Demonstrationerna i Brasilien har ändrat karaktär. Det som drev miljoner människor till gator och torg i Sao Paulo, Rio och till och med det lugna och fridfulla Porto Alegre var en höjning av priset för kollektiv trafik. Bussar och tunnelbanor var inte längre billiga transportmedel för arbetare och studenter.
Nu har presidenten Dilma Rousseff fått guvernörerna som hade beslutat om en så impopulär åtgärd att dra tillbaka höjningen, men massorna är ute och demonstrerar än.
Men det är medelklassen som demonstrerar nu och många drar paralleller till kuppen mot Chiles president Salvador Allende, där medelklassen var drivkraften som fick militärerna att ta över landet. Militärerna styrde Brasilien länge och tortyrmetoder som ”pao de arará”, där fångarna torterades med pålar som drevs genom kropparnas mjuka delar uppfanns i Brasilien. Tortyrexperter från Brasilien lärde ut förhörsmetoder och antiterrorist-teori till sina kolleger i Argentina, Paraguay och Uruguay.
PT, Dilma Rousseff och Lulas da Silvas parti, har suttit vid makten i flera år och Rousseff, själv en före detta politisk fånge, torterad under militärens styre, är just nu en ifrågasatt politiker som kritiseras från både vänster och höger. I ett land där korruptionen och svågerpolitiken var normen i den offentliga sektor har hon varit obönhörlig, hon har avskedat politiker, tjänstemän och många av hennes egna ministrar när de inte har visat tillräcklig transparens.
Men hon har trampat på åtskilliga tår och både vänsterradikala och högerdrivna företagare vill ha henne bort. Det är det som demonstranterna vill nu, det är det som ropas från många håll.
Lula ser ut att vara PT:s kandidat vid nästa val och han vill inte förstöra sina egna möjligheter till omval genom att alliera sig med Dilma alldeles för öppet. PT har blivit en stat i staten, säger många analytiker och bara partiets egna medlemmar eller deras anhängare anställs inom den offentliga sektorn. Makten korrumperar och Dilmas förvaltning har blivit lika korrupt som den de kritiserade, påpekar andra.
Brasiliens mäktiga arbetarrörelse förbereder nu aktioner för att stödja regeringen, men också för att visa att delar av kritiken som framförts av demonstranterna är befogade.
Att Brasilien satsar enorma pengar för att rusta upp landet inför världsmästerskap i fotboll 2014 har skapat djupt missnöje bland de som vräks från fallfärdiga hus för att det ska byggas exklusiva hotell och nya arenor. I detta fotbollstokiga land har folket tröttnat på att se hur en elit skor sig på deras favoritidrott. Inte ens fotbollsspelare har kunnat hålla sig utanför debatten: idolen Pelé, som var landets idrottsminister en gång, har kritiserat demonstranterna men dagens idol, Neymar, har gett demonstranterna rätt i att visa sitt missnöje och sin vrede.
Feministiska filosofen Marilena Chaul, professor vid universitet i Sao Paulo, säger att det inte är konstigt att det var i Sao Paulo demonstrationerna startade, att staden har en lång tradition av aktivism och att stadens enorma befolkning (20 miljoner invånare) har skapat ett urbant helvete. Enligt henne har det varit en explosion av personbilar som tär på stadens infrastruktur. Gator, vägar och motorvägar är underdimensionerade och kollektivtrafiken föråldrad och icke anpassad till befolkningens behov.
Dessutom har demonstrationerna blivit ett eget mål. I en stad där folket är fragmenterat och inte längre känner sig representerade av sina valda politiker har gatornas kollektiva rus gett ungdomar ett mål. Som Occupy Wall Street och Spaniens Indignados, har brasilianare visat världen att de är alerta mot allt maktmissbruk och att de inte längre tolererar att man styr i deras namn utan deras deltagande.
