I dag 2013 sitter det nazister i kommunfullmäktige.

I dag 2013 är Sverigedemokraterna Sveriges tredje största parti.

I dag 2013 tågade Nazister på Stockholms gator på samma dag som kristallnatten för att hedra Nazister i Grekland.

I dag hånas konstnärer om de gör bilder om Drottningar och Hakkors.

I dag censureras stå-uppare om de uttalar sig mot rasismen i televisionen.

I dag hånas musikartister om de sjunger musik med budskap mot rasism.

Detta är Sverige 2013! Känns detta igen? Är detta Sverige 1929?

Nu har Mandela avlidit och jag vill göra en tillbakablick. 1983 var jag på ett fullproppat Scandinavium i Göteborg. Sveriges musikelit hade samlats för att hedra Nelson Mandela som fortfarande satt fängslad.

Berg är till för att flyttas sjöng de i storslagna körer. Vår statsminister Olof Palme stod backstage och samtalade med artisterna. Där fanns en gemensam kamp.

I dag 2013 har vi ingen regering som beblandar sig eller lyssnar på kulturen. På riktigt. Till exempel var dagens moderater Ungmoderater då, muffare, när Mandela-galan ägde rum i Scandinavium i Göteborg, och skanderade att Mandela var terrorist.

I dag 2013 är det inte kommersiellt gångbart att kämpa mot rasismen.

Allt ska generera tillväxt och pengar.

Vi avfärdas att vi är för känslosamma. Känslor är i dag fult lika fult är ordet solidaritet och politisk korrekt.

Det är inte bara extremhögerns politiker som för den rasistiska agendan i riksdag och ute i kommunfullmäktige. Journalister, forskare, debattörer och religiösa samfund enar sig nu i att föra ut exakt samma budskap fast med andra ordval.  

De journalister som så fint kämpar mot rasismen i sitt arbete måste nu skrika högre. Jag hoppas de klarar det.

I dag 2013 skulle lika gärna varit idag 1929.