Katerina Borsuk är imponerad. Av det engagemang och intresse för hbtq-personers situation i Ryssland, Vitryssland och andra länder i regionen som hon har mött. Hon har bara varit i Sverige en knapp dag, anlände på onsdagseftermiddagen inbjuden av RFSL Ungdom, nu är det torsdag.

Bara några timmar innan vi träffas har en demonstration hållits utanför Rysslands ambassad i Stockholm i protest mot den brutala behandlingen av ryska hbtq-personer som har uppmärksammats på sociala medier den senaste tiden.

– Det är bra att andra regioner inte glöms bort. Det är inte alla Pridefestivaler i Europa som tar upp den här problematiken och jag skulle önska att fler tog upp det och visade internationell solidaritet, säger Katerina Borsuk då vi går nerför rulltrappan till Kulturhusets första våning och slår oss ner vid fönsterväggen.

Vitrysk Pride i oktober

Hon är ansvarig för förberedelserna inför Pride Minsk som ska gå av stapeln någon gång i oktober i år. Exakt när, hur eller var, kommer att hållas hemligt till sista stund. Säkerhetsskäl. Den vitryska polisen, som fortfarande heter KGB, har under året genomfört flera hundra förhör med personer de misstänker ha samröre med gruppen Gay Belarus som Katerina Borsuk är aktiv i.

Bland alla förhörda har de lyckats att rekrytera några, binda dem till sig så att de nu ger information om Gay Belarus planer till polisen. Det är Katerina Borsuk säker på. Därför måste de vara ännu mer försiktiga än tidigare.

– Det kommer att bli svårt att hitta en plats för Pride. De flesta av våra aktivister är avlyssnade av polisen och det gör det svårt att planera, och efter förhören tror vi att några av våra aktivister har rekryterats av polisen. Vi vet att det finns en sådan risk och har tagit det med i beräkningen. Men det gör det svårt att förutse vad som kommer att hända, säger hon.

Katerina Borsuk i seminariet Jag är inte längre rädd för KGB, arrangerat av RFSL Ungdom som också bjudit in henne till Sverige. Till höger RFSL Ungdoms ordförande Emelie Mire Åsell.

Hundratals polisförhör

Det var i slutet av förra året som Gay Belarus som en politisk handling försökte få sin organisation registrerad och godkänd av landets inrikesministerium, som för övrigt leds av Lukasjenkos ena son, ett krav för att en organisation ska vara laglig. Utan registering är organisationen olaglig, och ett möte kan därmed vara skäl för ett gripande.

Processen för registrering är lång och byråkratisk och kräver intyg på att det finns ett intresse för organisationens existens. Därför hade Gay Belarus samlat in omkring hundra namnunderskrifter till stöd för registreringen. Vilket hjälpte föga. Registreringen beviljades inte, i stället kallades alltså flera hundra av personerna in för förhör.

– Det ledde till en stor repressionsvåg mot alla dem som hade skrivit under dokumentet. Under tre månader blev folk förhörda i tio olika städer. Efter det har polisen genomfört räder mot alla våra evenemang.

– Vårt kontor tvingades stänga. Mamman till en av våra ledande aktivister misshandlades av polis som också hotade att misshandla hans 15-åriga syster, säger Katerina Borsuk och lägger till att han har tvingats lämna landet under en tid.

Hårda straff för organisering

Till skillnad från grannländerna Ryssland och Ukraina har Vitryssland inte infört några lagar mot så kallad homopropaganda. Homosexualitet är avkriminaliserat sedan 1993 och det finns inga juridiska hinder mot just hbtq-aktivister. Det är i stället regimens auktoritära struktur i allmänhet som är det största hindret för Gay Belarus mobilisering kring frågorna.

– Det finns gott om lagar mot alla former av oberoende politiska rörelser, för den vitryska regimen spelar det ingen roll vilken minoritet du representerar eller fråga du försöker driva om du är i en illegal organisation, vilket du är eftersom du inte kan registrera den. Så enligt lagen kan du gripas för det och fängslas i upp till två år, och om du tar emot av utländskt ekonomiskt stöd kan du fängslas i upp till fyra år eller längre, säger hon.

Men att landet inte ännu har gått i samma riktning vad gäller homofientliga lagstiftningar innebär inte att hbtq-personer inte löper stor risk. Våldet mot framför allt homosexuella män, transsexuella och transvestiter, är utbrett.

– Det finns rörelser som liknar dem i Ryssland, där grupper letar upp homosexuella för att attackera dem. Lesbiska är inte i lika stor farozon utan kan hålla handen offentligt. Men mot transsexuella och homosexuella män är hatbrotten vanliga. Och en transsexuell person som misshandlats har heller ingenstans att vända sig eftersom polisen öppet deklararat för oss att det inte tänker utreda sådana brott.

Lukasjenko kräver kortade böner

Den ortodoxa kyrkan har inte samma politiska inflytande som den har i Ryssland. Det är tvärtom så att president Lukasjenko, som nu suttit vid makten i 19 år, som kan styra kyrkan. När han tyckte att bönerna i den ortodoxa kyrkan var långa, klagade han och krävde att de kortades. Trots att längden på bönen finns nedskriven i den ortodoxa bibeln, förklarar Katerina Borsuk.

Däremot har Ryssland, både den ryska kyrkan och staten, stort inflytande över utvecklingen i Vitryssland.

– Vitryssland är beroende av Putin, säger hon och hänvisar till Rysslands auktoritära president Vladimir Putin.

– Generellt är det så att den vitryska politiken styrs av Rysslands intressen eftersom landet är beroende av ekonomisk hjälp från ryssarna. Så om Putin skulle godkänna det skulle vi få en mer liberal inriktning i landet och kunna närma oss EU. Men det är inte vad Putin vill. Och Lukasjenko är en duktig marionett för Putins idéer, säger hon till synes orädd. Hon har helt enkelt bestämt sig, hon säger sig vara redo för vad som än kommer att hända.

Satsar allt med öppna kort

– Jag har varit öppen med min aktivism i flera år nu. Pressen har hårdnat från polisen och KGB. Men min åsikt är att om du vill jobba med det här så får du satsa allt och fortsätta. Jag jobbar också i andra organisationer och där ifrågasätts jag för mitt arbete med hbtq-frågor. Jag har vänner inom miljörörelsen som är homofoba och jag har vänner som inte förstår varför jag jobbar med frågorna, så på ett personlig plan är det svårt, säger hon.

Liksom i Ryssland har hbtq-aktivister ofta utmålats som västinfluerade och dekadenta. Men trots det betyder stödet just från utländska ambassader och organisationer mycket. Inte så att Katerina Borsuk tror att det påverkar regimen, nej.

Däremot stärker det hbtq-aktivisterna, åtminstone vet de att de syns och hörs. Åtminstone råder inte total tystnad. Därför har hon också ett konkret svar på frågan om vad omvärlden kan göra, vad folk i Sverige och Europa som vill stötta Gay Belarus och vitryska hbtq-aktivister kan göra.

– Kom till Minsk Pride i oktober. Utlänningar fängslas inte, det är bra att ha folk på plats som kan hjälpa oss att organisera synliga möten på ämnen som är tabubelagda i Vitryssland. Kom bara till Vitryssland och hjälp lokala aktivister göra sitt arbete. En annan bra sak vore att demonstrera framför ambassaden. Så att det inte tystas ner, säger hon.