I dag, den 22 februari, har Djävlar på hjul premiär på Göteborgs Stadsteater. Pjäsen har tagit sin utgångspunkt i den växande fullkontaktsporten roller derby för att bygga upp en miljö där könsstereotyperna maximeras.
Roller derby uppstod som sport i USA på 1930-talet. Den är inte bara extremt tuff, den är också en av de få som enbart bedrivs av kvinnor i utmanande kläder. Aggressivitet, frustration och sexualitet är tre bärande teman i pjäsen som regissören och manusförfattaren Malin Stenberg nu repeterar för fullt på Stadsteatern i Göteborg. Allting började med att hon fick ett Youtube-klipp skickat till sig av en vän som just upptäckt sporten, varvid Stenberg blev så fascinerad av den och dess utövare att hon började söka med ljus och lykta efter mer information.
– Den kan enklast beskrivas som rugby på rullskridskor. Utövarna klär sig sexuellt utmanande, samtidigt som sporten är väldigt hård och aggressiv, och man måste ha en massa skydd på sig. En del lägger ut bilder på sina skador på nätet. Flera av utövarna har alias, som till exempel Final Cunt Down, berättar Malin Stenberg om fullkontaktsporten där det gäller att använda hela kroppen för att vinna.
Manus till pjäsen, som hon skrivit tillsammans med dramatikern Lucas Svensson, utgår från undergroundsporten och dess miljö och scenografin är tänkt att likna ett stort flipperspel. Där skapar ett tiotal karaktärer, med hjälp av inklippta filmsekvenser, dansscener och musik av en dj som står på scen, ett collage av möten. Precis som flipperspelet är ett slutet rum med egna regler, är pjäsens karaktärer fast i sina könsroller och de förväntningar de för med sig.
På roll-listan finns, förutom några Roller Derby-kvinnor, en cowboy från 1930-talet, en nachthexen, den mytomspunna kvinnliga ryska stridspiloten som tjänstgjorde under andra världskriget, en indian, två amerikanska hemmafruar från 1950-talet, och en amerikansk polis. En annan karaktär är Beauvoir-mannen, som är besatt av Simone de Beauvoir, och växlar kön genom pjäsen. Skådespelarna är både kvinnor och män.
– Vi har försökt skapa roller som maximerar könsstereotyperna, för att se vad som uppstår när de krockar. Pjäsen har egentligen inget budskap. I stället ställer den frågor. Hur ser objektet man och kvinna ut? Och gråzonerna runt omkring dem? säger Malin Stenberg.
