Åttondeklassaren Astrid Johansson visade sitt missnöje mot en väggmålning på skolan föreställande en kille som kikar in i en tjejs toalettbås. De senaste dagarna har hon varit hemma från skolan på grund av sjukdom och resa, så när jag pratar med henne tisdagen den femte februari vet hon inte riktigt hur stämningen är i skolan.

– Det är svårt att svara på. Men min mentor har mejlat rektorn och sagt att hon borde prata med mig när jag kommer tillbaka, så jag antar att vi ska prata imorgon.

I tisdags verkade alltså rektor Agneta Hedenström vara redo att prata med eleven som fick Tunaskolan i Luleå att ta bort den sexistiska väggmålningen. Ända sedan bilden började spridas och diskuteras på sociala medier har det varit locket på från skolans rektor och övrig personal. Hanteringen av situationen överlag har fått mycket kritik. Bildläraren på skolan utförde en omröstning bland eleverna under parollen ”elevdemokrati” efter att Johanssons åsikt nått allmänheten. Svaren – att 98 % av skolans elever ville ha kvar målningen på väggen och att 99,1 % inte mådde dåligt av den – sattes upp på väggen bredvid målningen. Även utskrivna kommentarer från Internet där målningen hyllades sattes upp.

Jag kontaktar Astrid Johansson dagen efter vårt första samtal för att höra hur mötet med rektorn gick. Johansson svar är uppgivet. Hon berättar att hon tillsammans med sin mentor pratade med rektorn och bildläraren, men att mötet inte gav någonting. Rektor Hedenström nekar till att hon skulle ha sagt att bilden var rolig och hon och bildläraren menar att kommentarerna bredvid bilden inte var riktade till Johansson personligen.

– De försökte mest prata bort alla fel de har gjort och tror väl att allt är över nu, avslutade Johansson.

Missar unik möjlighet

Genusvetaren David Tjeder skrev ett brev till rektor Agneta Hedenström efter händelsen med toalettmålningen där han kritiserar skolans sätt att hantera situationen. Efter att ha mejlat brevet till Hedenström och enbart fått ett automatsvar publicerades en lite mer utvecklad version av brevet i Feministiskt Perspektiv. David Tjeder har fortfarande inte fått något svar från Agneta Hedenström.

– Händelsen har hanterats helt fel och ogenomtänkt från början till slut, säger Tjeder. Det enda positiva skolan har gjort är att ta bort målningen och det gjordes av helt fel anledningar. De verkar inte alls ha förstått vad kritiken har gått ut på och varför målningen är sexistisk. Och istället för att lyssna på vad kritiken faktiskt innebär har skolan tagit bort målningen för att slippa mer kritik. De måste förstå varför det var viktigt att ta bort målningen och förklara det för eleverna.

Skolans agerande är enligt Tjeder ett typiskt tema bland företag och organisationer som hamnar i blåsväder. Han tror att skolan kommer fortsätta ducka för hela det problem som Astrid Johansson visade genom sin kritik mot målningen.

– Det sorgliga är att skolan missar en unik möjlighet att ta upp genusfrågan i skolan, öka genuskompetensen bland personalen och prata om jämställdhet. Det går att förändra ett sådant här problem, i och med att sexism är något som människor gör är det också något som vi kan ändra på. En annan värld är faktiskt möjlig.

David Tjeder kommenterar Astrid Johanssons möte med rektorn på följade vis.

– Jag tror att de menar vad de säger. Kommentarerna var säkert inte alls riktade till Astrid Johansson, det var bara väldigt tanklöst att sätta upp dem. Och om nu rektorn mot all förmodan är felciterad om att hon skulle ha sett bilderna som humor så borde hon ha gått ut redan när det publicerades första gången och förklarat det. I och med att Hedenström inte har förklarat att hon skulle vara felciterad så ser jag ingen trovärdighet i det hon sa till Johansson.

Stort stöd utifrån

David Tjeder är inte ensam om att stå på Astrid Johanssons sida i debatten. Massor av människor runt om i landet har också visat sitt stöd.

– Det känns som att människor som inte tänker på sånt här annars har förstått mig. Och så har jag lärt mig att jag kan påverka mer än jag trott förr.

Kritiken som uttryckts mot Johanssons reaktion på målningen har hon inte märkt av i det verkliga livet. Den ger sig mest i uttryck på forum och annat på Internet. Och det sämsta som har kommit av hela väggmålningshändelsen tycker Astrid Johansson är att de som är emot henne har fått ännu mer att prata om.

När jag frågar Astrid Johansson vad som är det bästa med hela händelsen så svarar hon två saker.

– Det är ju som att fler människor har fått upp ögonen för sexism och så. Och så har jag lärt mig att stå på mig ännu mer.

Kunde göra något

Innan Astrid Johansson delade sina åsikter på det sociala mediet Facebook pratade hon med en kompis om väggmålningen.

– Vi pratade om den och så insåg jag att jag faktiskt kunde göra något åt det genom att säga vad jag tyckte. Så jag började prata om det och fick stöd av så många så då ville jag stå på mig och fortsätta.

Och det feministiska tänket har funnits i Johanssons närhet ända sedan barnsben.

– Ända sen jag var liten har det funnits människor och så runt mig som har tänkt på det sättet. Typ som min syster. Hon är feminist och har alltid varit det så jag har väl påverkats mycket av henne.

Astrid Johansson är inte organiserad i någon grupp eller något projekt för jämställdhet och feminism, men säger att hon gärna skulle vilja engagera sig på något sätt i framtiden. Och hon har spåtts en ljus framtid av många efter sin insats mot sexism. Men själv vet hon ännu inte riktigt vad hon vill göra när hon blir äldre.

– Jag har ingen aning om vad jag vill jobba med. Men på gymnasiet har jag nog tänkt gå antingen humanistiskt program med inriktning kultur eller kanske något lite tråkigare, typ natur. Fast jag kommer nog ångra mig tusen gången innan jag bestämmer mig på riktigt.

Feministiskt Perspektiv har försökt nå rektor Agneta Hedenström och Luleås skolchef Karina Pettersson-Hedman utan framgång.