Ingenting tycktes stoppa Berlusconis framfart i politiken. Mutor, skattebrott, samröre med maffian, läckta polisavlyssningar. Han har kommit undan med allt. Utom en sak. Småflickorna.
När det gäller parrelationer kallas det för normaliseringsprocess. Den börjar med små kränkningar. Med tiden blir de allt grövre. Respektlöshet blir ett normaltillstånd. Så småningom mynnar kränkningarna ut i våld. Processen kan gå mycket snabbt, särskilt om kvinnan redan varit gift med en misshandlande man.
Italien är den kvinnan. Hon har en lång historia av skadliga äktenskap. I hennes tidiga liv var det Mussolini. Sedan Giulio Andreotti som höll hårt i Italien ända fram till 1992, året då en hel politikerkår avsattes för sina långa tentakler in i maffiaorganisationer.
När Berlusconi klev in på scenen hade Italien förstått systemet. Den karismatiske mannen förför nationen. Lovar välstånd och lycka. Och hon svarar med omedelbar förälskelse. Hon är lydigt blind för skavankerna. Hon ser inte hans korrupta vänner. Åtalen. De avklädda kvinnorna som kallas ”tv-underhållning”.
Till sist får någon nog
Över åren pressas gränserna. Han är medlem i illegala frimurarordnar, mutar vittnen, betalar mafiosi och förfalskar bokslut.
Alla runtomkring dem vet. Varenda en i Berlusconis stall. Vet. De håller honom om ryggen. När han får problem med rättvisan, skriver de om reglerna åt honom. De stiftar lagar för att han ska slippa visa sig i domstolen när han har ett uppdrag i parlamentet, de ger honom immunitet, de går på valsystemet och skriver om det för att vinna fler röster till honom.
Hans grepp tycks magiskt. Han står över allt och alla.
Till dess att någon får nog.
2009 var det den officiella frun. Veronica Lario fick nog och begärde skilsmässa från sin ”sjuke man” som ”frekventerar minderåriga”. Då hade Italien hört honom fria till en kvinna i parlamentet. Tidningarna hade berättat om Noemi som fick opassande uppvaktning av den gamle mannen på sin 18-årsdag. Inspelningarna med D’Addorio spelades upp i tv och alla hörde politikern säga till den prostituerade att vänta i den ”stora Putin-sängen”, samtidigt som han varnade henne för att våga sig på att använda kondom. Strax därefter exploderade Ruby-affären och världen lärde sig ett nytt ord: bunga-bungafest.
”Om inte nu, så när?”
Italien vaknade upp. Som en hunsad kvinna som fått ett slag för mycket. En februaridag 2011 gick en miljon kvinnor ut på piazzan och skanderade ”Se non ora, quando?” – ”Om inte nu, så när?”. Det var dags att göra slut med Silvio. Att fortsätta det som 1970-talets italienska kvinnorörelse påbörjat. Att skapa en kvinnoroll med fler fasetter än den ”hora-madonna”-kultur som Berlusconi närt.
Två år senare och hustruplågaren står framför tre kvinnor. En domartrio som vägrar att förföras. Varken av landets dyraste advokater eller av tiotals vittnen som står på Berlusconis avlöningslista. För Ruby-skandalen var väldokumenterad. Där fanns polisavlyssningar och samtalsregister som talade för fakta i målet kring Karima ”Ruby Hjärtkrossaren” El Mahroug, något som inte ens pengar kunde trolla bort.
Den 23 juni klev därför Giulia Turri in i rättssalen med sin lågmälda auktoritet. Hon läste upp domen i allvarets grådaskiga ljus. Långt ifrån de glättiga studior där Berlusconis velinor dansar på borden. Domaren fastställde att Berlusconi verkligen betalt för sex med en minderårig prostituerad. Fem års fängelse. Att han övat utpressning mot poliserna som häktat samma flicka. Ytterligare två år i fängelse. Ett år mer än vad åklagaren begärt.
Redo för skilsmässa
Bara ett par veckor senare kommer nästa meddelande från rättsväsendet. Del två i en skattebrotts-rättegång tidigareläggs. Det är dåliga nyheter för Silvio Berlusconi. Men också för den oheliga höger-vänsterkoalition som regerar landet. Ifjol satte Högsta domstolen hans straff till fyra års fängelse och 5 års förbud från den offentliga sektorn – och därmed politiken. Om domstolen den 30 juli bestämmer att domen är giltig, lär inte bara 76-åringens politiska karriär vara över. Hans mitthögerfalang förväntas också bryta samman och nationen gå till nytt val.
Italien har, enligt Veronica Lario, av ”någon märklig alkemi, tillåtit och rättfärdigat allt åt sin kejsare”. Men nu har den hunsade hustrun fått nog, från väljare till domstol och polis. Nu skiljer hon sig.
