Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är en snart 100-årig feministisk fredsorganisation. Vi arbetar för långsiktig fred genom nedrustning, konfliktförebyggande, och genom att öka kvinnors meningsfulla deltagande. Idag finns vi i 35 länder på alla kontinenter, från länder i fred till länder söndertrasade av konflikt. Och vi kräver alla samma sak. Vi kräver att få delta, vi kräver en omfördelning av resurser och vi kräver att fokus sätts på grundorsakerna till krig och väpnade konflikter.

För oss är feminismen självklart antimilitaristisk. Militarism främjar våldsanvändning och upprätthåller patriarkala strukturer. Våra systersektioner i länder som lever i väpnad konflikt lyfter fram militarismen som det störta hindret för långsiktig fred och hållbar utveckling. Men militarismen finns inte bara där, den finns även här.

Militära utgifter stjäl ofrånkomligt resurser från andra områden, det ser vi både i Sverige och på andra platser i världen.

Från IKFF Pakistan konstaterar man: ”Vi har inte el, men vi har kärnvapen. Vi har inte rent vatten, men vi har kärnvapen. Vi har inte utbildning, men vi har kärnvapen.” Pakistan – ett land med utbredd fattigdom som ligger på botten vad gäller kvinnors rättigheter – ett land som låg på topp 5 för svensk vapenexport förra året tillsammans med Saudiarabien.

I Sverige fick kvinnojourerna förra året neka plats till över 3000 kvinnor, fler än de kunde ta emot. Barnmorskor och sjuksköterskor går på knäna och förklarar att arbetssituationen är ohållbar och att den riskerar patienternas säkerhet. Samtidigt beslutar riksdagen att lägga 90 miljarder på nya Jas-plan.

Vi kan inte låta bli att undra: Vems säkerhet är det som prioriteras?

Chefen för FN:s utvecklingsorgan, UNDP, har visat att de resurser som världens regeringar lägger på sex dagars militära utgifter skulle räcka för att minska mödradödligheten i världen med 75 procent.

Återigen undrar vi: Vems säkerhet är det som prioriteras?

Vi kräver att kvinnors säkerhet, deltagande och rättigheter ska prioriteras. I Sverige såväl som i Pakistan. I Norden och i resten av världen. Resurserna finns – det handlar om politisk vilja. Vi kräver att Sverige tar sitt ansvar och stödjer aktörer som kämpar för kvinnors rättigheter och demokrati istället för de regimer som slår ner varje försök till förändring. Världen har inte råd att fortsätta prioritera fel.

Vi kommer till Malmö för att vi, tillsammans med våra nordiska systersektioner, vill få med er feminister i vår antimilitaristiska kamp. Vi vill diskutera hur vi kan hindra fortsatta investeringar i föråldrade och patriarkala lösningar på konflikter och istället satsa på lösningar som stärker kvinnors rättigheter, deltagande och säkerhet.