I januari har kvinnoorganisationerna som under hösten arrangerat demonstrationer mot unga tjejers rättslöshet vid sexualbrott möte med justitieminister Beatrice Ask. Samlade erfarenheter ska lämnas över, de senaste domarna diskuteras och krav ställas. Azam Qarai från Kvinnors Nätverk är en av de kvinnorättsaktivister som kämpat hårt för att få upp frågan på dagordningen.
Att hovrätten skulle fälla den fosterhemspappa som förgripit sig på en flicka som placerats i hans vård av socialtjänsten på grund av ohållbara hemförhållanden var inget Azam Qarai hade räknat med.
– Efter att jag varit med och lyssnat på det som sagts i tingsrätten och fick reda på att tingsrättens dom inte är riktigt beskriven, utan att de valt ut delar som stöder fosterhemspappan, då tappade jag min tro på rättsväsendet, säger hon.
Därför vågade hon inte spekulera i vad som skulle hända i hovrätten, även om hon egentligen anser att tingsrätten gjorde en omöjlig beskrivning med tanke på hur mycket annat än detta som fanns i bakgrunden.
– För att skydda mig och flickan pratade vi inte om att han skulle bli fälld, berättar Azam Qarai.
Kvinnors nätverk har följt med genom hela processen och i samarbete med andra organisationer som kämpar för kvinnors rättigheter och kampanjen #FATTA slutit upp i samband med rättegångarna. Nu driver de alltså en rad krav (se faktaruta) som ska presenteras för justitieminister Beatrice Ask den 9 januari.
Skandal för rättsväsendet
Förutom en generell haverikommission som ser över problemen i lagstiftning och praxis, anser Azam Qarai att det finns mycket att titta på i just det fall där hovrätten gjorde en annan bedömning än tingsrätten och fällde fosterhemspappan. Att tingsrätten friade förövaren med den bevisning som fanns ser hon som en skandal för det svenska rättsväsendet.
– Hela rättegången i tingsrätten satt flickan mittemot honom och måste titta på honom, hans gester med handen, pennan, och bli hånad under hela rättegången. De räknas som två jämbördiga vilket de absolut inte är. Hon kunde bara sitta och titta ner. Hade hon varit i samma maktställning hade hon kunnat titta in i hans ögon. Det finns absolut inget barnperspektiv i rättssalen, det är maktutövning, vuxna mot yngre och barn, barn som blivit utsatta av en vuxen människa som är verbal, kan samhället och kan uttrycka sig.
I det här fallet handlade det om en civilingenjör i 35-årsåldern. När han fick frågor om datum och vilka han varit tillsammans med vände han självsäkert på frågan och undrade om åklagaren själv kom ihåg detaljer från ett visst datum. Flickan, som inte hade samma möjlighet att läsa av situationen, pressades stenhårt på klockslag.
Svenska domstolar har fri bevisprövning vilket innebär att försvaret kan föra fram vilka bevis som helst. Det betyder dock inte att rätten måste tillåta att ovidkommande uppgifter presenteras. I det här fallet hade åklagaren motsatt sig exempelvis att en tidigare våldtäktsutredning som polisen hade lagt ner skulle tas upp, men tingsrätten gick med på det. Azam Qarai vittnar om hur det, liksom uppläsandet av konversationer flickan haft med vänner i sociala medier – utan en tanke på att andra skulle få ta del av dem – innebar ytterligare kränkningar i rättssalen.
Maktposition utnyttjas
Första gången flickan tog kontakt med Kvinnors nätverk, och även i första polisförhöret hävdade flickan att hon blivit drogad i samband våldtäkten. Trots att hon relativt snabbt efteråt berättade att så inte varit fallet användes den första uppgiften för att ifrågasätta hennes trovärdighet i rättssalen. Att hon saknar språket, erfarenheten i samhället och på sitt sätt försökt komma undan skammen som är förknippad med våldtäkt manipulerades av den tilltalade. Han tilläts spekulera i tänkbara skäl till att hon själv ordnat så att hans spermier hamnat inuti henne – att hon varit rädd att giftas bort, blivit av med sin oskuld, ville hitta någon som gjort det.
