Värdet av det obetalda omsorgsarbete som i stor utsträckning utförs av världens kvinnor fångas inte upp av BNP och nationalräkenskaper. Att regeringar erkänner arbetet och reducerar eller omfördelar det är en förutsättning för att uppnå jämställdhet mellan män och kvinnor. Att jämna ut fördelningen av detta arbete ingår därför bland åtagandena i FN:s kvinnokonvention, Cedaw, som samtliga länder i studien undertecknat. Syftet är att förhindra diskriminering och minska kvinnors ekonomiskt beroende av män så att de kan delta fullt ut i samhällslivet och politiskt beslutsfattande.

Action Aids studie genomfördes med hjälp av tidsdagböcker och diskussiongrupper med kvinnor som lever i fattigdom i Kenya, Nepal, Nigeria och Uganda. Resultatet, att arbetsbördan är betydligt större för kvinnor än män i alla fyra länderna, oavsett om de bodde i staden eller på landet, speglar nationella tidsanvändningsstudier.

Mest betydelsefullt, enligt studien, var insikten om den orättvisa fördelningen av det obetalda omsorgsarbetet. Analysmetoden stärkte de medverkande kvinnornas läs-, räkne- och skrivkunnighet. De såg att den stora arbetsbördan påverkar hur de mår och började se det som ett problem som kan lösas, snarare än något oföränderligt. Kvinnorna började diskutera lösningar och strategier för förändring.

För att kunna jämföra kvinnornas tidsanvädning med männen och öka också deras kunskap och förståelse för frågan, ombads även män att fylla i tidsdagböcker i en andra del av studien. De flesta, men inte alla, männen tillhörde samma hushåll som de kvinnorna. Den här delen av studien var inte lika omfattande och siffrorna därmed inte lika tillförlitliga som kvinnornas.

Rapporten citerar några av deltagarna anonymt.

I Kenya sade en kvinna att:

Dagböckerna har gjort det möjligt för kvinnor att se att de bidrar med mer än de får erkännande för.

I Nepal berättade en änka som lever i ett gemensamt hushåll med sin son att:

Det här (obetalda arbete) är den sortens arbete som vi inte tjänar några pengar på men vi har heller ingen fritid. Vårt arbete blir inte sett, men vi är ändå inte fria.

En kvinna i Uganda förklarade:

Jag brukade bära två kärl varje gång vi gick ut i trädgården, men nu bär han sin egen och när vi kommer hem hjälper han mig att ta hand om barnen. Till exempel badar han dem och lägger dem när jag gör hushållsarbete som att diska och laga mat.

Några av männen som deltog i diskussionerna citeras också. Bland annat berättade en man i Nigeria att:

Jag brukade bära mitt barn bara när jag hade lust, inte för att jag såg det som mitt ansvar, men efter att ha deltagit i den här diskussionen ser jag att jag varit orättvis mot min fru och lovar att delta mer aktivt i omsorgen om våra barn och i annat hushållsarbete.

Resultaten är inget bevis för att maktrelationerna inom hushållen förändras. Även om det finns undantag motsätter sig fortfarande många män att ta på sig ytterligare ansvar i hemmet.