REVA har kommit till Stockholm. Huvudstadens media vaknar till liv, producerar nyhet efter nyhet och lägger pliktskyldigt till att REVA handlar om ”utlänningar” och Rättssäkerhet och Effektivitet.

Är det ord som vi behöver lägga på minnet? Kanske ska vi använda helt andra ord, börja i en annan ände. Kanske ska vi sluta använda maktens språk och i stället hitta våra egna ord.

Möjligen kan vi då börja förstå vad Tobias Billström menar när han säger att regeringen ska skärpa migrationspolitiken för att ”säkra en generös asylpolitik”; ord som varken går ihop med varandra eller med verkligheten.

För vad handlar allt detta egentligen om? Handlar det verkligen om människor som på olika vägar; från olika destinationer; av olika skäl kommit till Sverige? Eller handlar det snarare om människor som levt här sedan vaggan, med medborgarskap i hand? Handlar det inte egentligen om dig och mig, Billström?

Du talar om strömmar. Försörjningskrav. Illegal. Skärpt anhöriginvandring. Visumkrav. Illegal. Skärpt åldersbedömning. Frysta asylbidrag. Illegal. Utvisa. Avvisa. Behovet av minskade volymer.

Sen talar du om generositet. Generositet för vem?

Du är ganska tvångsmässig i ditt upprepande av att Sverige har en generös flyktingpolitik. Kanske borde vi andra reagera med skepsis på detta. Vi kanske borde fråga dig vad du menar.

Vi kanske också borde fråga oss själva om det någonsin kan vara generöst att stänga gränserna för någon som flyr. Vi kanske borde fundera på om det första vi skulle tänka på den dag vi själva blir tvungna att fly är att välja exakt rätt resrutt till det Europa som knappt går att ta sig in i på laglig väg för den som är på flykt, och om vi även skulle tänka på att få med oss rätt slags skriftliga bevis på att just vår historia är så pass döds-ömmande hotfull att vi är värdiga att leva vidare någon annanstans i världen. Vi kanske borde fundera på den verklighet som döljer sig bakom orden ”skärpt asylpolitik”.

Vi kanske till och med måste fråga oss om det någonsin kan vara generöst att stänga gränserna för någon överhuvudtaget. Vi kanske måste fråga oss ifall vi tycker att människor själva ska få bestämma var de ska bo – eller inte. Och om vi tycker att det är rimligt att vissa människor får åtnjuta det gränslösa Europa medan andra människor blir bortjagade med krigsliknande metoder vid Europas yttre gräns. Vi kanske ska fundera på varför vissa dör i Medelhavet medan andra åker på semester till Medelhavet. Och vad det har med gränser att göra.

Vi kanske ska vända blicken inåt. Vi kanske borde fråga oss vilken annan människa vi skulle kunna stämpla som ”illegal”. Vi kanske borde fråga Billström om han kan se sig själv som ”illegal”. Vi kanske borde prata med varandra om ifall vi tycker att människor någonsin kan vara ”illegala”. Vi kanske borde diskutera om strängare krav, högre murar och rasistiska praktiker någonsin kan vara vägen till något generöst – och i så fall för vem.