Det regionala kvinnonätverket Karama anser att den senaste utvecklingen i Egypten bidrar till att ytterligare polarisera den allmänna opinionen. I ett uttalande skriver nätverket att fokus i debatten läggs på att besvara frågor som huruvida militären utför en statskupp, om militärens agerande kan bana väg för demokrati eller om det överhuvudtaget går att betrakta den hårda hanteringen av Muslimska brödraskapet som en demokratisk aktion.

Enligt Karama är det fel frågor att ställa, eftersom de fokuserar på symptomen istället för själva orsakerna till det som just nu pågår i Egypten.

”Det går inte att bedöma händelserna från sidlinjens perspektiv. En samordnad och enad ansträngning måste göras för att behandla den underliggande orsaken.” skriver Karama och ställer tre krav till det internationella samfundet:

• Kvinnor och andra viktiga målgruppers ställning ska stärkas, ges en plattform för att kunna resonera och förhindra våldsamma konfrontationer.

• Rättsväsendet ska stärkas så att de skyldiga ställs inför rätta under rättvisa förhållanden.

• Fria och transparenta medier ska stödjas och uppmuntras.

Många inom journalistkåren håller med Karama när det gäller egyptiska mediers roll i opinionsbildningen. Det sägs att en hetspropaganda pågår mot anhängare till Muslimska brödraskapet medan militärens våldsaktioner hyllas, ursäktas och att dess brott inte ryms i rapporteringen.

Ahmed Mahmoud journalist och skribent, verksam på Al-Ahram tidningen kritiserar egyptiska medier samtidigt som han själv tar starkt avstånd brödraskapet.

– Media, både statliga och de privatägda, är absolut icke-professionella, deras rapportering är partisk. En genomgående reform inom medier är nödvändigt. Detta mest för att det saknas en reglerad journalistetik som tvingar medier att bli opartiska i sina rapporteringar. Dessutom finns det inte någon ombudsman som reglerar mediers arbetsätt.

Mahmoud tycker att de egyptiska mediernas problem reflekterar avsaknaden av demokratiska komponenter och institutioner i samhället.

Verklighet eller konspiration

Med få undantag, oavsett med vem man talar dessa dagar i Egypten, är kommentarerna snarlika. ”Situationen är extremt komplicerad och det som ägde rum med Tamarod-rörelsen som samlade 15-20 miljoner underskrifter mot den nu avsatta president Morsi och militärens ingripande var det enda alternativet. Hotet från brödraskapet var stort…”

Från andra håll, mest utanför Egypten, talas om Tamarod-rörelsen som en konspiration ledd av militären, Saudiarabien och liknande krafter för att ta över den politiska makten. En del av brödraskapets anhängare, även Turkiets premiärminister Erdogan, skyller allt på en konspiration med Israel och USA i spetsen.

Dina El Khawaga, forskare och känd egyptisk debattör som varken stödjer militären heller Brödraskapet förklarar sin analys av Tamarod-rörelsen. Enligt henne handlar frågan inte om Tamarod-rörelsen från början var organiserad av militären och polisen eller inte.

– Tamarod samlade 15-20 miljoner underskrifter med krav på Morsis avgång, den mobiliserade lika många på gatorna och de människorna stödde inte militären. Men sedan kan vi tala om en kidnappning av rörelsen. När general El Sissi tog över och kallade ut folk på gatorna för att legitimera maktövertagandet, då kidnappades folkrörelsen.

Mina Naguib, bloggare och studerande, som för tillfället arbetar i Sverige, tycker att Tamarod kanske gynnades av många tvivelaktiga grupper under tid då de samlade underskrifter för att avsätta Morsi, men han drar inte slutsatsen att alla de som stödde Tamarods krav var delaktiga i en konspiration ledd av militären eller andra makter.

– Tamarod-rörelsen var ingen konspiration. Även majoriteten av de som röstade på Morsi, skrev under kravet att avsätta honom. Det betyder inte att de stödde militären.

Mohammed Abdelsalam Radwan, frilansreporter och översättare som deltog i januari-revolutionen 2011 för att störta Mubarak, stödjer Tamarod. Radwan visar ett starkt motstånd och avsky mot brödraskapet och ser dem som ett stort hot mot civila samhället.

