”Den sammanlagda summan av alla skattesänkningar som regeringen genomfört under mandatperioden närmar sig nu 140 miljarder kronor. Pengar som omfördelats till enskilda i stället för till gemensamma behov. Det börjar märkas.” Det skriver Gudrun Schyman med anledning av Skolverkets stora undersökning som släpptes idag.
På onsdag lägger regeringen sin budgetproposition. Den som ska borga för att Anders Borg ska få vara kvar som finansminister. Jag undrar det jag. Jag tycker det verkar som allt fler börjar se de verkliga konsekvenserna av ideliga skattesänkningar.
Jag skulle vilja beskriva den senaste satsningen som dubbelfel. Jobbskatteavdraget ger alla lite mer i plånboken eller portmonnän. Höjningen av brytpunkten för statlig skatt ger mer till de som tjänar mest. Summan är att en undersköterska får 200 kronor mer i månaden och en läkare 600 kronor mer. Fler kvinnor får mindre och fler män får mer. Dessutom – det är inte lönen som höjs, vilket skulle vara det rimliga för den lågavlönade. Att skatten blir 200 kronor mindre innebär inte att ersättningen i a-kassan, föräldraförsäkringen eller sjukförsäkringen blir högre. Den ersättningen grundar sig på lönen, inte netto, utan brutto, dvs. före skatt. Precis som pensionen.
Den sammanlagda summan av alla skattesänkningar som regeringen genomfört under mandatperioden närmar sig nu 140 miljarder kronor. 140 miljarder! Pengar som omfördelats till enskilda i stället för till gemensamma behov. Det börjar märkas. Undersökningar visar att många är missnöjda med välfärden. Det fungerar inte. Inom sjukvården, inom äldreomsorgen. Till och med moderaternas egna väljare börjar bli missnöjda.
Nu har Skolverket gjort en stor föräldraundersökning om Förskolan och skolan. Föräldrar till 124 000 barn har deltagit.
De flesta är i allmänhet nöjda med förskolan. Nästan 90 procent tycker att personalen gör ett bra jobb, att barnen är trygga och att pedagogiken är bra. Men många föräldrar är missnöjda med storleken på barngrupperna i både förskola och fritidshem. I fritidshemmen fortsätter gruppstorlekarna att öka. Det går i genomsnitt 40 elever per fritidshemsgrupp. Det är en ökning med sju elever på fem år. Var tredje förälder är inte nöjd med storleken på barngrupperna. Nästan lika många är missnöjda med tillgången på personal.
Anna Ekström, generaldirektör för Skolverket, menar att kommunerna måste ta föräldrarnas oro på allvar. Det är barnens bästa och inte kronor och ören som ska avgöra hur stora barngrupperna blir, säger hon. Det är lätt att hålla med om. Men när samma moderatledda majoritet som i riksdagen regerar i en kommun och man slaviskt följer påbudet om budgetöverskott och dessutom är fundamentalistiska motståndare till varje höjning av kommunalskatten, ja då är det ständiga nedskärningar som gäller.
En regering som sätter barns behov i första rummet skulle naturligtvis lägga budgeterade förslag (skjuta till pengar till kommunerna) om en reglering av barngruppernas storlek, en rekommenderad bemanning och en lagstiftning om barnomsorg på obekväm arbetstid.
Vi lär inte få se några sådana förslag innan nästa val. Frågan är om vi får se det efter? Med Feministiskt initiativ i riksdagen kommer de garanterat upp på dagordningen.
