Årets kvinnofilmfestival i Malmö handlade om konflikter och krig. ”Vi hör ljudet av vapen från några platser i världen just nu. De flesta av oss har sett kriget filmat i häftiga actionfilmer av män. Hur skildrar kvinnliga filmskapare krigets ansikte?”, säger Hilde Selander, festivaldirektör, Ifema.
Kvinnor som skildrat konflikter och dess konsekvenser var temat för den sjunde filmfestivalen Ifema, International female filmfestival Malmö. Vi såg de grekiska kvinnornas kamp mot militärjuntan på 1960 och 70-talen i Alida Dimitrious Girls of the rain, de rwandiska kvinnorna trumgrupp i Lisa Fruchtmans Sweet Dreams och flera andra skildringar av tyska, iranska och serbiska kvinnors liv i kortfilmer, dokumentärer och spelfilmer.
Filmregissören Ingela Romare satte stämningen genom att läsa den polske poeten Tadeusz Rózewicz dikt ”Berättelsen om de gamla kvinnorna” i sitt inledningstal på biograf Spegeln. Några strofer lyder:
”gud dör
de gamla kvinnorna står upp som vanligt
varje dag i gryningen
köper bröd vin fisk
civilisationen dör
de gamla kvinnorna står upp i gryningen
öppnar fönstren
bär ut slaskhinken
Under de kommande dagarna visades så på biodukarna arga kvinnor, kämpande kvinnor, kvinnor som trots allt går upp och fortsätter.
– Kvinnor som värnar om livet. Det sköra levande ställs mot nedbrytande krafter, sa Ingela Romare och invigde festivalen.
Mörkret i salongen omslöt oss och vi kastades rakt in i Sarajevo, i det slitna höghusområdet, i lägenheten där Rahima, 23 år, (spelad av Marija Pikic) och hennes lillebror Nedim, 14 år, (Ismir Gagula) bor. Deras föräldrar dog i kriget i Bosnien och regissören Aida Begic skildrar den unga kvinnans kamp med ansvaret för sin bror, för sitt slitsamma arbete, i ett område där gängen härjar i gångtunnlarna och kriminaliteten är överallt. Myndighetspersoner som skulle ha kunnat stötta Rahima skuldbelägger henne i stället. Med insprängda autentiska sekvenserna av bilder från åren då Sarajevo var belägrat visar Children of Sarajevo en tid då blodiga bussgolv och människor som tvingades springa på trottoarer för att undvika träffas av krypskyttar var en del av vardagen. Belägringen började 1992 och tog slut 1995. Fler än 11 000 civila Sarajevobor mördades. Stora delar av staden förstördes. Filmen skildrar de som blev kvar, de som i skuggan av kriget lever vidare.
Ett annat samtidshistoriskt skeende, revolutionen på Tahrirtorget i Kairo, blir som en bakgrundsfond i Hanan Abdallas starka dokumentärdebut In the shadow of a man. Hanan Abdalla är en brittisk-egyptisk filmare, som reste till Kairo för att vara med om revolutionen år 2011. Hon fångade rösterna från fyra ytligt sett olika kvinnor: 30-åriga ogifta Suzanne som driver en butik där niqabklädda kvinnor kommer in och berättar om sin vardag, fyrabarnsmamman Badreya som egentligen hade velat studera konst, 63-åriga Wafaa som skilde sig tidigt och 73-åriga änkan Shahinda. De delar med sig av sina erfarenheter av kärlek och äktenskap.
– Alla fyra är modiga. De berättar om hur det är, hur det har varit och hur de önskat att det skulle bli. Shahinda är en ikon i Egypten, en föregångare i kampen Egyptens bönder förde på 1960-talet, säger Hanan Abdalla, när vi når henne på telefon.
Hanan Abdalla
Titeln anspelar på det egyptiska talesättet ”Lev hellre i skuggan av en man än i skuggan av en vägg”, vilket betyder att det är bättre för en kvinna att gifta sig med en man, än att bo ogift i sina föräldrars hus. Riktigt så är det inte för kvinnorna i dokumentären. Bara en av dem Badreya är gift.
– Alla här vet hur det bör vara. Kvinnor och män ska leva jämlika. Alla vet det. Ändå är det gamla traditioner som styr, säger Badreya i filmen.
In the shadow of a man har visats på festivaler i Berlin och Istanbul. Hanan Abdalla är förvånad men glad över uppmärksamheten, säger hon på telefon från Kairo, där hon just nu spelar in en ny dokumentär med sin svägerska.
– Vi följer tre kvinnor som kandiderar till parlamentet. Bushra El-Semny, för Muslimska brödraskapets parti ”Freedom and justice”, Amal Mamdouh, för ”Revolution Continues” och Gamila Ismail, som är en självständig kandidat. Den är klar i höst.
Hanan Abdalla hade aldrig trott att någon skulle se In the shadow of a Man, än mindre att den skulle visas på festivaler världen över.
– Jag hade absolut inga förväntningar. Inte alls. Men jag är otroligt stolt över att den kom med på Ifema i Malmö!
Publikens pris i Malmö ”Ifema Audience Award” vann dock en annan stark dokumentär: Sweet Dreams av Lisa Fruchtman, om rwandiska kvinnor som efter folkmordet 1994 bildar en trumgrupp tillsammans.
– Det var himla kul att en dokumentär vann. Personligen tycker jag mycket om filmen, säger festivaldirektör Hilde Selander och fortsätter:
– Den har ett tungt tema, men visar samtidigt att hur svårt det än varit så är saker möjliga att genomföra om man går ihop. Vi kan utvecklas, säger Hilde Selander, som utöver alla fina filmer lyfter fram seminariet, där Özlem Kinal, hedersgäst från Turkiet och representant för Festival flying Broom, Ankara diskuterade film, demokrati och mänskliga rättigheter tillsammans med Anastasia Mertika, en av kvinnorna i filmen Girls of the rain och kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan, från Iran under ledning av journalist Ingela Brovik.
– Ifema har visat att det finns många bra filmer av kvinnliga regissörer. Filmerna har hög kvalitet, regissörerna skildrar krig och konflikter ur ett annat perspektiv än sina manliga kollegor och berör publiken djupt. Frågan är varför de inte går att se på biograferna?
