I går pratade jag med en vän. Hen arbetar med att sälja radioreklam för flera av Sveriges största kommersiella radiokanaler.
Hen har alltid haft som policy att inte tillåta Sverigedemokraterna att köpa reklam i de kanaler hen ansvarar över. Men så nu för en vecka sedan så kom detta upp för diskussion i hela företaget. Högre instanser har uppmanat min vän att sluta upp med vad de kallar diskriminering. De hänvisar till yttrandefrihet. Denna ständigt missförstådda och missbrukade fri- och rättighet.
Att värna yttrandefriheten är inte samma sak som att släppa fram alla åsikter överallt.
Ponera att det i morgon startas ett parti som driver frågan om att legalisera barnpornografi i Sverige. Skulle DN och TV4 tillåta dem att göra reklam? Skulle Agenda bjuda in dem att diskutera huruvida barn mår dåligt av att delta i pornografiska videor? Var går gränsen?
Yttrandefriheten handlar inte om att låta människor kränka och hata. Vi har genom historien sett vad som kan hända om vi låter detta demokratiska redskap missbrukas. Vi känner till hur Nazitysklands propagandamaskineri avhumaniserade judar. Vi känner till hur Rwandas radiostationer möjliggjorde ett av historiens största folkmord. Och vi känner till hur folkgrupper hetsades mot varandra i det som kallades fri media i det forna Jugoslavien.
Vi känner till allt detta och ändå fortsätter vi att hävda yttrandefrihet som argument för att tillåta partier, personer och organisationer att propagera för samhällsförändringar som skulle innebära att stora delar av vårt lands invånare förlorar sina mänskliga rättigheter.
Förutom att hänvisa till yttrandefrihet så används också Sverigedemokraternas martyrskap som ett argument för att låta dem få utrymme. Min vän fick höra att hen – genom att inte låta Sverigedemokraterna göra reklam – är med och bidrar till detta martyrskap.
Pratet om martyrskap är en medveten strategi från deras håll – en strategi för att få som de vill. Det har hittills fungerat bra. De har oproportionerligt stort utrymme i media, de får sin reklam exponerad och de ges utrymme att skriva debattartiklar i Sveriges största tidningar.
Jag tror att en tredje anledning till mediers ängsliga förhållningssätt till Sverigedemokraterna är rädsla. De vet vilka enorma resurser Sverigedemokraterna har i form av rasistiska fotsoldater. De vet hur utsatta människor som kritiserar och granskar Sverigedemokraterna blir.
Min vän kommer inte att vika sig. Hen kommer aldrig att låta Sverigedemokraterna få ytterligare en plattform för sina rasistiska åsikter, i hens radiokanaler.
Kära antirasister, låt oss visa att martyrskapet är en del i Sverigedemokraternas strategi. Och låt oss visa att vi är fler och starkare än de högljudda internetrasisterna. Låt oss sätta stopp för det här nu. Vi vill inte ha rasistisk propaganda i våra medier.
