Tunisiska Amina Tyler, som med publiceringen av bilder på sin nakna överkropp skapat debatt och hotats av extremister i Tunisien, talade i lördags med franska Canal Plus. Hon bekräftade att hon fortfarande befinner sig i Tunisien, men är livrädd för sin och sin familjs säkerhet och vill lämna landet. Hon berättade att efter publiceringen av bilderna, och hennes framträdande i ett tunisiskt teveprogram där hon förklarade sina motiv, hämtade familjen henne när hon satt på ett kafé och körde direkt hem. Hennes kusin slog sönder hennes telefons sim-kort och misshandlade henne. Amina var tvungen att stanna hemma hos sin familj men hon berättade att hon är lycklig nog att ha en fader som skyddade henne och behandlade väl efter omständigheterna. Amina förklarade att hon nu inte har något annat val än att lämna landet, eftersom ingen privat skola kommer att skriva in henne.

Amina uttryckte i intervjun sitt fortsatta stöd för Femen som publicerade hennes bilder på sin Facebook-sida, men kritiserade gruppen för deras senaste aktioner “Titslamism Free Amina” och “International Topless Jihad Day”. Hon menade att gruppen inte hade rätt att använda hennes namn för aktionerna, som har uppfattats kränkande av många muslimer.

– Jag är emot det (att som Femen bränna en islamisk flagga). Alla tror nu att jag uppmuntrade sådant. Det är oacceptabelt.

Femen har kommenterat Aminas kritik och menade att hon har missförstått deras aktion, eller har fått fel information, att den flagga som Femen brände utanför Stora moskén i Paris var en ”salafist-flagga” och att Femen inte uttalade Aminas namn och inte hade skrivit hennes namn på sina kroppar.

Röster från Tunis

Nadhem är en 21-årig studerande, sekulär feminist som jag mötte på en demonstration i Tunis 2012. Jag kontaktade henne för att höra vad hon tycker om Femen och Aminas bilder.

– Faktiskt känner jag Amina! Vi unga aktivister hänger på ett fik i stan dit Amina också brukade komma. Jag ska ditt imorgon och då pratar jag med några där och frågar vad de tycker, lovade Nadhem.

Ett par dagar senare skriver hon om vad några av de unga på stadens träffpunkt tyckte.

Vännerna på kaféet visade inget stöd för Femen och det sätt på vilket de protesterar, berättade Nadhem. Hon citerade Henda, 24 år och student, en väninna som känner Amina Tyler och inte håller med om hennes Femen-metod men däremot om vad hon säger, att kvinnor ska ha rätt att uttrycka sig fritt:

Kvinnors kropp är inte någons egendom, var det som Amina ville säga. Men jag håller inte med den (överdrivna) metoden eftersom Tunisien ändå är ett relativt kvinnovänligt land, kvinnor respekteras här och de är aktiva i samhällslivet och det politiska livet. Femens agerande ger extremisterna näring och de kommer att utmåla tunisiska kvinnorna som ”horor”.

Vad tycker du själv Nadhem om det hela?

– Kvinnor i Tunisien har själva kämpat för sina rättigheter länge och har lyckats mycket i kampen mot förtrycket. Femens metod stör inte majoriteten bland den välutbildade eliten i Tunisien. De tycker inte att Amina begått något brott eller så, men även de tycker att Femens metoder är bisarra. De tycker inte att Femens manifestationer passar in i vårt land. För min del tycker jag att islamisterna tyvärr vinner mycket mer på Femens metoder än tunisiska kvinnorna gör, svarade Nadhem från Tunis.

Azem är en 20-årig, progressiv kille som jag träffade i Tunis 2012. Jag ställde samma fråga om Femen och Aminas bilder till honom.

– Jag tycker att Femens sätt att manifestera och Aminas nakenbilder är lite för tidigt för allmänheten i vårt land att begripa. Vi talar om ett land som befinner sig i en svår bräcklig situation i sin historia, med en låg nivå av intellektuell medvetenhet och stor trångsynthet hos majoriteten, och sånt som Femen gör passar inte in. Det blir för mycket just nu för vårt samhälle eftersom sådant sätt som Amina valde för att visa sin åsikt, enbar leder till uppmärksamhet kring Amina som person och inte riktar sig mot problemet hon försöker bemöta. Jag personligen har inga problem med Femens sätt att protestera. Men det finns säkert många andra sätt man kan använda som samtidigt respekterar andra människors perspektiv, i varje specifikt land, påpekar Azem från Tunis.

Muslimska kvinnors motreaktion

Vid aktionen som genomfördes av Femen den 4 april som stöd till Amina brändes en flagga med muslimers mest heliga fraser på. Detta har lett till ytterligare diskussioner om Femen som islamofob och rasistisk grupp på sociala medier.

En nyetablerad grupp med namnet Muslim Women Against FEMEN startade ett Facebook-evenemang där de uppmanade muslimer liksom icke-muslimer som opponenter sig Femens aktioner, att yttra sig:

Vi som muslimska kvinnor och de som stödjer oss, ska visa Femen och deras anhängare att deras aktioner är kontraproduktiva och att vi som muslimska kvinnor motsätter oss dessa. Ju mer du strippar desto mer feminist du blir enligt Femen. Detta är västerländsk feministisk ideologi. Det är inte vad befrielse betyder för oss, och det gör oss inte till anti-feminister.

