Att kampsporter skulle uppmuntra mäns våld är en fråga som ibland kommer upp och som inte kan styrkas i forskning eller inom dessa idrotter. Detta skriver Bettan Andersson som svar på Lars Jalmerts krönika i förra veckans Feministiskt Perspektiv.
Lars Jalmert skrev förr veckan om kampsportsgalan på Globen och att idrottens företrädare inte borde varit där.
Han blandar, som så ofta sker, ihop etik och medicin när det gäller så kallade kampsporter. Jalmert kopplar även ihop frågan om manligt våld med kampsport.
Låt oss ta det från början. Vi har många olika kampsporter i Sverige, de flesta organiserade inom budo- och kampsportsförbundet. Några som egna förbund, till exempel boxning, karate och taekwondo. En övervägande del av kampsporterna har en tränings- och tävlingsform som är oerhört kontrollerad och disciplinerad.
Det som i lagens mening är kampsporter är de där slag eller sparkar mot huvudet ingår som moment. Att slag och sparkar mot huvudet inte är nyttigt kan vi nog vara eniga om, men vilka konsekvenser det får finns det en rad olika forskning om. Som den senaste – Sanna Neselius forskning från 2012.
Många av dessa idrotter har ett säkerhetstänkande och regelverk som gör att det inte är fler skador än i andra idrotter. Ett exempel:
Boxningen har vila från träning och tävling en månad om du exempelvis har blivit knockad, vilket du inte har i andra idrotter. Att det ser otäckt ut innebär inte per automatik att det är skadligt, men detta är vad många tror.
Många av kampsporterna, och då speciellt boxningen, har av tradition varit en arbetarklass-sport och setts lite nedlåtande på från framförallt medelklassen. Den stora förändringen är att många kvinnor de senaste 10-15 åren har börjat träna kampsport.
Sedan har vi diskussionen om att kampsport skulle uppmuntra mäns våld. Det är en fråga som ofta kommer upp, men som inte kan styrkas i forskning eller inom dessa idrotter. Dessa diskussioner förs oftast av personer som aldrig varit i kontakt med kampsporter.
Däremot ska vi synliggöra den manlighetsnorm som finns inom idrotten generellt och inte minst inom fotbollens supporterkultur. Samt de manlighetskulturer som finns inom i detta fallet galan på globen.
Vi ska självklart synliggöra vilken kvinnosyn de arrangörerna har och på vilket sätt de marknadsför sin tävling.
Jag skulle personligen inte vilja se den idrott som var på Globen men att med den som utgångspunkt diskutera alla så kallade kampidrotter är att förenkla och generalisera.
Att sedan kritisera idrottens företrädare för att de går på ett kampsportsevenemang tycker jag är trångsynt.
Om vi ska kritisera dem ska vi göra det utifrån hela det speciella koncept den tävlingen har. Inte bara när det gäller synen på kvinnor som objekt, som till exempel rondflickor, utan även koppla detta till mycket annat i samhället som vi tar avstånd ifrån.
Inte bara utifrån att de tittar på kampsport. Det blir för simpelt och ytligt.
