– Ska man vara lite krass så har vi ett akut problem i Sverige med att män har slutat läsa böcker. Vi hade kunnat förlora hela det här konstnärliga uttrycket om vi inte hade börjat tänka medvetet kring frågor om kön, säger Johannes Klenell från förlaget Galago och syftar på en omstrukturering som genererat fler kvinnliga serieskapare och läsare.
Galago är medarrangör till Seriefestivalen och Johannes Klenell är en av deras förläggare, och en av serietidningen Galagos redaktörer. Han beskriver den seriescen som fanns för tio år sedan som "i första hand manlig, vit och väldigt straight" när det kom till vilka som producerade, gav ut, och läste serier. Det var en av de saker som han och Galagokollegan Mats Jonsson började jobba bort.
– Vi undrade om vi skulle se det som att det är världen som gör någonting fel eller som att vi gör någonting fel. Vi började jobba med kvotering och att titta på hur vi gör våra omedvetna val, varför det alltid blir en man som trillar in i de här sammanhangen, säger Klenell.
På plats på Seriemässan finns även det feministiska serieskaparnätverket Dotterbolaget. Nätverket är kvinno- och transseparatistiskt och beskriver sitt syfte som att "motarbeta de patriarkala strukturer som idag fortfarande genomsyrar seriebranschen, samt att stödja kvinnors och transpersoners verksamheter inom densamma." De startade i Malmö 2005 och det har även bildats lokala dotterbolagsgrupperingar runtom i landet. Karolina Bång är serietecknare och var med och startade Dotterbolaget. Lagom till Bokmässan i Göteborg i höst kommer hennes bok Alternativet som handlar om självhjälpsböcker och hobbypsykologi. Hon tycker att feministiska serier får mer utrymme nu än när Dotterbolaget startade, men:
– Jag tycker att det fortfarande är en mansdominerad bransch, nästan alla förläggare är män. Dotterbolaget har bidragit väldigt mycket till att det blivit mindre av en grej att vara en serietecknande tjej eller icke-cis*-man, säger hon.
Fredrik Strömberg är ordförande för Seriefrämjandet som också är medarrangörer till Seriefestivalen. Strömberg har gett ut ett flertal seriehistoriska böcker och är kursansvarig för Serieskolan i Malmö där han även undervisar. Han menar också att en förändring skett de senaste tio åren.
– Det är många fler kvinnor som läser serier jämfört med tidigare då serierna verkligen var ett mansfäste. Det är det inte längre, det är mycket öppnare nu, och det är ganska tydligt att många av storsäljarna är kvinnor, säger Strömberg. Han menar att utvecklingen beror på en pågående debatt om jämlikhet och jämställdhet i Sverige. Utbildningarna för serietecknare spelar också in där Strömberg menar att elevunderlaget länge varit hälften kvinnor och hälften män.
Akuta problem
Klenell ser att vissa behov av kvotering minskar, medan andra kvartstår.
– Hand i hand med att jobba genusmedvetet kommer också en queermedvetenhet ganska så direkt, och utvecklingen gick rätt så snabbt. När det kommer till de frågorna så behöver vi i princip inte jobba med kvotering över huvud taget längre, säger Klenell. Han menar dock liksom Karolina Bång att det fortfarande nästan bara är män som är förläggare. Och det finns givetvis ytterligare saker att ta tag i.
– Vi har problemet med vithetsnormen. Där har vi haft akuta problem, säger han och syftar på seriebranschen i stort, även internationellt.
– Det här är ju en ganska så traditionell, medelklassig och vit intressesfär och det har inte jobbats speciellt mycket med de här frågorna, säger Klenell. Han upplever att detta nu diskuteras inom seriebranschen och berättar att Galago jobbar mycket med frågan.
– Vi pratar om det och har börjat leta serieskapare, för det måste göras. Men det har varit svårare, förmodligen för att det handlar mycket mer om klass än vad det gör när det kommer till genus- och queermedvetenhet, säger han.
– Att ta in flera skribenter som är invandrare till tidningen Galago har varit en strategi, säger Klenell som tror att en positiv förändring kan ske snabbt.
Hundra procent fett
Karolina Bång berättar att Dotterbolaget pratar om att ifrågasätta och synliggöra vithetsnormen. Fredrik Strömberg berättar om projektet Tusen serier som drivs av Seriefrämjandet.
– Genom workshops för barn och unga, och för äldre konstnärer och författare försöker vi pusha på så att fler personer med invandrarbakgrund gör serier, säger han.
Pågår det en feministisk serietrend i Sverige?
– Ja, det tycker jag, säger Strömberg men menar att det inte finns någon risk att de feministiska serierna för den sakens skull kan komma att försvinna, de kommer snarare att inkorporeras och bli en fast del av den svenska seriekulturen. På frågan när trenden började kommer svaret utan minsta tvekan:
– Det är ju i och med Liv Strömquist, konstaterar han och beskriver det som att en gräns sprängdes när hon debuterade med Hundra procent fett (2005), att detta påverkat personer att söka till Serieskolan som kanske inte skulle gjort det annars. Klenell avfärdar däremot trendtanken direkt.
– Det går inte att prata om en trend när det är någonting som pågått i nästan ett decennium, säger han. Johannes Klenell ser dock också Hundra procent fett ett av startskotten till en feministisk serievåg, även om den också kan härledas tillbaka till 80-talet. Karolina Bång är också skeptisk till begreppet trend.
– Jag tänker att det är ett lite halvobehagligt tänk som förläggare har att "det här är poppis, de här feministiska, skarpa serietecknarna", säger hon och fortsätter:
– Det är aldrig någon som uppmärksammar en sexistisk serietecknare. Det har varit så otroligt mycket sexistiska serietecknare i alla tider, och det är aldrig någon som frågar om deras politiska agenda. De flesta frågorna man får är av typen "Varför är det så mycket feministiska serietecknare överallt just nu?" och när den frågan inte finns längre, det är då jag tänker att vi har kommit någonstans, säger hon och berättar att Dotterbolaget ibland har medieträning där de diskuterar generaliserande frågor och svar.
Är det enbart kvinnor som tecknar feministiska serier?
Karolina Bång menar att det säkert finns feministiska serier som inte uppfattas som det där avsändarna är cis-killar. Och serier som uppfattas som feministiska, fast de kanske inte är så feministiska, där avsändarna är kvinnor eller transpersoner. Hon säger dock att hon inte känner till någon cis-man som tecknat specifikt feministiska serier. Fredrik Strömberg konstaterar att frågan är svårbesvarad:
– Det är inte speciellt många män som gör uttalat feministiska serier, men de gör politiska serier, säger Strömberg fundersamt. Johannes Klenell menar att det finns män som tecknar feministiskt:
– Men jag tror väl att det kanske är större bland de kvinnliga serieskaparna. Så ser det ju oftast ut när det kommer till feminismen i stort. Det som jag tycker har varit intressant med den här resan som har hänt de senaste tio åren är att feminismen ändå tagits emot väldigt väl av den här gamla, manliga, nördkulturen. Jag upplever att det i vår kulturscen finns ett väldigt aktivt, ärligt samtal som är feministiskt. Det blir ju också mycket roligare i en jämställd konstnärsscen. Du blir av med idén om det manliga geniet, det stora egot, säger Klenell.
