På tisdagen, FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter, skulle den så kallade Estrela-rapporten behandlas i EU-parlamentet. Rapporten innehåller närmare 70 förslag om hur medlemsländerna kan säkerställa rättigheter på SRHR-området när det gäller kvinnors rätt till sin kropp, hbtq-rättigheter, sexualundervisning, säkra aborter och tillgång till preventivmedel.

I stället blev det knapp majoritet för en alternativ resolution som lades fram av den konservativa partigruppen EPP. Den säger tre saker – att det är upp till de enskilda medlemsländerna att besluta om SRHR-frågor och sexualundervisning, att EU kan bidra till att främja ”bästa praxis” samt en standardformulering om vilka instanser talmannen ska informera om beslutet.

I och med att den alternativa resolutionen antogs föll rapporten som skulle ge SRHR-frågorna en starkare ställning i EU, varken mer eller mindre betonar Mikael Gustafsson:

– Jag vill inte heller ha EU-lagstiftning på det här området och kompromissa mellan exempelvis Malta och Sverige i synen på abort.

Däremot hade Gustafsson som ordförande i jämställdhetsutskottet (egentligen Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män) haft stor nytta av en stark åsiktsyttring om frågornas betydelse från EU-parlamentet.

– Som ledamot kan jag alltid uttala mig, men inte som utskottsordförande. Det ger inte samma styrka när jag inte kan hänvisa till vad som beslutats i EU-parlamentet.

Chockerande beslut

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, FP, kommenterar beslutet på sin blogg. Hon tycker att den höger-konservativa gruppen EPP:s vanligen progressiva ledamöter är inkonsekventa i sina resonemang om vilka beslut som kan fattas på EU-nivå när de valde att avslå rapporten. Hon hänvisar till resolutioner om diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, också på hälsoområdet, som EPP-ledamöterna röstat för utan problem.

– Vad som är subsidiärt verkar således bero på vilken typ av hälsa vi talar om. Handlar det om kvinnans rätt till sexualitet och kontroll över sin fertilitet så blir det andra tongångar än om det handlar om diabetes.

– Det kommer aldrig upphöra att förvåna mig att det som tycks mest skrämmande och hotfullt för de konservativa är att kvinnor får rätt att bestämma över sina egna kroppar. Det här parlamentet är mer reaktionärt nu än någonsin, säger Cecilia Wikström.

Hon anser också att det måste betraktas som varje människas grundläggande rättigheter att ha kunskap om sin sexualitet och kunna fatta beslut kring sin fertilitet och planera graviditet med en god kunskapsbas som grund.

– Jag är chockad över att resolutionen har gått igenom.

Missledande information

Kontroverserna har varit stora hela vägen. Rapporten, uppkallad efter dess författare, den portugisiska parlamentsledamoten Edite Estrela, återremitterades första gången den skulle ha behandlats, i oktober. Detta efter en massiv smutskastningskampanj, som fortsatt in i det sista. BBC rapporterar att det i tisdags buades redan när Estrela intog talarstolen.

– De beter sig värre fotbollshuliganer när de sätter igång och buar. Det har sagts helt otroliga saker, som att vi som röstar för vill att det ska bli obligatoriskt för barn som är 0-4 år att ha kurser i masturbation. På den nivån har det varit hela tiden, missledande information som inte stämmer, säger Mikael Gustafsson.

Han berättar att också att de som tidigare buat och betett sig illa brast ut i
jublande applåder när deras linje vann. Eftersom i princip ingenting kvarstår av rapporten – allt som står i den nu antagna resolutionen är självklarheter – bad Edite Estela att få dra tillbaka sitt namn. Härskarteknikerna fortsatte när hon begärde ordet för att förklara varför.

– Det är så otroligt respektlöst. De behöver inte ens lyssna till vad vi säger, men de måste ge mig och Estrela en chans att säga det vi har att säga.

I sitt uttalande sade hon bland annat att medborgarna i många av medlemsländerna förväntar sig mer av sina ledamöter och att hon räknar med att de inte kommer att glömma ”den skamliga omröstningen”.

Svenskt svek

Med röstsiffrorna 334 för och 327 emot alternativet saknades endast 7 röster för att få igenom Estela-rapporten. Hela den konservativa gruppen hjälpte till att fälla den, utom fyra som röstade med jämställdhetsutskottet. Andra avstod, som de tre moderaterna – Gunnar Hökmark, Anna Ibrisagic och Christofer Fjellner. Alf Svensson har hela tiden stått fast vid att han skulle rösta i enlighet med den borgerliga gruppen EPP. Bland annat kommenterade han saken i tidningen Världen Idag.

