I krönikan tar sportjournalisten Patrick Ekwall avstånd från mäns våld mot kvinnor. Han upprepar det flera gånger. Men för mig är det helt oväsentligt hur många gånger han skriver att han tar avstånd från det. Det säger mig ingenting när han väljer att leverera en krönika som denna, där han är helt oförstående samt okunnig kring brottets karaktär.

Ekwall försöker sig på en analys som skriker inkompetens. Han framställer sig själv som en av de få journalister som vill: ”belysa fallet Alexander Gerndt utefter en synvinkel som borde vara given i alla offentliga debatter kring kända brottmål: vad har han blivit dömd för? ”.

Ekwall är modig, om han själv får tycka – och det får han ju såklart.
Så här skriver han: ”Jag hoppats att någon ändå hade haft modet att beröra kärnfrågan någonstans.” Som sportjournalist och man som skriver en krönika till förmån för en annan man – en fotbollspelare som är dömd för misshandel mot en kvinna och publicera den på sportsidorna – ja, i min värld ter det sig inte speciellt modigt. Det är synnerligen ingen exceptionell företeelse.

Och jag hade verkligen hoppats att jag sluppit sitta här och smattrat på tangentbordet, som han själv uttrycker det, på grund av innehållet i Ekwalls krönika.

Men när jag läste den, så räddes jag Ekwalls inkompetens. Och det är rentav smaklöst att jämföra misshandel mot kvinnor med Zlatan Ibrahimovic tidigare cykelstölder, som han pysslade med för att få lite spänning i tillvaron.

Mäns våld mot kvinnor är ett enormt samhällsproblem. Det är patriarkala strukturer som ligger till grund för detta. Det här handlar om makt, och den mest brutala formen av maktutövning är våld för att kontrollera och begränsa en annan människas liv. Som så ofta är en kvinna. Domen i Gerndts fall visar också våldets karaktär – där psykiskt våld har förekommit sida vid sida med det fysiska.

Jag och flera med mig har hela tiden hävdat att Alexander Gerndt behöver vård. Men det skriver Ekwall ingenting om. Han nämner heller inte – offren det vill säga exfrun och deras gemensamma barn. De blir osynliga – i vanlig ordning.

Sedan skriver Patrick Ekwall tragiskt nog: ”Ett slag är ett slag för mycket, men ett slag måste kunna vara mindre jävligt än 100 eller 1000.

Visst finns det grader i helvetet, men när dessa grader grundar sig på samma strukturer så har det ingenting med saken att göra.
Det osar ren okunskap från Ekwall när han säger att man inte borde utgå från att Gerndt skulle göra samma sak igen. Återfallsrisken är nämligen väldigt stor.

Det som framkommer i domen är att Gerndt har utövat psykiskt våld genom hot om våld och kontrollerande. Ekwall borde se till hela förklaringen i domen. Ekwall borde läsa på om rapporter om konsekvenserna av mäns våld, om riskerna för ”återfall” om inte hjälp sätts in mot beteendet.

Här kunde dessutom fotbollsförbundet gjort massor, men valde att bara se till ”prestation”. Självklart ska Alexander Gerndt få en chans att vara en del i det svenska landslaget igen, vilket han också fått, men han behöver vård.

Genomgår han det så är jag den första att stå med öppna famnen och välkomna Alexander Gerndt. Han kan bli den förebild som lagidrotten verkligen behöver. Alla har rätt att förändra sina beteenden och det finns vård att få.

Nästa gång Patrick Ekwall väljer att skriva om dessa ämnen förväntar jag mig att han har skaffat sig lite kunskap och reflekterar över offren och deras situation. Jag hoppas också att Ekwall väljer att ta strid mot mäns våld mot kvinnor – och inte se det som enskilda fall. Patrick Ekwall har medieutrymme – ta ansvar för det. Alexander Gerndt är inte den första idrottsstjärna som begår brott av denna karaktär – och kommer inte heller att bli den sista.