Gruppens initiativtagare, de flesta studenter från staden Birmingham i Storbritannien, skrev ett öppet brev till Femen där de inleder:

Vi förstår att det är väldigt svårt för många av er vita koloniala ”feminister” att tro, men SHOCKER! Muslimska och färgade kvinnor klarar av att kämpa självständigt. Och tala för er själva! Vi är stolta muslimska kvinnor, och vi mår illa av era koloniala och rasistiska struntar utklädd som ”kvinnors befrielse”!
Vi är trötta på att höra från privilegierade kvinnor den föreviga stereotypa föreställningen att muslimska kvinnor, färgade kvinnor och kvinnor från syd är undergivna och förstås i behov av hjälp ifrån det ”progressiva” väst.

Vidare skriver undertecknade studenterna att det bara är anti-feminism och inte minst ”extremt farligt” gå sida vid sida med ultrahögern och de rasistiska och homofoba grupperna:

Eftersom ni egentligen inte bryr er om våldet och skadorna som drabbar kvinnorna, ni bara bryr er om detta när det begås av färgade män med långa skägg som ber fem gånger om dagen.
Så nästa gång ni bestämmer er självmant att korståga för kvinnors globala befrielse, bara kom ihåg att innan Femen dök upp, det har funnits och kommer att finnas kvinnor i hela världen som drömmer om och kämpar för emancipation, och VI BEHÖVER INTE ER!

Brevet avslutas med en nästan motsatt paroll till det som Femen brukar skriva i sina uttalanden:

KROSSA VIT MAKT kapitalistiska mångåriga patriarkaliska SYSTEM! POWER TO MUSLIMAHS!

På Muslim Women Against Femens sida publicerar kvinnor, beslöjade eller utan, bilder och formulerar sin kritik av Femen. Hundratals kommentarer, både av liberala muslimer och sekulära från olika delar av världen, men även av konservativa och islamister, uttrycker olika åsikter om Femen. Initiativtagarna försöker uppmärksamma deltagarna på att protesten mot Femen inte handlar om ”nakenhet” i sig och menar att de inte tolererar hatiska och reaktionära åsikter. Men det visar sig att Femen med sin metod att göra motstånd har skapat ett legitimt utrymme och forum för många kvinnohatare och extremister att få legitimt inträde i debatten. Någonting som kan ha konsekvenser både på gott och ont. Risken att de konservativa tar över debatten och kanaliserar missnöjet till sin fördel och rekryterar, är inte försumbar. Å andra sidan ger debatten tillfället för kvinnor med muslimsk bakgrund och de som kallar sig ”muslimska feminister” att skapa gemensamma forum och organisera sig över nationella gränser.

Femens grundare Inna Shevchenko svarade snabbt på Muslim Women’s brev.
Hon inleder så här:

”Muslimska kvinnor mot FEMEN” – vi fick ett brev med denna titel efter vår världsomfattande demonstration Topless Jihad för att stödja den tunisiska feministsten Amina Tyler och friheten av arabiska kvinnor överallt. Jag frågade mig vem författaren till detta brev är? FEMEN är en rörelse med historia, ideologi, manifest och tydlig verksamhet. Brevet är uppenbarligen inte skrivet i feministisk retorik alls, utan med anklagelser om rasism.

Shevchenko avfärdar i sitt svar att Femen skulle vara rasistiska eller islamofoba. Hon menar att gruppen har protesterat mot den kristna kyrkan också. Svaret och försvaret av Femens värderingar och politik uppfattades av några som kommenterade länken i Muslim Women’s sida, som arrogant och ytterligare ett bevis på gruppens islamofobi och ”europeisk överordning”.

Andra kritiska röster

Ruth Bech från Norge, en av initiativtagarna till World Wide Women, skriver att hon skäms för Femen och är förbannad eftersom Femen ses av omvärlden som representanter för ”vit feminism”. Att bränna en flagga med profeten Mohammeds ord inför ambassader i Europa likställer Bech med att bränna bibeln i en republikansk delstat i USA för att starta en feministisk dialog med folket. ”Detta har ingenting med systerskap att göra”.

En annan debattör som yttrar sig om Femen är Ayesha Asghar som börjar med att förklara sina mångsidiga identiteter som pakistansk, kanadensisk, färgad kvinna med ett islamiskt arv fast inte extrem i någon av dessa identiteter. Hon betonar noga att hon inte kritiserar Femen för nakenheten som protestmetod utan för deras ”arrogans och narcissim”.

Femen talar om det ”förtryck” som möter ”muslimska kvinnor”. Ändå är kränkningen av dessa kvinnors religion deras redskap för ”befrielse” (…) hur kan Femen påstå sig representera en grupp och inte visa respekt för deras tro? Om deras syfte (med aktionen) var att erbjuda en lösning mot islam, då förstår man. Men om de vill och menar att stödja kvinnor i sin kamp, då var det den mest katastrofala aktion (att bränna en flagga med heliga ord) jag någonsin har sett.

Asghar argumenterar också mot dem som menar att man måste stödja Femen utan att ta hänsyn till deras bakgrund och historia eftersom de utmanar islamisterna:

Jag håller inte med, deras historia, deras politik, tidigare aktioner, allt detta spelar roll. Detta visar deras rötter och idéer

Avslutningsvis tillägger Asghar att hon som aktivist ofta fördöms för att hon hänger ut sin folkgrupp och kritiserar dem. Men hon är egentligen stolt över det hon gör eftersom hon står fast vid grundläggande principer, påpekar hon:

Samma principer som inte tillåter mig att stödja en förtryckare framför en annan.