Miljöpartiet de gröna är ett av Sveriges mest jämställda partier. Ändå väljer framför allt kvinnor och personer med utländsk bakgrund att hoppa av sina politiska uppdrag i partiet. Nu, i slutet av mandatperioden, har Miljöpartiet förlorat fler kvinnliga politiker än allianspartierna.
– Alla partier har tappat kvinnliga politiker sedan valet 2010. Men förlusten har varit störst hos de partier som var mest jämställda från början. Det har förvånat mig. Nu måste vi i Miljöpartiet på allvar fundera över vad vi kan göra för att behålla alla krafter hos oss, säger Helena Hellström Gefwert som är sammankallande i Miljöpartiets jämställdhetskommitté.
Enligt en rapport som kommittén tagit fram har andelen kvinnliga miljöpartistiska kommunpolitiker minskat från 48,4 till 47,6 procent sedan valet. Dessutom har en förhållandevis stor andel av dem som hoppar av utländsk bakgrund.
När kvinnorna lämnar står näste person på den varvade listan på tur– oftast en vit medelålders man.
De flesta som överger politiken anger privata skäl till avhoppen. Ganska många har småbarn, eller får barn under mandatperioden, och de tycker att det är svårt att kombinera privatlivet med en politisk karriär. Ett annat vanligt skäl, framförallt bland unga, är att de flyttar till annan ort.
– Redan nu finns det regler som tillåter kommunpolitiker att behålla sina uppdrag trots att de flyttar till annan ort. Hittills har möjligheten utnyttjats restriktivt, men om folk ska kunna stanna i politiken bör den användas mycket mer, anser Helena Hellström Gefwert.
Hon tycker också att partiet har ett ansvar för att skapa strukturer som gör det möjligt att kombinera familj och politisk karriär. Konkreta exempel är att undvika möten på kvällstid, att underlätta med barnpassning och att se över arbetsformerna.
Samtidigt uppger ungefär en fjärdedel av avhopparna att politiska skäl har störst betydelse för avhoppet. En möjlig förklaring är att kvinnor och personer med utländsk bakgrund är underrepresenterade på tunga och prestigefyllda uppdrag och därmed inte har så stort inflytande.
– Vi måste helt enkelt bli bättre på att välja in underrepresenterade grupper till tunga politiska uppdrag, men vi måste också bli bättre på att stötta dem som redan är där, säger Helena Hellström Gefwert.
Men om kvinnorepresentationen kunde sett bättre ut i kommuner och på riksnivå, är det bättre ställt i landstingen. Bland Miljöpartiets landstingspolitiker är andelen kvinnor till och med större än andelen män.
– Det är nästan för bra, säger Helena Hellström Gefwert och ler. Samtidigt ska man komma ihåg att landstinget som organisation är både ifrågasatt och på många sätt undanskymd, fortsätter hon.
Men trots att Miljöpartiet har förlorat framförallt många kvinnor, är partiet fortfarande det mest jämställda av alla. När mandatperioden närmar sig sitt slut är drygt 47 procent av miljöpartisterna kvinnor.
– Jag tycker att vi är duktiga, men jag tycker också att det är lite skrämmande att vi inte är bäst, säger Helena Hellström Gefwert.
Men går det inte att lära av allianspartierna, som har färre avhopp?
– Nej, det tror jag inte. En möjlig förklaring till att färre kvinnor lämnar allianspartierna kan vara att det krävs en längre resa och vassare armbågar där för att ta sig fram som folkvald kvinna. Då blir det svårare att ge upp när målet väl är nått. Miljöpartiet är bra på att ta in och lyfta fram både kvinnor och personer med utländsk bakgrund, men vi behöver bli lika bra på att behålla dem, säger Helena Hellström Gefwert.
De människor som utgör Miljöpartiet är, precis som alla andra, del av ett samhälle där en vit medelålders man är norm. Därför är det viktigt att titta på normen och hur den kan förändras.
Helena Hellström Gefwert berättar att det på flera lokalavdelningar redan nu pågår ett arbete med att införa jämställdhets- och mångfaldsplaner. Där finns konkreta förslag på systematiskt arbete för jämställdhet.
– Vi måste helt enkelt skapa strukturer som underlättar en politisk karriär för alla, säger Helena Hellström Gefwert.
