Så sent som 1982 skrev den brittiska sociologen Christie Davies en artikel i American Journal of Sociology där han ställde frågan om hur man historiskt skulle förklara den starka homofobin som kännetecknade moderna västerländska samhällen.

Davies menade att det starka tabut mot (framförallt manlig) homosexualitet, djursex och transvestism i Europa och Nordamerika inte kunde tillskrivas ett universellt psykologiskt eller biologiskt ursprung eftersom andra samhällen hade ett mycket svagare tabu på dessa områden eller inget tabu alls. Vidare menade han att fenomenet inte kunde förklaras som en följd av ekonomiska intressen eftersom inget samhälle och ingen grupp vann ekonomiskt på att dessa tabun efterlevdes. Hans hypotes var istället att den moderna västerländska homofobin hängde samman med hierarkiska, centraliserade och manligt dominerade institutioner, där kontroll över könsgränser och möjlighet till allianser mellan personer som befann sig på olika nivåer av den sociala hierarkin, var objekt för intensiv kontroll.

Relativt stor tolerans på medeltiden

Davies menade att det fanns en relativt stor tolerans för homosexualitet under tidig medeltid men att fientligheten mot homosexualitet började öka på 1100-talet då homosexuella handlingar särskildes från andra synder och blev föremål för särskilda åtgärder. Den första reglering som specifikt riktades mot homosexualitet gällde enligt Davies korsfararna i Jerusalem. År 1120 skrev kungen av Jerusalem, Baldwin II och patriarken av Jerusalem Garmund fyra bestämmelser som gällde ”sodomiter” och som bland annat föreskrev död genom bränning för vuxna som självmant hängett sig åt sodomi oavsett om de varit ”passiva” (patiens) eller ”aktiva” (faciens).

Davies förstår dessa diktat som ett svar på behovet att bevaka den kristna gruppens gränser gentemot muslimerna. De frankiska krigarna som kontrollerade Jerusalem hölls strikt avskilda från sina muslimska undersåtar, vilket förvandlade dem till en ledande kast separerad genom religion och etnicitet från den arbetande befolkning de hade under sig.
Lagstiftningar mot homosexuella handlingar spred sig på den europeiska kontinenten och på 1200-talet fanns det på många ställen bestämmelser som innebar att präster som fanns skyldiga av synder ”mot naturen” blev av med sitt ämbete och ickepräster förlorade sina civila och politiska rättigheter.

Stränga inom kyrkan och militären

Davies noterar att regleringar mot homosexuella praktiker har varit speciellt stränga inom kyrkan och militären, institutioner som var reserverade för män och som har formen av en särskild kår avskild från ”civila”. Homosexualitet sågs i båda fallen som ett allvarligt hot mot institutionen. Inom kyrkan motiverades förbudet mot homosexuella praktiker hos präster med att sådant undergrävde kyrkans auktoritet. Inom militären anfördes inte sällan behovet av “moral” och ”disciplin”. Den enbart manliga miljön sågs som hotad av sexuellt begär. Vad skulle hända med stridmoralen om homosexualitet skulle bli tillåtet på platser där hundratals unga män trängdes ihop?

Davies jämför med andra samhällen och alternativa samhällsstrukturer och hans slutsats är att den moderna västerländska homofobin handlat om att försvara en samhällsstruktur vars hierarkiska ordning byggde på könstillhörighet och etniskt-religiösa gränser.
Trettio år efter Davies artikel anses erkännande av homosexuellas rättigheter vara utmärkande för västerländsk modernitet. Även om lagreformer som ger homosexuella lika rättigheter fortfarande möter starkt motstånd bland nationalister och konservativa kristna – som nu i Frankrike – har tolerans för homosexualitet kodats om som ett västerländskt värde som påstås hotade av ”främmande kulturer” och ”andra religioner”.

Fördjupad diskussion

I samband med att vi publicerade en intervju med Omar Mustafa öppnades en komplicerad och intensiv debatt om religion och homosexualitet. Jag avslutade mitt deltagande i den debatten med ett löfte om att initiera en fördjupad diskussion av denna fråga på Feministiskt perspektiv. Jag uppmanar härmed alla som har studerat eller reflekterat över frågan att bidra till diskussionen genom inlägg om cirka 4000-5000 tecken, inklusive blanksteg. Sänd till [email protected]