Maria Andersson är ny generalsekreterare för RFSU. Hon kommer direkt från en tjänst som verksamhetschef inom organisationen med ansvar för den internationella verksamheten och sexualupplysning i Sverige. Feministiskt Perspektiv ställde tre frågor till henne.
Grattis, hur känns det?
– Tack, det känns väldigt bra. Spännande!
Maria Andersson ska göra RFSU till en mer sammanhållen och framåtblickande organisation med tydliga mål och inriktar sig på tre stora satsningar – att bredda sexualupplysningen till att nå människor i alla åldrar, inte bara unga, arbeta med sexualpolitisk påverkan globalt och lokalt och locka fler aktiva medlemmar till RFSU
Vad blir svårast?
– Det blir nog, inte att bredda sexualupplysningen eller få fler medlemmar i sig, men att i det arbetet nå nya målgrupper. Vi är tex kända för att jobba med upplysning till unga, men vi jobbar även mot vuxna. Välutbildade kvinnor i storstad vet mycket om vad RFSU gör medan män i glesort vet mindre osv. Vi måste hitta nya sätt att nå ut.
Du efterträder Åsa Regnér. Hon beskrev abortfrågan som det stora bakslaget under tiden i RFSU. Hur ser du på läget och möjligheterna att vända vindarna?
– Abortmotståndet i Europa har blivit tydligt under senare år, retoriken och taktiken smartare. Det är ett bakslag. Men abortmotståndet har också visat sitt rätta ansikte. Kvinnan som tragiskt dog på Irland tex efter att ha förvägrats en abort trots att hennes foster inte gick att rädda, hon dog av en blodförgiftning. Detta väckte en enorm ilska bland kvinnor och män och i detta ligger en möjlighet. Fler som i grunden är för fri abort, kvinnors rätt till sin kropp och sexualitet, sitt liv, inser att vi måste ta debatten i Europa och på hemmaplan.
Vilka andra utmaningar ser du i uppdraget?
– RFSU bedriver ett stort internationellt arbete som få vet om. Vi måste bli bättre på att berätta om det. Jag är övertygad om att många skulle kunna tänka sig att stödja det på ett eller annat sätt. Det handlar om mödradödlighet och abort, tillgång till sjuk och hälsovård, men också om ungas rätt till information och preventivmedel, om homo, bi och transpersoners rättigheter och om att förebygga hiv och diskriminering av personer som lever med hiv. Bakåtsträvande normer kring kön och sexualitet skapar inte bara ohälsa och åsidosätter rättigheter för enskilda, de hindrar dessutom utveckling. Normerna drabbar kvinnor och flickor, homosexuella och transpersoner men också pojkar och män som inte lever upp till normer om manlighet.