– Jag är inte pro-militär, men jag är glad att militären slår emot Muslimska brödraskapet eftersom de är terrorister. De har aldrig varit fredliga, de är fascister, diktatorer, de lyckades förstöra Egypten på ett år, de förstörde den politiska arenan, splittrade folket ytterligare, tvingade sin konstitution på oss, de visade aldrig tecken på konsensus, de fuskade med valresultaten, de grep oppositionella aktivister, de förtryckte minoriteter, deras sit-in sedan Morsi avsatts var beväpnad, under sina marscher på gatorna brände de ställen eller affärer där det fanns en bild av general El Sissi på väggen. De sköt folk, de torterade folk till döds i sina sit-in…

Ahram-journalisten Mahmoud är tydlig med att han inte är pro-militär och fördömer våldet mot de civila oavsett vilka de än är. Fast han anser att brödraskapets ledare var envisa, inte kompromissvilliga och uppmanade till våldsaktioner och hyllade martyrskap för att försvara Morsis legitimitet till vilket pris som helst. Enligt Mahmoud hade media en avgörande roll i att uppmuntra militären och den nya regeringen att rensa brödraskapets sit-in, som slutade blodigt med hundratals döda och tusentals skadade. Men Mahmoud kan, som många andra i Egypten, inte se något alternativ till det som hände.

– Det var det enda sättet att avsluta deras sit-in eftersom brödraskapets långvariga motstånd och samlingar störde befolkningen som bodde i dessa områden. Då det blev klart att de inte skulle ge sig och vägrade avsluta sin aktion, fanns det inget annat sätt än att rensa området.

Mina Naguib fördömer väldigt starkt och villkorslöst våldet som utövades av militären mot brödraskapet.

– Mordet på 700 människor från brödraskapets sit-in ska absolut fördömas. Det finns inget berättigande för en mäktig militär kraft med cirka en miljon i väpnade styrkor att döda så många civila på en enda dag. Jag stödjer ingen av dessa krafter, vare sig militären eller brödraskapet, aldrig ställer jag mig bakom någon av dem. Vinnaren i denna konflikt kommer att vända vapnet mot mig som revolutionär!

Muslimska brödraskapet har lyckats alienera ett brett spektrum av egyptier, de sekulära i synnerhet, men även de fattiga i städerna som inte såg några av Morsis löften förverkligas. Naguib berättar att Morsi under valet faktiskt lovade att lösa massor med problem under de första 100 dagarna. Folk väntade dock 365 dagar, priserna gick upp och livet blev ännu svårare. Journalisten Ahmad Mahmoud förklarar att under Morsi pågick en snabb utrensning inom statens olika institutioner som folk skämtsamt kallade för ”brotherhoodisation”. Islamister utan erfarenhet och kunskap fick höga positioner, detta ledde till konflikter, problem och ineffektivitet. Dessutom drog Morsi Egypten in i brödraskapets ideologiska och politiska allianser när det gäller relationer med grannländerna, bland annat i Syrien, och ställde Egypten bakom brödraskapet i konflikten, förklarar Mahmoud.

Kopter under attack

Mina Naguib som stödjer 2011-revolutionens krav är övertygad om att det trots allt inte fanns något annat alternativ för att bli av med Morsi än det som folket gjorde.

– Vi har inte ett bra politiskt alternativ i Egypten att vända oss till just nu, så vi kan inte anklaga folket för att de ”valde” militären över Morsi. Faktum är att just nu ställer folk antingen sig bakom militären eller Muslimska brödraskapet. Militären har makten, de har medel att försäkra säkerhet och stabilitet, så vi i Egypten har tyvärr inte lyxen av andra val för tillfället.

Men förstår folk i västvärlden och i Sverige detta val?

– Nej, det gör de inte! De bara ser valresultatet och antal röster som tecken på det demokratiska spelet. Men vi vet att majoritetens röster ur valurnorna inte alltid betyder demokrati. I Sverige är en del vänstermänniskor och medier rädda för att hamna i den islamofobiska fällan om de fördömer brödraskapet. Men när vi talar om muslimer här i Sverige talar vi om en minoritet. Vi går och försvarar deras rätt att ha moskéer och böneupprop, inte för att vi som stödjer deras rättigheter tycker om religiösa institutioner, utan för att vi inte vill stå sida vid sida med rasister och Sverigedemokraterna i frågan. Men det är en helt annan fråga när det kommer till Muslimska brödraskapet i Egypten. De är inte i minoritet, de är mäktiga och strävar efter politisk makt för att tvinga sin ideologi på andra. De kämpar inte för frihet och demokrati, inte heller för jämställdhet, de är inte ens för jämlikhet bland muslimerna.

