Den här veckan kommer vi låta bilder av den österrikiska konstnären, aktivisten och filmskaparen Marika Schmiedt tala för sig själva. Schmiedt har sedan 1999 utforskat förföljelsen mot romer bland annat genom samtal med överlevare från Andra världskriget.
När Marika Schmiedts utställtning “Thoughts are free. Anxiety is Reality for Roma in EU-rope“ visades i Linz (Altes Rathaus, 7-20 oktober 2013) intervenerade den ungerska ambassadören i Österrike Vince Szalay-Bobrovniczky emot den. Han menade att utställningen var ”rasistisk” och ”antiungersk” eftersom den drog paralleller mellan nationalsocialismen och den nutida förföljelsen av romer i Ungern. Ambassadoren hävdade att Schmiedt drevs av en aversion mot romer och skrev ett brev till president Heinz Fischer med krav på att utställningen skulle stoppas. Vid ett tidigare tillfälle när Schmiedt försökte ställa ut sin konst monterades hennes utställning ner av den österrikiska polisen efter liknade påtryckningar från ungerska grupper, vilket ledde till krav från gröna och socialdemokratiska politiker att hon skulle få visa sin utställning igen. Polisen ursäktade sig. ”Konst bör (få) vara provokativ” svarade ledningen för utställningshallen på den ungerska ambassadörens brev.
I en intervju berättar Marika Schmiedt att målet med hennes konst är att exponera nutidens förföljelse av romer och samtidigt påminna om dess starka kopplingar till den europeiska historien. En femtedel av den europeiska befolkningen under 30 vet inte vad “Auschwitz” betyder. De kommer inte ihåg att 70-80 procent av romerna i Europa dödades under Andra världskriget. Samtidigt har den växande rasismen mot romer i Europa resulterat i att media förmedlar alltmer förvridna bilder av romer. Sättet att tala om romer, tystnaden och likgiltigheten hos majoriteten av befolkningen påminner om nationalsocialismen. Därför försöker hon bryta tystnaden med sin konst: hon vill exponera rasismen och med konstens språk göra motstånd mot diskrimineringen.
Som kommentar på den senaste veckans polisiära ingripanden mot romska föräldrar till blonda barn i Grekand och på Irland, skickade Marika en bild med ett enkelt telegramliknande meddelande: ”roma with blonde hair and blue eyes concentration camp ravensbrück prisoner map cousin of my grandmother” (rom med blont hår och blåa ögon koncentrationsläger ravensbrück fångkarta kusin till min mormor)
