7 och 8 mars hölls Mediedagarna, Meg13, på Svenska Mässans i Göteborg. Efter senaste tidens debatter om hat och hot på nätet fortsatte Meg diskussionen med en nyinsatt programpunkt – Förnuft eller känsla – om näthat.

Medverkade gjorde medieforskaren och ledamoten i Granskningsnämnden Maria Edström, som ledde panelen. Panelen bestod av Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling, Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt, Medievärldens chefredaktör Axel Andén och Sofia Mirjamsdotter, skribent som tilldelades Stora Journalistpriset 2011.

Digitala hoten är flest

Maria Edström inledde diskussionen med att informera om dagens tema som var hat på nätet och som är känt under rubriceringen #näthat. Edström ville veta vad panelen hade för åsikter och upplevelser om näthat. Anna-Klara Bratt menade att det bakom rubriken näthatet döljer sig inte bara det kvinnohat som är så vanligt på nätet och som uppmärksammades i Uppdrag Gransknings program utan även ett ideologiserat feministhat. Bratt menade att nätet har skapat en situation där näthat och näthot är vanliga och enkelt att komma undan med. Dom allvarligaste hoten, menade Bratt, är dom som kommer i klassisk brevform, vilka kan vara riktiga rysare. De flesta hatfulla och hotfulla kommentarerna dyker dock upp i kommentarsfälten och i e-mailen.

Enkelt att skapa en mob på nätet

Sofia Mirjamsdotter menade att hon var lite allergisk mot ordet näthat eftersom det inte riktigt uppmärksammar att det är riktiga människor som ligger bakom hoten. Mirjamsdotter menade också att hot och hat får en större omfattning på nätet och att det är enklare att skapa en mob. Jonas Nordling höll med och sade att även han tyckte att folk eggade varandra på nätet. Nordling menade även att de har trott på att ha öppna kommentarer men att främlingsfientligheten blev för mycket. Nordling sa också att förhandsmoderering blev ett sätt att ta ansvar.

Vad har medierna för ansvar?

Edström undrade sedan vilket ansvar medierna bör ta. Mirjamsdotter menade att medierna har ett pedagogiskt ansvar där be borde förklara begrepp så som censur och redaktörskap. Mirjamsdotter tyckte att mycket fokus borde läggas på skolor och att utbilda elever om hur de ska lära sig att bli publicister eftersom många av oss skriver på och använder oss av nätet. Vi måste alla ta ansvar. Axel Andén menade även han att medierna har ansvar att styra diskussioner i samhället. Andén påpekade även att journalister länge har utsatts för hot men att hoten nu har ökat med tillgång till digitala medier och internet. Andén undrade även vad som egentligen händer med anmälningarna och menade på att polis och åklagare inte tar hoten på tillräckligt allvar. Andén uppmärksammade också den paradox som uppstår när medierna vill kämpa för yttrandefrihet men även måste fundera över att behöva skärpa lagarna eftersom de lagar som idag finns gällande näthat inte följs.

Moderering ansågs positivt

Bratt uppmärksammade också det faktum att vissa människor blir mer utsatta för näthat. Speciellt utsatta är kvinnor och feminister som skriver om feminism och rasism, samt har ett utländskt utseende. Bratt menade också att vi inte borde behöva ändra lagstiftningen. Istället behöver vi moderera. Om vi tar bort anonymiteten och lyfter in just kommentarerna in i det ansvariga utgivarskapet kommer näthatet att minska och det demokratiska samtalet att öka. Jonas Nordling var även positiv till moderering och tyckte att det kändes skönt att han själv kunde moderera och välja när kommentarerna skulle synas.

Edström tog upp tråden om det tidigare nämnda påståendet att vi alla är publicister och undrade vad de som publicerar ska tänka på. Mirjamsdotter svarade på frågan och uppmanade folk att helt enkelt tänka på vad dom säger, att inte förtala och inte kränka. Hon menade också att om lagstiftningen höll och togs på allvar av polis och åklagare så skulle folk kunna hållas ansvariga för vad de säger och skriver.

Även medieeliten kränker

Anna-Klara Bratt nämnde återigen vikten av att inte släppa igenom hatfulla och hotfulla kommentarer och hålla folk ansvariga genom att kräva avsändare. Mirjamsdotter var även kritisk mot hur vi talar om folk i vardagen och sa att även de som jobbar inom medierna kan vara ordentligt taskiga. Här gav Mirjamsdotter exempel som grundades på hur medieeliten talar om artisterna i Melodifestivalen och hur vi uttrycker oss hemma framför TV:n eller hur vi pratar med våra vänner. Hon menade även att vi använder humor för att urskulda kränkningar och elakheter.