Över gränsen är den tredje novellsamlingen i ordningen för Oline Stig. Texterna skildrar livshändelser av mer eller mindre tragiska slag: allt från alkoholmissbruk och övergrepp mot barn till triangeldraman och golddiggers ryms bland de nio novellerna. Oavsett ämne genomsyras novellsamlingen av en dramatisk ton. Stig är noga med att inte avslöja för mycket av handlingen, speciellt inte i början av novellerna. Allt som oftast vet jag i slutet tillräckligt för att förstå vad som hänt karaktärerna utan att bli skriven på näsan.

Vid de tillfällen då upplösningen blir uppenbar redan i början tappar dock novellerna kvalitet. Tydligast är detta i Gudarnas förbannelse där det går att räkna ut slutet efter bara fyra sidor, om inte ännu tidigare. Handlingen – en äldre man som faller för en ung kvinna vars intresse väcks först när han berättar att han är ekonomiskt oberoende – känns uttjatad, stereotyp och väntad.

Guldklimpen Striptease däremot är en perfekt uppbyggd novell från början till slut. Den förvånar och berör. Stig får mig att känna sympati för huvudkaraktären trots hennes stora brister. Även Mamma, pappa, barn glimmar starkt, där en tragisk barndom skildras ur en av lekkamraternas mammas perspektiv.

Vissa av novellerna tappar höjd på grund av uttjatade klyschor – korpsvart blandas med mossgrönt och de vackra kvinnorna är nästan alltid blonda. Mest stereotyp är nog den unga lycksökerskan i Gudarnas förbannelse: slank, blond och brunbränd med glansiga läppar. Eller dottern Minou i Sanning eller konsekvens som mamma Agneta har blandade känslor för. Minou solar i tangabikini, har långt, ljusblont hår, perfekt bränna och plockade ögonbryn som hon höjer både en och två gånger. Men när utseendebeskrivningar får lämna plats för annat höjs kvaliteten betydligt. På det stora hela når Oline Stigs noveller helt klart fram och då och då även ännu längre.