Paneldebatten ”Hur känns det?” samsändes i P1 och i radiokanalen Metropol. I direktsändningen varvades paneldeltagarnas åsikter, berättelser och diskussioner med röster från publiken.

I den första delen av programmet debatterade politikern Bengt Westerberg (FP) med skådespelaren Tanja Lorentzon, Amanda Björkman som driver sajten Sveriges resurser, Pa Moudo Badjie från musikggruppen Panetoz och Jonathan Leman från tidningen Expo. Panelen talade bland annat om rasismens historia i Sverige och berättade vad rasism är för dem. Paneldeltagarna och några ur publiken delade även med sig av tillfällen då de kommit i kontakt med vardagsrasism.

Under den andra delen av programmet fick nya paneldeltagare diskutera andra aspekter av ämnet vardagsrasism. Deltagarna var komikern Marika Carlsson, samhällsdebattören Nathan Hamelberg, Rami al Khamisi från organisationen Megafonen, dansaren och forskaren Apollo de Azizi och Victoria Kawesa, forskare och aktivist inom genus och rasism.

Innan sändningen pratade Feministiskt Perspektiv med paneldeltagaren Apollo de Azizi om hans förväntningar inför debatten.

– Jag hoppas att de pratar om sådant som jag själv har fördomar om. Jag har alltid sett mig själv som en fördomsfri svennebanan från förorten och jag gick in med den synen på mig själv när jag reste till Syrien för att spela in radio för Verkligheten i P3. Men när jag väl kom dit märkte jag att jag visst hade fördomar och normer jag följde. Jag lät till exempel de personer som påminde om mig själv få höras mer i inslagen än vissa andra. Fördomar är ett litet stoff som vi alla har i oss, sade Apollo de Azizi.

Apollo de Azizi.

Fördomar diskuterades i den andra programdelen, liksom begreppet ras och problem med begreppet. Ska det ens användas och i så fall på vilket sätt? Panelen pratade också om de problem som finns med diskussionen om rasismen.

– Vi måste kunna kritisera rasistiska handlingar utan att för det automatiskt kritisera den som har utfört handlingen också, sade Nathan Hamelberg.

Victoria Kawesa var inne på samma spår och tog upp behovet av att lyfta upp frågan om rasism från en individnivå till en strukturell nivå.

Även en av programledarna, Ülkü Holago, ser ett behov av att ta sig an rasism på flera nivåer. Hon tror att människors berättelser kan ge en insyn i hur det känns att utsättas för rasism för människor som inte själva har upplevt det, men att det bara är en liten del av helheten.

– De som inte har upplevt rasism måste få en uppfattning om hur det känns, men vi ska inte stanna vid att konsumera människors berättelser. Det är viktigt att till exempel journalister verkligen granskar rasismen i samhället och tar det till en politisk nivå. De gäller att granska, avslöja och visa hur det ser ut, säger Ülkü Holago.