Den 25-27 oktober ställer Nina Ramsby ut sina fotografier hos Thimar/Westling Galleri i Karlstad.

Nina Ramsby är känd som mångsidig artist. Under tidigt 90-tal var hon en av medlemmarna i alternativrockbandet Salt och senare spelade hon electronica med Baxter. Hon har även gjort country med Jimbob och melankolisk pop i Grand Tone Music. Under senare år har hon sjungit visor och jazz med Martin Hederos, duetter med bland andra Rebecka Törnqvist, jazz med Nina Ramsby Ludvig Berghe Trio och spelat in skivor med Bröderna Lindgren och Stefan Sundström. Hon är dessutom musikproducent, sjunger i gospelkör och spelar i reaggestorbandet Club Killers blåssektion.

Det senaste året har hon också påbörjat sitt första soloalbum, men det projektet är pausat för tillfället.

– Fotograferandet tog över, säger hon. Jag behövde nog smita lite från musiken. Jag har hållit på med musik på heltid i flera år och har heller inte varit särskilt sugen på att fotografera på länge. Men jag är ju fotograf i grunden och när jag började använda Instagram för något år sedan vaknade en passion för plåtandet som jag inte känt sedan jag gick på fotoutbildning för tio år sedan, säger hon i en intervju i anslutning till fotoutställningen.

Fotografen Nina Ramsby är inte lika känd. Men parallellt med musiken har hon arbetat både som fotograf, grafisk designer och illustratör.

– Jag började fota redan på gymnasiet i slutet av 80-talet. Sedan gick jag konstskola i Skåne där jag lärde mig grunderna i oljemåleri, teckning, skulptur och foto. När jag avslutade samarbetet i Salt i slutet av 90-talet gick jag som lärling hos en grafisk formgivare och jobbade efter det som grafisk designer. Under en praktik på Moderna Museet 1993/94 började jag jobba med att fotografera. För tio år sedan hoppade jag också på Kulturamas fotolinje, jag hade egentligen inte tänkt bli fotograf, men i slutet av utbildningen kom jag med i bildbyrån folio.se. Efter det har jobbat som bildredaktör och gjort en massa olika fotouppdrag.

Hur kunde Instagram, som är så tekniskt begränsat, väcka passionen att fota till liv?

– Det är just de tekniska begränsningarna med Instagram som är grejen! För här kan man inte fastna i tekniken, utan får vara hänsynslös med den. Jag ÄR tekniknörd, men går på känsla. Och så är Instagramfotandet lättillgängligt, kameran finns alltid med mig.

Ditt Instagramflöde innehåller ofta drömska ögonblicksbilder, var och en som en berättelse i sig. Bilderna ser inte ut som några hastiga snapshots – hur mycket tid lägger du på dem?

– Jag lägger flera timmar varje dag på de här bilderna. Under det senaste året har jag plåtat mer och mer, det är ett sätt för mig att varva ned och må bra. Jag tar kort, jag analyserar inte när jag fotar. Men visst innehåller bilderna både form och poesi.

Nina Ramsby fotar utsnitt ur vardagsmiljöer, ser något som många andra nog inte uppfattar förrän du visar på det. Man får en aha-känsla, man kan få syn på ett vackert mönster i ett trassel.

– Det sättet att fota började jag testa när jag promenerade till fotoskolan varje dag, från Söder till Hammarby Sjöstad. Då funderade jag kring hur jag skulle kunna få vägen att kännas ny i mina ögon. När man åker utomlands ser man det exotiska, men jag hade svårt att se vad som var unikt med Stockholm. Det blev en utmaning för mig att försöka uppfatta min vardagsmiljö på ett nytt sätt. Jag började skala bort och fotografera utsnitt. Bilden på omslaget till Visorna-skivan är en sådan bild.

Har du ställt ut dina fotografier på galleri tidigare?

– Nej, utställningen på Thimar/Westling Galleri i Karlstad är min första ”riktiga”, stora, utställning där jag verkligen jobbat med materialet.

Hur kommer det sig att din första fotoutställning sker just i Karlstad?

– Allt jag gör – musiken, fotograferandet, skrivandet – handlar för mig väldigt mycket om att socialisera, att göra det med och för människor som liksom jag känner en glädje inför det. Jag är nyfiken och vill möta andra, det får mig att växa, möten får oss människor att växa. Jag går dit nyfikenheten och lusten för mig. Att det blev just Karlstad var för att jag fick frågan och att det känns roligt att få göra en utställning hos Claes och Stefan som äger galleriet.