Feministiskt Perspektiv har tidigare skrivit om detta fall där pappan som avtjänat straffet på fem månaders fängelse för misshandeln av mamman sökt och fått enskild vårdnad om barnen. Detta sedan hans rätt till umgänge med barnen inte tillgodosetts.

Det var i juli 2012 som Stockholms tingsrätt kom fram till att enskild vårdnad för pappan var enda sättet att ge barnen tillgång till båda föräldrarna. Mammans rädsla för den som misshandlat henne ansågs obefogad. Förutom att mamman ansågs vara orsaken till att umgänget med barnen inte kommit till stånd, angavs den skyddade tillvaro hon fått samhällets hjälp att etablera vara till nackdel för barnen.

Sedan både hovrätt och högsta domstolen nekat prövningstillstånd lämnade mammans advokat Elina Linder in en ny stämningsansökan med nya omständigheter i målet. Trots att Lycksele tingsrätt kom fram till att den tidigare domen från Stockholms tingsrätt byggde på att felaktiga uppgifter lämnats om barnens tillvaro med mamman, får pappan även fortsättningen ha enskild vårdnad. Mammans umgängesrätt, som inte har tillgodosetts sedan barnen flyttades till pappan, har begränsats ytterligare, till en helg per månad och med närvaro av umgängesstöd.

Tingsrättens beslut är interimistiskt, alltså tillfälligt, och anger som domskäl bland annat att:

Även om det av den utredning som (mamman) givit in tycks framgå att barnen åtminstone i vissa avseenden har levt ett mer ”normalt” liv än vad Stockholms tingsrätt utgått från, finns emellertid enligt tingsrättens mening inte tillräckliga skäl för att i ett interimistiskt beslut rubba den nu gällande ordningen avseende vårdnaden. Det bästa för barnen är alltså att vårdnaden alltjämt tillkommer (pappan) ensam.

Hur umgänget fungerar kan sedan ha betydelse för tingsrättens slutliga bedömning i målet, skriver tingsrätten och anger att ny huvudförhandling kan hållas i mars.

Sophia Lövgren, generalsekreterare i föreningen Sveriges makalösa föräldrar, som bara snabbt ögnat igenom domen, lyfter fram hur svaga barnens röster är, samt hur lite fokus som lagts på själva intressekonflikten.

– Som vanligt vill myndigheterna helst av allt att det ska lösas av sig själv, vilket nästan går att läsa ut, när det diskuteras kring "den nya familjen, och att där kanske allt ska bli så bra. På något mirakulöst sätt ska människor bara bli sams igen.

Sophia Lövgren tror det beror på att vi i Sverige inte använder oss av familjedomstolar, med särskilt utbildad personal.

Hon berättar att forskning från etablerade och välkända forskare visar mycket tydligt på att vårdnadstvister behöver behandlas som de svårt inflammerade situationer de är, och i ett första läge alltid hanteras på något olika sätt, beroende på vad det rör sig om för typ av tvist.

– Om det till exempel rör sig om en intressekonflikt typ semester, boende och ekonomi, kan det relativt "enkelt" lösas med hjälp av den lagstiftning vi har, tillsammans med till exempel samarbetssamtal.

Forskning pekar också, enligt Lövgren, på att barns röster kommer in alldeles för sent i tvister. Barn måste få höras tidigare.

– Av det jag kan utläsa, tycker jag det är tydligt att barnens vilja kommit in alldeles för sent. Dessutom - barn har rätt att komma till tals. Det fastslås i barnkonventionen. Men i Sverige finns en tendens att vilja gömma sig bakom "ålder och mognad"-ursäkten samt "barns bästa".

– Det finns länder som faktiskt låter barn komma till tals, nästan alldeles oavsett barnets ålder och mognad, och som i mycket hög grad låter barn få uttrycka sin vilja. Barnen i den texten jag tagit del av finns, men inte med egna röster och viljor, i den grad som borde varit rimligt, säger hon.