– "Och aldrig mötas de två" kommer ur ett citat från en informant som beskriver dens känsla av att vara hbtq-person med en funktionsnedsättning. Av att ha varit engagerad inom den organiserade funktionshinderrörelsen och inom RFSL och känt att en del av sig själv inte har kunnat ta plats. Jag kan läsa hela citatet, säger Lisa Ericson och tar fram Britts citat:
Det är som om man vill sätta in det i olika fack. Den lesbiska eller hbt-biten är en bit, och funktionshinderbiten är en annan bit, och aldrig mötas de två för då tycker man att det är för jobbigt eller för komplicerat att se båda sidorna eller båda sakerna.
Lisa Ericson är projektledare för förstudien som bygger på intervjuer med tio hbtq-personer med erfarenheter av funktionsnedsättningar, och en enkät skickad till den organiserade funktionshinderrörelsen och LSS-verksamheter i Stockholm om hur de arbetar med hbtq-frågor.
LSS är Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, vilken ger rätt till allt från rådgivning till ledsagarservice och anpassat boende.
– Rapporten är unik i sitt slag för den berättar någonting om hur det kan vara att vara hbtq-person med erfarenhet av funktionsnedsättningar i Sverige idag. Det har inte gjorts någon liknande studie och berättelserna i sig är viktiga. Det märker vi också, det har varit ett stort intresse från informanterna att vara med i studien, att få berätta sin historia, säger Ericson.
Hundra icke-svar
De fick snabbt svar från personer som ville bli intervjuade till studien, att få in svar på enkäten var en annan sak. 159 enkäter skickades ut till alla LSS-verksamheter i Stockholms stad, och till de funktionshinderorganisationer som Handikappförbunden (HSO) listar. Enkäten handlar om hur, eller om, verksamheterna och organisationerna arbetar med hbtq-frågor. Och om de som inte gör det ändå ser ett behov av att göra det. Efter fem påminnelsemejl hade 59 svar kommit in.
– De hundra icke-svaren är ju också en form av svar, säger Lisa Ericson och menar att det kan tolkas som ett ointresse inför att svara på frågorna.
– Det är sorgligt att det var så få som kände sig manade att svara, men samtidigt kan man också se att det i dag är svårare att få organisationer och verksamheter att svara på enkätundersökningar som indirekt kan ha en inneboende kritik, säger hon.
17 av de 59 anger att de arbetar med hbtq-frågor i dag, vissa kontinuerligt medan andra gör punktinsatser.
– En inställning som är återkommande är att man menar att man behandlar alla personer som individer och att arbeta med hbtq-frågor inte har kommit upp ännu, men när det gör det så kommer de att bemöta det. Men då menar jag att det läggs ett väldigt stort ansvar på den här individen att våga komma ut, istället för att man som organisation eller verksamhet tar ansvar för att öppna upp och visa att vi kan de här frågorna, vi har kompetens för de här frågorna, det är en viktig värdegrund för oss. Det handlar ju någonstans om en tillgänglighetsfråga, säger hon och berättar att 29 svarade att de är intresserade av utbildningsinsatser.
Bristfällig kunskap
Under studien har tio hbtq-personer med olika erfarenheter av funktionsnedsättningar intervjuats. Erfarenheterna kan till exempel röra medfödda fysiska funktionsnedsättningar, autism, adhd, Aspergers syndrom, multipel skleros, och medfödda eller senare tillkomna synnedsättningar eller hörselnedsättningar.
– Vi har inte varit intresserade av vilken form av funktionsnedsättning som personer har, utan mer bemötandet från samhällets sida och vilken möjlighet man som individ och person, med erfarenhet av att vara normbrytare på olika sätt, upplever att man har att ta plats i samhället i stort men framför allt inom hbtq-communityt och RFSL, säger Ericson.
De intervjuade är i åldern 18-55, och cis-kvinnor, cis-män och transpersoner medverkar.
– Genomgående i informanternas berättelser är att man upplever att det är dåligt med kunskap inom hbtq-communityt och RFSL kring olika funktionsnedsättningar, berättar Ericson och fortsätter:
– Det som går som en röd tråd oavsett om man har synliga eller osynliga funktionsnedsättningar är att man upplever att det på olika sätt är svårt att ta plats i hbtq-communityt. Att man upplever att man blir osynliggjord, eller inte blir tagen på allvar, att man inte blir sedd som till exempel den transpersonen eller flatan som man är. Att man upplever att man inte är en person som blir raggad på, säger Lisa Ericson.
En av de intervjuade personerna berättade om sitt deltagande i en fotoutställning som skildrade kvinnor med funktionsnedsättningar. Hon beskriver att det rapporterades på olika sätt om utställningen: "Hbt-världen var inte ett dugg intresserade av att det handlade om funktionshinder, och funktionshindervärlden var inte ett dugg intresserade av att det handlade om hbt. Inte ett dugg alltså, det var verkligen den polariseringen.", och Lisa Ericson menar att detta är en känsla som många i studien har.
Otillgängliga platser
Berättelser om otillgängliga platser är återkommande i intervjuerna.
– De otillgängliga platserna bidrar till en känsla av att inte vara medräknad. Och det blir ju en del i osynliggörandet, säger Ericson och citerar informanten Rebecka som berättar om sin upplevelse av hbtq-rörelsen och de lokaler som många arrangemang sker i:
Ibland känner jag mig absolut inte medräknad i dessa sammanhang som funktionsnedsatt, och speciellt inte när det är typ stora event som Pride som är sjukt otillgängliga. Då tänker jag bara men skit i det, när man absolut inte har tänkt på det på något sätt utan bara har gjort. Jag tänker att det är en jätteviktig grej när man tänker kring rum rent praktiskt. Vilka ska vara där? Rum kan skapa möjlighet till rörelsefrihet för alla kroppar, det ska inte vara precis på millimetern att det går in tre människor, det ska finnas svängradie för olika hjälpmedel.
RFSL Stockholm kommer att söka medel för insatser som de ser behov av utifrån studiens resultat. Dels en intern utbildning för RFSL, och en extern utbildningsdel riktad till funktionshinderorganisationer och LSS-verksamhet.
– Där har vi redan ett stort intresse, så det kommer att bli väldigt stort, säger Ericson. Hon berättar att de kommer att söka medel för att se över sina lokaler och hur materialet på hemsidorna ser ut.
– Vi vill också försöka skapa en social verksamhet här på Huset för personer med funktionsnedsättningar. Det är framför allt personer med neuropsykiatriska diagnoser som efterfrågar någon form av social verksamhet där de flesta har erfarenhet av olika NPF-diagnoser för att man då inte behöver låtsas vara neurotyp i rummet. Att ha erfarenhet av autism, Asperger eller adhd blir norm i rummet, säger Lisa Ericson.
