Regeringens utspel om ökade statsbidrag till kvinnojourer har mottagits med viss försiktighet. För de jourer som nyligen larmat om att de befinner sig i akut ekonomisk kris innebär regeringens besked ingen förändring i dagsläget. Andra ser också en risk för att tillskottet blir ett nollsummespel om kommunerna inte också tar det ansvar som åligger dem.
Utspelet av jämställdhetminister Maria Arnholm och barn- och äldreminister Maria Larsson i tisdags handlar om att höja statsbidragen som fördelas via Socialstyrelsen till kvinnojourer som arbetar för att motverka våld mot kvinnor.
Bråttom att lösa akut situation
För bara ett par veckor sedan larmade ledningen för den rikstäckande kvinnojouren Terrafem om att pengarna tagit slut. Om att kommunerna inte alls tagit över ansvaret för finansieringen, vilket angavs som motiv till att de statliga bidragen under senare tid skurits ner till ett minimum. Verksamhetsledaren Bernardita Nuñez berättar att både Socialdepartementet och hyresvärden fått besked om läget, liksom Stockholms kommun.
– Men vi har inte fått svar än och nu är det bråttom.
Detaljerna kring regeringspengarna är ännu oklara och för Terrafem är situationen i dagsläget oförändrad.
– Det är så att vi behöver finansiering i år, 2013. Annars kan vi inte fortsätta. Självklart gläder vi oss åt att SKR (Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund) och Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) får mer pengar till sitt arbete. För oss, rent konkret, hjälper det inte med pengar som kommer 2014, säger Bernardita Nuñez.
Måste säkra basverksamheten
Tina Olby på
Motala kvinnojour är nu väldigt intresserad av att veta om de statliga medlen kommer att kunna användas för att driva verksamhet. Precis som Terrafem stod Motala-jouren plötsligt utan pengar. Räddningen blev ett akut stöd från kommunen, men de pengarna räcker bara året ut.
– Det är basverksamheten vi behöver säkra. Sedan kan man lägga till projekt. Men den ekonomiska krisen ligger nu. Vi måste få klarhet i hur det blir i framtiden. Vi har arbetsgivaransvar, kontrakt på lägenhet och vi måste ha en långsiktig lösning, säger Tina Olby.
Eftersom verksamhetsbidraget från Motala kommun visat sig vara otillräckligt pågår förhandlingar med kommunalrådet, men Olby ser en risk för att regeringssatsningen medför att kommunerna lutar sig tillbaka. I värsta fall blir det ett nollsummespel där de utökade anslagen trots allt inte stärker jourerna lokalt.
– Det är klart att kommunerna är intresserade av att veta var pengarna hamnar. De avvaktar precis som vi.
Kritik kvarstår
Angela Beausang, ordförande för Roks, konstaterar i ett pressmeddelande att bidragen till riksorganisationerna urholkats år efter år, och eftersom Roks fördelar resurserna vidare har det även drabbat kvinno- och tjejjourerna ute i landet. Hon saknar tydliga besked om hur den nya statliga satsningen är tänkt att fördelas.
– Vår kritik har ju handlat om hur Socialstyrelsens fördelning av utvecklingsmedel till jourerna inte har fungerat, och den kritiken kvarstår. Kvinno- och tjejjourerna ute i landet behöver stabila verksamhetsbidrag som inte är beroende av kommuners köp av boendeplatser eller av att man driver en del av verksamheten i projektform, säger Angela Beausang.
Zandra Kanakaris, vice ordförande i, SKR, är i grunden positiv till regeringens besked, men har liksom Roks kritik mot hur systemet fungerar och anser att hela frågan behöver sättas in i ett större sammanhang.
– Först och främst är den här satsningen jättevälkommen och välbehövlig. Vi kommer att kunna stärka vårt kvalitetssäkrande och opinionsbildande arbete och fördela mer pengar direkt till våra 115 medlemsjourer, säger Kanakaris.
Långsiktiga prioriteringar
Hon menar att satsningen är ett viktigt besked, som visar att regeringen delar SKR:s uppfattning – stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor ska ingå i den generella välfärden.
– Ett problem med det är att kommunerna sköter den allmänna välfärden och de har inte alltid förstått vad det ansvaret innebär. Där tycker vi att det finns mycket kvar att göra, konstaterar Zandra Kanakaris.
Att det är kommunernas ansvar att stötta och skydda de invånare som är utsatta för våld lyfts också fram i den vägledning om skyddat boende som Socialstyrelsen presenterade i måndags. Men SKR ser, precis som Tina Olby i Motala, en risk för att en del kommuner snarare tar ett steg tillbaka när staten går in och täcker upp.
– Regeringen måste sätta press på kommunerna så att de prioriterar arbetet mot våld mot kvinnor och tala om att det ska ges högsta prioritet så att kommunerna alltid har tydliga åtgärder och handlingsplaner. Kommunerna måste våga göra satsningar på det förebyggande arbetet, menar Kanakaris.
Hög tid att lyfta blicken
Men svårast att finansiera är just det förebyggande arbete som jourerna bedriver, som exempelvis samtal med våldsutsatta kvinnor och tjej- och ungdomsjourernas stödjande verksamhet. SKR framhåller att kvinnojourerna bara är en länk i den kedja som krävs för att på allvar ta itu med våldet på allvar. Därför vill SKR att regeringen lyfter blicken och involverar arbetsmarknaden, skolan, rättsväsendet, bostadspolitiken och sjukvården i lösningarna.
– Om man nu menar allvar med att mäns våld mot kvinnor ska upphöra måste man våga tänka långsiktigt. Det kräver modiga politiker som vågar tro att ett samhälle fritt från våld är möjligt och satsar på förebyggande arbete som förhindrar våldet innan det sker, säger Zandra Kanakaris.
Att vänta tills Carin Götblad är klar med sin utredning på området, som ska presenteras i juni 2014, är inte aktuellt för SKR. Och Roks håller just i dag, fredag den 6 september ett rådslag om framtiden och vilka åtgärder som måste vidtas för att jourerna ska överleva.