– Man kan möjligtvis beundra den energi med vilken den här ständigt återkommande frågan tas upp i olika sammanhang, sade han bland annat.

När Gunnar Hökmark fick kritik för att han ställt sig på de högerextrema buarnas sida när Estela-rapporten återremitterades i oktober såg han det inte som ett politiskt ställningstagande utan en formsak. I en debatt med Mikael Gustafsson i Aftonbladet gjorde han följande uttalande:

– Jag och övriga moderater stöder resolutionen i dessa frågor och kommer därför rösta för den när den behandlas.

Och i samma artikel uttrycker han stark tilltro även till hur andra skulle rösta när det väl gällde:

– Hade det varit de ”mörka krafterna” som velat rösta ner den hade den ju inte blivit återremitterad utan just nerröstad. Men det blev den inte eftersom det finns en stark och tydlig majoritet i Europaparlamentet för just dessa frågor. Den har kommit till uttryck tidigare i en lång rad tidigare resolutioner och rapporter och den kommer att komma till uttryck när parlamentet röstar om just denna resolution vid nästa tillfälle.

Men det blev inte som moderaternas företrädare hade tänkt sig. De var enligt Gunnar Hökmark fortsatt inställda på att stödja Estela-rapportens uppfattningar vid gårdagens omröstning, även om de samtidigt ville understryka att det är medlemsstaterna själva som beslutar om de aktuella frågorna. Det var den alternativa resolutionen som ställde till det förklarar han på sin blogg”:

”En komplicerande faktor var däremot en annan resolution, nämligen om den subsidiaritet som ska gälla i dessa frågor, som röstades före. Eftersom vi ville rösta för Estrellarapportens uppfattningar valde vi att avstå när det gäller denna resolution eftersom vi inte kunde rösta emot den subsidiaritet vi ville slå vakt om.

Därför avstod vi i strid med EPP-gruppen som föreslagit denna resolution om subsidiaritet. Men den vann för oss oväntat, vilket ledde till att sakfrågorna aldrig kom upp till beslutsfattande.”

Mikael Gustafsson är också förvånad över utfallet.

– Vi har röstat en massa gånger i SRHR-frågor. Tidigare har vi vunnit hela tiden. Jag har kunnat säga att det inte är EU-parlamentet som är problemet, utan rådet, kommissionen eller enskilda medlemsländer. Nu kan jag inte säga det längre.

– Dels mobiliserade de som står till höger om höger, dels röstade inte EPP så längre, det är en backlash i EU-parlamentet i den bemärkelsen. Jag är väldigt upprörd, just nu känns det hårt.

Missledande information

Hade samtliga svenska ledamöter röstat för en resolution som ställde sig bakom Estela-rapporten skulle de bara ha behövt övertyga två till för att få ett annat resultat. Att Alf Svensson inte röstade så förvånar inte Mikael Gustafsson. Desto mer besviken är han på de moderata företrädarna. Han poängterar att inget lands lagar hade påverkats, utan att beslutet handlade om en politisk åsiktsyttring från parlamentets sida.

– Nu står det inget om sexualundervisning, inget om hbtq-personers rättigheter, inget om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, inget om rätten till preventivmedel. För de länder som skulle behöva göra förändringar försvinner ett tryck.

– Jag är både chockad och arg i dag att de mörka krafterna lyckas mobilisera sig så mycket och trycka ner kvinnors rättigheter, det handlar om kvinnors rätt till sin kropp och att män kan sitta och besluta om det är väldigt provocerande.

Varför var det här så viktigt för dig?

– Jag kan se att det finns en backlash på många jämställdhetsområden, framför allt när det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp. Därför har jag tyckt att det är viktigt att Europa tydligt uttrycker vad vi tycker, och jag trodde att det fanns en majoritet i kammaren för det.

– När FN:s kvinnokommitté sammanträdde i våras stod det klart att SRHR-frågor inte har samma tyngd och kraft längre. Vi lever i kristider. Det har skapat enorma sociala klyftor, fattigdom, misär och en enorm påverkan på kvinnors rättigheter. Välfärden, som är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna ha ett jämställt samhälle har monterats ner. I sådana tider frodas främlingsfientlighet, homofobi och antifeminism. Det hänger ihop när alla de här konservativa åsikterna väcks till liv. Vi lever i tider av oro, så det hade varit bra om vi hade tydliggjort att här går en linje: Man kan inte tumma på kvinnors rättigheter. Tyvärr fick jag fel.