De senaste rapporterna från Egypten om attacker mot den kristna befolkningen är alarmerande. Den 18 augusti rapporterade AP från Kairo att islamisterna attackerade en koptisk skola och drog ut två nunnor som krigsfångar på gatorna tills en muslimsk kvinna räddade dem. Två andra kvinnor som arbetade på skolan blev sexuellt trakasserade av mobben. Hittills har 40 kyrkor bränts ner och plundrats, 23 andra attackerats, ett stort antal bostäder, affärer, bokhandlar, skolor och verksamheter attackerades.

Mina Naguib är sekulär med koptiskt etnicitet. Han följer uppgifterna om attacker mot koptiska kyrkor, hem och verksamheter.

Vem attackerar kopter och bränner ner kyrkorna? Det finns en rad konspiratoriska teorier som hörs även här i Sverige om vilka som ligger bakom brotten.

– Självklart är det brödraskapet. Ingen tvekan om det. Brödraskapet uppmanar sina anhängare till attacker mot kopter på sina officiella hemsidor och i uttalanden. Konspiratoriska teorier används av båda sidor. Polisen säger till exempel att brödraskapet själva har mördat sin ledares dotter för att skylla det på militären. Brödraskapet säger att polisen bränner kyrkor för att skylla på brödraskapet, och så vidare. Men faktum är att polisen mördade ledarens dotter och brödraskapet bränner kyrkor, kopters hem och affärer och tvingar många att fly Egypten.

Ahram journalisten Ahmed Mahmoud är bekymrad över Egyptens framtid. Han befarar ett blodbad om brödraskapet beväpnar sig och menar att de måste inse verkligheten, att de har förlorat majoriteten av folkets sympati.

– Jag tycker att läget är väldigt känsligt nu och väst hjälper inte när de trycker på genom att ställa sig bakom brödraskapet i denna konflikt. Väst borde vara mer försiktigt om de verkligen befarar ett inbördeskrig i Egypten.

Mohammed Abdelsalam Radwan, reporter och översättare från Kairo är besviken på EU och USA eftersom de enligt honom har fel när de stödjer brödraskapet i Egypten.

– Väst stod aldrig emot före detta militärbefälhavaren Tantawi när han mördade hundratals liberaler och kristna, då stoppade de inte bistånden. Väst fördömer nuvarande regeringens våld mot brödraskapet men inte lika starkt deras våld när de bränner kyrkor och statliga byggnader. Väst brydde sig aldrig om mänskliga rättigheter under Mubarak, Tantawi och Morsi, hur det kommer sig att de står mot egyptiska folkets vilja nu, undrar Radwan som delar åsikt med många i dagens Egypten.

Övriga politiska partier och grupper, från höger till vänster delar Radwans åsikt. Många menar att väst blundar för den terror som brödraskapet sprider och den avsky som det egyptiska majoritetssamhället hyser mot deras metoder och politik. I den andan växer en aggressiv nationalism och ett hat mot västvärldens ledare som i egyptiernas ögon har ställt sig på brödraskapets sida medan de själva inte tolererar en fraktion av det som brödraskapet ställer till i sina egna länder.

Det enda politiska parti som tydligt och officiellt har tagit avstånd från både militären, den nya regeringen samt brödraskapet och bedömer militären och polisen vara det största hotet mot demokratin och revolutionens anda, är Revolutionära socialister. Partiet deltog i Tamarod-rörelsen men uppmanar nu till kamp mot militärens maktövertagande i sitt senaste uttalande. Ungdomsrörelsen 6-april som spelade en viktig roll i mobiliseringen under revolutionen 2011, växte starkt under tiden och deltog aktivt i Tamarod-rörelsen. 6 April-ungdomsrörelsen tar också tydlig ställning och fördömer officiellt militärens våld mot brödraskapet och dess anhängare och är en av de få sociala rörelser som uttalar sig mot militärens våld mot motståndaren Muslimska brödraskapet.