– Allt utnyttjas på ett äckligt sätt. Att tingsrätten bortsåg från bevisningen som fanns och gick på trovärdighet, det är en jättestor skandal. Istället för att ställa kraven på barnen ska kraven ställas på de vuxna, på männen, säger Azam Qarai.
Det finns många flickor i liknande situationer som inte vågar berätta. Den uppmärksamhet som såväl kvinnoorganisationer som medier visat har varit extremt viktig, enligt Qarai. Att vara så utsatt och anklagas för att ljuga när förövaren hotat med att göra henne illa om hon berättar är en outhärdlig situation. Efter våldtäkten berättade flickan ingenting för socialtjänsten. Så säker var hon på att bli avfärdad. Istället ringde hon till kompisar och till Kvinnors nätverk.
– Det är klart att han vågade ge sig på henne för att han visste hur socialtjänsten såg på henne, som en jobbig, problematisk tjej och att hon skulle få svårt att få dem att tro på henne. Hon tillhör en folkgrupp med svag ställning i samhället som blir misstänkta för många olika saker.
Skadat samhälle
Stödet för unga i utsatthet är särskilt svagt. Flickan i det här fallet vände sig till Kvinnors nätverk för att få hjälp, vilket motarbetades av socialtjänsten. När socialtjänsten förbjöd flickan att ha kontakt med nätverket skickade Qarai en tjej till hemstaden för att följa henne till polisen.
– Hade inte det hänt hade hon aldrig gått till polisen. Hon har varit i samhällets vård, hon har blivit illa behandlad hela tiden av socialtjänsten och tingsrätten. Det har varit ett enormt stöd för henne att det finns andra som tror på henne. Det lilla vi gett har bidragit till att hon hållit sig vid liv.
Flickan berättade också om våldtäkten för skolkuratorn, som dock inte gjorde någon anmälan, utan började prata om att det i så fall skulle krävas bevis.
– Det innebär att kuratorn ställer samma krav på sig själv som på den som ska utreda brott. Men vår anmälningsskyldighet innebär inte att vi ska bedriva polisarbete. Att en kurator säger så visar hur skadade vi alla är i samhället och att det är väldigt svårt prata om sexualbrott.
Dessutom konstaterar Azam Qarai att brott mot anmälningsplikten är ett grovt tjänstefel, så trots att kuratorn i polisförhör tagit upp vad flickan berättat hade minnet falnat när hen kallades till tingsrätten.
– Det är många bitar i det här som är väldigt upprörande. För några månader sedan gjorde vi en anmälan mot socialtjänsten till socialstyrelsen. Vi har tittat på att anmäla skolan också.
Det finns hopp
Azam Qarai framhåller vikten av att granska myndigheternas agerande i det här fallet, för det som händer i tysthet bakom stängda dörrar medför att redan utsatta tjejer fortsatt kan utnyttjas. Både socialsekreteraren och fosterhemsmamman har uttryckt missaktning för den folkgrupp flickan tillhör.
– Det är positivt att hon som ung har vågat berätta och att hon blivit trodd och fått stöd från andra. Vi hoppas att hovrättens dom blir en vändning i hennes liv, så hon kan se att allt inte är mörkt och orkar tänka att det kan bli bättre i framtiden.
Hur det blir med framtiden är ännu oklart. Flickan är i dag placerad i ett hem där hon är ensam hela dagarna. Ofta är hon med Kvinnors nätverk. Azam Qarai låter ganska hoppfull. Tidigare har flickan ifrågasatt alla som säger att hon ska tänka positivt, inte sett något positivt att tänka på.
– Socialtjänsten gjorde våld på henne genom att alltid ifrågasätta och aldrig tro på henne. Det hon säger själv nu är att hon uppmanar andra tjejer att våga anmäla, samtidigt som hon vet vilken press de utsätter sig för. Hon kan se värdet av det nu. Det är tur och bra för den här personen, och vi måste se till att det inte fortgår och händer andra. Vi behöver systemförändringar som lämnar mindre utrymme för samhället att misshandla sina medborgare och unga som är utsatta för sexualbrott.
