Feministiskt perspektiv har följt Q-jourens kamp för överlevnad. Den var under lång tid nedläggningshotad och har lagt ner ett stenhårt arbete för de ynka fem platserna som finns för att kunna hjälpa våldsutsatta kvinnor med missbruksproblematik.
Den 18 december förra året beslutade Stockholms stad att bevilja jouren hela den summa som Q-jourens personal ansökt om. Anslaget är projektmedel för 2013. 900 000 kronor går till driften av verksamheten och 450 000 kronor är speciellt avsatta for att en informatör ska sprida kunskap om den extra utsatthet som kvinnor i missbruk har.
Närvarande på öppet hus dagen fanns bland andra Ingrid Stark (V), Maria Boustedt Hedvall, socialdepartementet. Från oppositionen i Stockholms stad fanns Marie Ljungberg Schött, vikarierande socialborgarråd (M), och Erica Lejonroos (M), kommunalpolitiker i Sundbyberg.
Mille Rönnerblad, anställd vid Q-jouren, inledde med orden:
– En kvinna med den här typen av problematik har tur om hon träffar någon myndighetsperson med kunskap om mäns våld mot kvinnor och missbruksproblematik.
Alla i lokalen var överens om att det saknas kunskap hos berörda myndigheter och de institutioner där kunskapen finns läggs antingen ner eller lever med väldigt små resurser.
Ett annat problem som togs upp var oviljan att placera kvinnor på de rätta ställena.
– Många av kvinnorna som söker hjälp hamnar på missbruksenheten och placeras på behandlingshem. Då ser man missbruket som prioritet ett och inte våldet som de utsätts för. Det är kontraproduktivt, säger Eva Gussing, verksamhetsansvarig på Q-jouren.
Maria Boustedt Hedvall, socialdepartementet, berättade om en av de få skrivelser som finns om kvinnor med missbruksproblematik och som är utsatta för våld: Skyll dig själv, Socialstyrelsens utbildningsskrift från 2011 som innefattar studier och intervjuer med praktiker som bland annat visar att våldsutsatta kvinnor med missbruksproblem på flera sätt är en utsatt grupp.
Slutsatsen efter dagen var att det måste till ett samarbete mellan olika aktörer, såsom socialtjänst, kvinnojourer, polis, hälso- och sjukvård, psykiatri och missbruks- och beroendevård.
Men framför allt handlar det om att politiker och kommuner måste börja prioritera gruppen kvinnor med missbruksproblem som lever i våldsamma relationer och att detta måste få kosta:
– Som det ser ut i dag så finns det underliggande åsikter om att dessa kvinnor får skylla sig själva. Och det är inte kvinnorna som kostar. Det är männens våld som kostar, säger Eva Gussing.
