Jakten på EM-finalen är i gång. Det svenska damfotbollslandslaget fokuserar på det fysiska spelet och spelar därför bland annat mot pojklag. Detta har uppmärksammats av både media och privatpersoner. Men vad väljer de att fokusera på? Alva Nilsson ger oss hela bilden.
Vad fint, landslaget spelar och tränar igen. Ett träningsläger i ett snöklätt Stockholm. EM på hemmaplan är knappt fem månader bort och under det här lägret får landslaget äntligen beträda gräsmattan på Friends Arena, den arena där EM-finalen kommer att spelas den 28 juli.
Spelarna i landslaget pratar om att återvänta hit, till Friends Arena, den 28 juli. Och just nu gör de sitt absolut yttersta för att komma dit. De förbereder sig på de sätt de anser vara bäst. De tränar, de sliter, de skrattar, de kämpar. Och de möter – pojklag.
I måndags träningsspelade landslaget mot pojklag för andra gången under 2013. Detta för att lära sig att spela mer fysiskt, att möta killar är ett sätt för ledarteamet bakom landslaget att tvinga spelarna att gå in med kroppen.
Fysiskt spel kan komma att behövas i EM. Titta bara på världens bästa landslag, USA, de är ett fysiskt lag. Nu är USA, av förklarliga skäl, inte med i ett Europamästerskap. Men i EM finns lag som Tyskland och England, Frankrike och Danmark.
Ska Sverige nå Friends Arena och en EM-final på hemmaplan krävs fysiskt spel, något de vässar mot pojklag.
Damfotboll är skit
I mitten av januari förlorade landslaget mot AIK:s pojkar 17 med 3-0. Nyheten om pojklaget som slagit landslaget kablades ut över Sverige.
Alla medier rapporterade om det. Vad de inte rapporterade om var att en lunchrast efter förlusten vann damerna mot Norrtäljes pojkar 19, med 1-0.
På twitter rasade ”Svenssons” mot damlandslaget i allmänhet och damfotbollen i synnerhet. Ingen av dem hade sett matchen de hänvisade till. De bara visste att damfotboll är skit, för att damlandslaget har minsann förlorat mot ett pojklag.
Gott så.
En av dem som hade en åsikt om damlandslagets match var herrspelaren Alexander Nilsson, tillhörande Malmö FF men för stunden utlånad till Landskrona BoIS i superettan. Nilsson twittrade följande:
”Läser att AIK P-97 slog damlandslaget. Och så vill de att man ska fördela pengarna mer jämt och klagar på dåliga löner. Är ni på riktigt? ”
Nilssons ord retweetas över 50 gånger. Av andra elitfotbollsspelare med skägg och bollar, av vanliga svenssons, av personer som tolkade Nilssons ord som ironi och av sådana som tolkade det som ”ett sanningens ord”.
Vi ringde upp Alexander Nilsson för att fråga vad han tänkt när han skrivit den tweeten. Nilsson vill dock inte prata med oss, inga kommentarer säger han men tillägger sedan:
– Det var inte seriöst. De som känner mig vet att jag skrev det på skoj.
Men ni som har twitter vet hur det funkerar, ironi och skoj framgår sällan. Vi frågar Nilsson om han tror att hans följare förstått att han skämtade:
– Det vet jag inte, blir Nilssons svar. Sedan erkänner Nilsson att det kanske var lite plumpt skrivet av honom:
– Ja, när man läser det sådär låter det inte så himla bra.
Men Alexander Nilsson påpekar sedan att han känner spelare som var med i den där matchen, han umgås med damspelare.
Att Alexander Nilsson umgås med damfotbollspelare framgår inte i tweeten och därför blir han, för någon som inte har koll, endast en man som inte gillar kvinnor som idrottar.
Sådana finns det väldigt många av. För många.
Hån
Efter att damlandslaget, nu i veckan, vann mot Stockholms stadslag P98, fortsatte kritiken. Den här gången var medierna inte riktigt lika snabba på att rapportera om damernas match. Och när de gjorde det lät hånandet inte vänta.
Plötsligt var de där igen, männen som hatar kvinnor som idrottar. Här och nu är det onödigt att återge exakt vad som sägs. Men det hela bygger på att damerna är så förbannat djävla, pinsamt dåliga att damfotboll borde förbjudas.
De flesta som spyr galla över damfotbollen och damlandslaget bryr sig inte det minsta om hur det de faktiskt går i matcherna. Damerna möter samma kritik när de vinner mot världens bästa landslag, USA, som när de förlorar mot något pojklag.
Det är en märklig logik. Det är något landslagsspelarna tvingas leva med, vad de än presterar på planen kommer hånen att finnas där.
Nu när de springer vidare mot Friends Arena och en EM-final på hemmaplan vet de att hånandet finns där. För att det är så det är – damer ska fan inte spela fotboll.