Under Feministiskt Forum höll tidskriften Libertas, S-studenters idépolitiska tidskrift, ett panelsamtal med utgångspunkt i deras temanummer ”Economic Woman”. Deltagare i samtalet var Anna Ardin, verksamhetsansvarig för Tankesmedjan Sektor 3, My Vingren, skribent på Genusfolket.se, Feministiskt perspektiv och Researchgruppen, Elin Molin, blivande doktorand i nationalekonomi, och Yasmin Hussein, vice ordförande på Uppsala studentkår. Moderator för samtalet var Ellinor Odeberg, redaktör på Libertas. I panelsamtalet diskuterades hur klass och kön som maktstrukturer samverkar och om karriärkvinnan, vilket bygger på mannen som norm, som just nu dominerar jämställdhetsdiskursen.

Enligt Elin Molin anspelar Economic Woman i hög grad på Economic Man som är en nationalekonomisk teori med generella antaganden om att människan är perfekt rationell och nyttomaximerande, men Elin Molin menade att vi snarare är altruistiska och begränsat rationella.

– Men nyliberalismen verkar inte ha förstått den här skiljelinjen mellan teorin om den ekonomiska mannen och hur vi människor faktiskt beter oss. De senaste decennierna har varit väldigt präglade av nyliberalismen och det här tycker jag märks på att det inte har hänt så mycket på jämställdhetsfronten de senaste åren. Man tror att jämställdheten kommer att lösa sig själv genom att vi som rationella varelser kommer att välja jämställdhet, sade Molin och fortsatte:

– Men jag tolkar också Economic Woman som de krav som ställs på kvinnor om att anpassa sig till den manliga normen. Det har blivit kvinnors ansvar att vi uppnår jämställdhet.

Problematiska mätningar

Enligt Anna Ardin lever vi i ett ekonomiskt system som ständigt kräver tillväxt.

– Att kvinnor kom in på arbetsmarknaden var inte en jämställdhetsreform, utan en tillväxtreform. För att vi ska uppnå jämställdhet måste vi skapa en omvänd revolution för män. Man har lagt en ökad börda på kvinnor för att kunna upprätthålla det här tillväxtparadigmet. Det kapitalistiska systemet går ut på att endast det som går att mäta i pengar är värt något, men vi har nått till vägs ände. Vi måste börja mäta på andra sätt eller inte mäta överhuvudtaget, menade Ardin.

– Jag har svårt att se att vi kan uppnå verklig jämställdhet och jämlikhet så länge vi lever i ett klassamhälle som så tydligt delar upp folks värde och möjlighet att påverka utifrån hur mycket pengar man tjänar, vilka sociala kontaktar man har och i vilka sammanhang man har möjlighet att verka. Allting hör ihop, därför tror jag inte att vi kan bli jämställda så länge vi lever under en kapitalistisk diktatur, sade My Vingren.

Vidare menade My Vingren att vi måste tänka i flera led och inte enbart kämpa mot klassamhället utan jobba utifrån de förutsättningar vi har nu och att det då är viktigare att fokusera på problemen och det är inte huruvida Birgitta Ohlsson är feminist och har en annan ideologisk utopi, utan vilka som driver igenom ett rut-avdrag och i vilket syfte.

– Varför används feminismen som argument för exempelvis vinstuttag i välfärden, kvinnors företagande och för att föra över Economic Man på reproduktion och omsorgsarbete, frågade Ellinor Odeberg panelen.

Enligt Elin Molin utgår det från en deterministisk syn på könssegregeringen på arbetsmarknaden, som inte löser de strukturella problemen som finns utan snarare skapar en egen sfär där kvinnor får vara företagare.

– Jag tycker att det här är en väldigt enkel fråga – varför man använder argument för saker man vill driva igenom – jo, för att det fungerar. De plockar helt enkelt de argument som de vet fungerar för olika grupper, sade Anna Ardin.

Omöjligt frikoppla sinnet från kroppen

När frågan om surrogatmödraskap lyftes menade My Vingren att vi inte enbart ska fokusera på att kvinnor köper andra kvinnors livmoder, utan att även män köper kvinnor på samma sätt. Och hon menar att vi bör se på hur pengar används för att legitimera ett begränsande av människors liv för att utvidga egna möjligheter.

– Men det handlar också om hur långt ett samhälle är beredd att gå för att människor ska kunna få barn, sade Yasmin Hussein.

Elin Molin fortsatte:

– Jag tror att det är omöjligt att frikoppla sinnet från kroppen på det sätt som krävs för att utföra surrogatmödraskap. Jag tycker att utvecklingen är oroväckande där Socialstyrelsens etiska råd har uttalat sig positivt till altruistiskt surrogatmödraskap. Det är omöjligt att kontrollera att det faktiskt utförs altruistiskt. Vem ska kontrollera det? Då öppnar man upp för en svart marknad för surrogatmödraskap. Jag tror att det här kommer att användas som argument för att några år senare göra det här till en legitim affärsverksamhet för att få bort den svarta marknaden, säger Elin Molin.

– Ser ni att det här kapitalistiska systemet är förenligt med en feministisk agenda? frågade Ellinor Odeberg.

Elin Molin menade att det här är vad arbetarrörelsen alltid har gjort. Kombinerat ett kapitalistiskt system med att skapa goda arbetsvillkor och inte ha allt på ute på marknaden.

My Vingren ansåg dock att det inte når hela vägen:

– Även om vi får jämställdhet för vissa kvinnor innebär det inte jämställdhet för alla kvinnor. Problemet med kapitalismen är att den bygger på att vi ska ha föreställningar om vilka vi är och värdera dem olika beroende på kön, etnicitet och social bakgrund. Det är svårt eftersom att det bygger på orättvisor – för att några ska bli jämställda behöver andra vara ojämställda och vi når då inte hela vägen fram, sade Vingren och fortsatte:

– Vi hamnar då lätt i en situation där kvinnor bär ansvaret med föreställningar om att vi gör fria val istället för att prata om strukturer. Det blir svårt att problematisera strukturer när du hela tiden hålls ansvarig för din ojämställdhet.

Vidare menade Anna Ardin att det kanske är möjligt att nå full jämställdhet inom det rådande systemet, men då kommer någon annan grupp att hamna på botten.

– Vi kommer inte att vara färdiga när vi har nått hundra procent jämställdhet och jag tror inte att vi inom det här systemet kommer att kunna nå jämlikhet för alla grupper, sade Ardin.