I dag har kvinnor 84,8 procent av mäns lön. Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner utjämnas långsamt på den svenska arbetsmarknaden.
– En anledning till att lönegapet kvarstår är att ekonomer väljer att inte ta hänsyn till diskrimineringen av kvinnor, sade den brittiska professorn Jill Rubery, under ett Sverigebesök för en tid sedan.
I mitten av oktober gästade Jill Rubery Stockholm, inbjuden av Nätverket Jämställda löner. Jill Rubery är professor i arbetsmarknadsekonomi och expert vid European Work and Employment Centre vid University of Manchester och anses vara en av de mest inflytelserika sociologiskt inriktade ekonomerna i Storbritannien.
Jill Rubery menar att frågan om värdediskriminering, det vill säga en undervärdering av kvinnors arbete, måste upp på dagordningen om löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska kunna utjämnas helt.
Hon ser att undervärderingen tar sig olika uttryck:
Lägre lön för samma effektivitet på samma jobb.
Positionen är undervärderad, i relation till män med andra arbetsuppgifter på samma arbetsplats.
En kvinnodominerad bransch är undervärderad jämfört med en mansdominerad bransch med samma utbildningsnivå. Tungt arbete ”är” byggarbete, inte att lyfta människor i vården. Detta synsätt kan kombineras med ”Florence Nightingale-effekten”: Inom vården jobbar de inte för lönen, de är glada för att ge omsorg.
Värdediskrimineringen inte på dagordningen
En viktig anledning till att värdediskrimineringen inte kommer upp dagordningen i större utsträckning är enligt Jill Rubery att de flesta ekonomer utgår från att det finns skillnader i humant kapital och produktivitet som kan förklara löneskillnaderna.
– Ekonomer analyserar sällan lönegapet i termer av diskriminering. När varken utbildning eller erfarenhet förklarar löneskillnaden drar de till med begreppet ”omätt produktivitetsskillnad relaterat till familjeansvar”. Det innebär att individualisera problemet: Hon förväntar sig ingen karriär, hon väntar ju på en kommande föräldraledighet…
En av de faktorer som vidmakthåller lönegapet i dag, menar Jill Rubery är exkluderingen av kvinnor från sociala nätverk, vilket bidrar till den könsuppdelade arbetsmarknaden.
– Även om du bryter dig in i de mansdominerade sfärerna, kan du stanna, när det finns exkludering, menar hon.
De mansdominerade industriförbunden
En annan aspekt är de industriella relationerna: Kvinnors roll i facket och de mansdominerade förbundens starkare förhandlingar.
Rubery menar att förväntningarna på kvinnor att arbeta deltid måste förändras: Kvinnor måste få rätt till heltid. En annan strategi för att utjämna lönerna kan vara att kräva en generell arbetstidsförkortning:
– Att förkorta arbetstiden är definitivt en viktig strategi. Konsekvensen av 24-timmarssamhället är att få kvinnor kan jobba heltid. Det måste finnas en kultur där människor förväntas hämta barnen och vara hemma med dem på kvällarna, säger hon.
