En av de största demonstrationerna i landet sedan protesterna mot Irakkriget 2003. Det blev resultatet av nätverket Linje 17:s uppmaning till motstånd mot rasism och fascism och för mångfald 22 december. Mellan 15 000-20 000 människor samlades i Stockholmsförorten Kärrtorp under söndagen.
I en strid ström kom människor från hela Stockholm, rännilar från olika håll som sammanstrålade på det stora fältet som utgör Kärrtorps IP. Manifestationen började klockan 12, men fortfarande efter 13-tiden var det fortfarande tjockt av folk vid Kärrtorps centrum på väg mot idrottsplanen till sambatoner. Många var dem som lämnat julstök och julklappsinköp till förmån till att markera mot rasism och visa sitt stöd för mångfald denna kalla men klara söndagseftermiddag.
Där var familjer, med barn som satt på axlar eller i vagn, med hörselkåpor över öronen, tonåringar från tunnelbanenätets alla förorter och från innerstan, där var medelålders kvinnor och män, fackföreningsfolk, pressfolk och politiker, och på scenen bjöd Sveriges hip-hopelit på underhållning.
Till Kärrtorps IP kom folk som för bara en vecka sedan attackerades av nazisterna ur Svenska motståndsrörelsen. Dagens demonstration gav folk möjlighet att visa att de inte hade avskräckts och utgjorde också en möjlighet för alla de som inte var där då men som kände avsky då de tog del av nyhetssändningarna att nu markera mot nazism och rasism.
Hopp om vändpunkt
Två av dem som gjorde det var Linnea Jonsson-Axelsson och Miriam Lukasiak. Linnea Jonsson-Axelsson hade kommit från Gärdet för att hon ville markera mot de högerextrema grupper som vinner mark såväl i Europa som i Sverige:
– Det här borde ha hänt för länge sedan, säger hon till Feministiskt Perspektiv och förklarar att hon ser en koppling mellan Svenska motståndsrörelsens våld och Sverigedemokraternas propaganda:
– Jag hoppas att det här blir en gnista som fortsätter. Att flera politiska partier inte bara snackar utan får upp ögonen för vad Sverigedemokraterna är för ett parti. Sverigedemokraterna är en välrakad version av Svenska motståndsrörelsen, sade hon.
Hon valde att promenera till Kärrtorp med sin kompis Miriam Lukasiak eftersom de väntade sig att tunnelbanan skulle vara överfylld av människor. Miriam Lukasiak är från Stockholm men bor nu i Malmö men hade rest hem för julhelgen. Hon hade redan deltagit i en stöddemonstration för Kärrtorp i Malmö, och kände att manifestationer som denna är viktiga på flera sätt:
Det handlar om att göra motstånd, men också att visa stöd för mångfald. Jag tror att det ger kraft att visa att vi inte står tysta när någon kränkts. Det ger lycka och hopp, sade hon.
Christian Vallius menade att manifestationen i Kärrtorp fått betydelse inte bara för Sverige utan också gett eko internationellt:
– Det här har satt oss på kartan. Vågskålen vänder nu, sade han.
”Kan bli ett uppvaknande”
En man i 30-årsålern hade rest till Kärrtorp hade tagit tunnelbanans blå linje från nordvästra Stockholm till förorten i södra Stockholm. Han ville vara anonym på grund av att han ofta utsätts för rasistiskt hat förklarade att han hoppades att den breda samlingen skulle leda till konkret förändring i politiken, och att det rasistiska våldet ska tas mer på allvar framöver:
– Det visar att rasism inte bara drabbar kvinnor med slöja på stan. Det våld som vi har drabbats av dagligen i åratal, drabbade nu vit medelklass, folk som inte brukar få sin rörelsefrihet hindrad. Jag hoppas att det här blir ett uppvaknande och en vändpunkt, sade han och pekade på vikten att motsätta sig rasism i vardagen, på arbetsplatserna och i skolorna.
Spoken word-artisten Amer Sarsour: Ett Sverige utan invandrare är som ett julbord utan sill: jävligt osvenskt.
På scenen hölls tal av bland annat Megafonen och Mellanförskapets Nathan Hamelberg. Han band i sitt tal samman bruksorter och förorter och pekade på en samhällsutveckling som skyndar på en isolerande individualism som skapar vinnare och förlorare vare sig det handlar om skol- eller pensionsval, och att rasism, kön, klass och bostadsort är faktorer som styr vilket utrymme en person ges i samhället:
– Men – den här orättvisan utmanas överallt, sade han och tog upp exempel som läxhjälp i Husby, solidaritet med grannar som blivit hemlösa efter en brand i Skarpnäck, uppbyggnationen av kulturhuset Cyklopen i Högdalen, och när folk kämpar för resurser till kvinnojourer:
– Ensam kan man känna en enorm maktlöshet inför rasismen. Men det händer stora saker, när vi hittar platser där vi kan samlas. För då är vi inte längre ensamma. Om vi maktlösa samlas, så upphör maktlösheten. Maktlöshet som kollektiviseras är makt. Vi ska ta den makten, och skingra rädslan och rasismen ur våra områden och våra liv, sade Nathan Hamelberg.
Kärlek i Kärrtorp
Under eftermiddagen dansade folk till musiken från scen, höjde sina armar i takt till musiken. Och när Nasim från 127 manade till att forma fredstecknet sträckte folk upp två fingrar i luften. Röda hjärtan med ”Linje 17” tryckt guppade upp och ner framför scenen, liksom handskrivna plakat som ”Linje 10 är här”. Här fanns också budskap som ”Lesbiska poeter mot rasism”, ”Scouter mot rasism” eller rätt och slätt ”Kärlek”. På scenen spelade bland annat Linda Pira, Adam Tensta, Lilla Namo, Hoffmaestro, Highwon, Jenny Wilson, Stor och Mohammed Ali.
Under veckan som gått har demonstrationer hållits runt om i Sverige till stöd för Kärrtorp och mot nazism och rasism. Bland annat har demonstrationer hållits i Lund, Östersund, Sundsvall, Falun, Eskilstuna, Umeå. Nazistattacken och den stora reaktionen mot den har också ådragit sig internationell uppmärksamhet, i bland annat tevekanalerna CNN och Al Jazeera English. Tidigare i veckan visade fotbollssupporterna i St Pauli i Hamburg i Tyskland sitt stöd för Kärrtorp genom en banderoll på läktaren under en match.