Om ett år kommer vi och tusentals engagerade feminister att samlas i Malmö för att berätta att ett samhälle som inte värdesätter kvinnor och män utifrån samma måttstock och principer är orättfärdigt. Det är en oerhört viktig insikt. Inte för att vi ska nedslås utan för att stärka varandra i uppfattningen om att vi behöver en förändring. Vi är många som känner likadant, vi ser oss i varandra, organiserar oss för förändring.

Kampen om kvinnokroppen är en av historiens längsta, huruvida den tillhör henne själv eller andra.

Så fort en människa föds kräver omvärlden att få reda på vilket kön den tillhör, eftersom man behandlar och bemöter flickor och pojkar på olika sätt. Om det inte vore för att vi behandlas efter kön från första början i livet, skulle vi antagligen reagera mer på det.

Redan i unga år får vi veta att kvinnor ska vara vackra och perfekta. Att det är kroppen som är viktigast, medan pojkar kan vinna status på andra sätt. Den egna kroppen ifrågasätts ständigt hos den 13-åriga högstadietjejen som vill bli accepterad. Det ouppnåeliga skönhetsidealet är en ständig påminnelse om att man aldrig kommer att räcka till. Redan där gror ångest, bantning och dålig självkänsla. Det följer många kvinnor livet ut.

När vi säger att kvinnokroppen inte tillhör henne själv är det också för att många tar sig friheten att utnyttja den sexuellt eller våldföra sig på den.

Det är inte enskilda företeelser utan vanligt att kvinnor upplever sexuella trakasserier, att de blir kallade nedsättande skällsord att det går rykten om kvinnors kärleksliv. Det gör också att många kvinnor är rädda för att gå hem ensamma på kvällen, med hotet om det sexualiserade våldet i åtanke. Varje vecka misshandlas en kvinna till döds av en man – i Sverige. De flesta våldtäkter genomförs av en man som har eller har haft en relation till kvinnan. Och nej, det spelar ingen roll hur hon var klädd, om hon var full, eller hade dåligt rykte. Sexualiserat våld är en påminnelse om vem som har makten, vem som tar sig friheter, i hemmet, i förhållandet eller på arbetsplatsen.

Men det behöver inte vara så. Under 1900-talet har kvinnorörelsen genom politiskt medvetandegörande vunnit många segrar. Däribland rätten till abort, som på inget sätt var en självklarhet, tillgången till p-piller och bildandet av kvinnojourer. Alla förbättringar som har gett oss kvinnor lite större makt över vår egen kropp. Fortfarande finns mycket att göra, både här i Sverige och i världen. Därför är gränsöverskridande samarbeten, träffpunkter som denna och den vi ska ha i Malmö nästa år så viktiga. För att vi inte klarar av att bryta dessa strukturer var och en för sig, det alldeles för tung börda att bära. Vi behöver varandra i det här arbetet, vi behöver stötta och hjälpas åt.

Feminismen är drömmen om det samhälle där vi har samma förväntningar, tankar och föreställningar om varandra. Där kön är en ointressant kategori, där vi inte är två olika motsatta grupper utan där varje människa kan formulera sin egen framtidsvision.

Vi ses i Malmö!