I går hade uppsättningen Run for Your life premiär på Backa Teatern i Göteborg. Elin Weiss ser tio modiga ungdomar dela med sig av idéer och farhågor och imponeras särskilt av hur skådespelarna porträtterar det kaos som ofta ingår i ungdomars liv.
Lördag 16 februari hade Run For Your Life urpremiär på Backa Teater i Göteborg. Tio modiga ungdomar från Hisings Backa stod på scen, tillsammans med fem vuxna, för att dela med sig av sina ideér och erfarenheter gällande kärlek, kampen att ha råd med hyran och samtidigt följa sina drömmar, att finna en praktikplats eller att lyckas i skolan. Resultatet, Run For Your Life, är en gripande föreställning med överlappande berättelser där den gemensamma nämnaren är hur det är att vara ungdom i dagens samhälle.
Med fokus på skolan
Öppningsscenen visar ungdomarna i rörelse till musik. De ropar ut några platser och gatunamn i Göteborg för att sätta tonen och visa att de kamper dom kommer att porträttera är vanliga och kan beröra ungdomar i alla delar av staden. De olika berättelserna kretsar kring händelser i skolan och visar hur högstadiet och gymnasiet är centrala platser i ungdomars liv. Här finns gemenskap men skolan kan också vara en svår tid. Fokus på skolan handlar främst om att komma i tid till lektioner, få bra betyg, att lyckas koncentrera sig och lära sig rätt material.
Fördomar och förtryck diskuteras
Fördomar och känslan av förakt visas tydligt i flertalet scener. Starkast är det när en av de manliga skådespelarna känner att hans invandrarbakgrund ifrågasätts och anses negativt påverka den praktikplats han söker. Han menar på att killar som han bara tros vara kriminella och våldsamma. Killen målas sedan fysiskt in i ett hörn där resten av gruppen sjunger ”Bad Boys”, ledmotivet till den amerikanska serien Cops. För de som har sett Cops så förstår vi innebörden av budskapet; den svarta mannen som bär vapen, är involverad i droger eller stjäl bilar. I Cops ser vi oftast honom tryckas ner på marken, i bar överkropp, för att sedan bli gripen och släpad till en polisbil.
Upplevelser som blivit verklighet
Föreställningen lyckas porträttera verkliga händelser som många kan känna igen sig i. Exempelvis får vi ta del av hur smalhetsidealet negativt påverkar unga tjejer och kvinnor och hur sociala medier används för att smutskasta och sprida rykten, något som ungdomar i Göteborg alldeles för väl känner till i och med dom omtalade upploppen efter smutskastning på Instagram. För att visa hur enkelt rykten sprids och vilken påverkan de kan ha så ropas olika typer av förnedringar ut i högtalarna. Dessa diskuterar hur ”lättfotad” en viss tjej är, att någon annan har sex för vilken tjänst som helst, som bara några hundralappar, hur en enda person anses ansvarig för ett stort utbrott av klamydia i skolan, att någon annan har gjort abort eller att en kille bara kan få fula tjejer.
Skådespelarna visar mognad och mod
Jag blir speciellt imponerad av hur skådespelarna porträtterar det kaos som ofta ingår i ungdomars liv och publiken får verkligen ta del av hur pressade och stressade skådespelarna känner sig. Det är ständig rörelse på scen och efter varje berättelse springer dom alla runt scenen till hög musik. Det är mycket lite rekvisita på scenen och skådespelarna visar stor mognad i sitt kroppsspråk vilket gör föreställningen mycket fysisk. Istället för att använda rekvisita läggs fokus på att med kroppen förmedla omgivningen. Skådespelarna ger verkligen av sig själva och är naturliga talanger.
Jag är oerhört imponerad av föreställningen och fast det är många skådespelare på scen introduceras varje personlighet och publiken får lära känna samtliga karaktärer. Mitt sällskap var även hon starkt imponerad och menade att det var ett nöje att få se ungdomsteatern och att varje skådespelare glänste. Manus och regi var skickligt utformat och varje berättelse snuddade vid den förra. Slutscenen är även den mycket kreativ och det finns en viss improvisation i föreställningen som gör den mycket charmig.