Jag har insett någonting nyligen.
Jag har insett att vårt samhälle är tillbaka på 70-talet igen.
Skillnaden är att då var det en sjukdom att vara homosexuell, nu är det en sjukdom att halka utanför normerna som avgör om du tillhör dem som har ett tilltalande utseende eller inte.

Jag är väldigt säker på att du som läser det här håller med mig om att homosexualitet inte är en sjukdom och att det var förbannat bra att man kom på bättre tankar när man förstod att det inte var lönsamt att tänka så.

Tänk hur underbart det skulle vara om vi kunde förstå vad mer som inte är lönsamt när det kommer till vårt nuvarande problem.

Ja, normerna är ett problem.

Kan du komma ihåg en dag när du inte såg en halvnaken kvinna med en orealistisk kropp på en reklamskylt? En dag när du inte jämförde det du såg framför dig i spegeln med en annan kropp och kände dig missnöjd med vad du såg?

En dag när du inte dömde en kvinna du såg för sitt utseende?

Om du helt ärligt kan besvara alla dessa frågor med ett ja, måste du antingen vara från en annan planet eller någonstans där internet, media och reklam inte existerar.

För omedvetet eller medvetet blir vi påverkade av dessa normer vare sig vi vill eller inte.

Så får det inte vara och därför måste vi göra samhället till en plats där alla människor kan svara ja när de får dessa frågor.

Ingen ska behöva må dåligt över kroppen de befinner sig i.

Så hur hanterar man allt det här?

Svaret är kunskap, för ju mer du vet, desto lättare är det att kritisera.
Därför gillar jag verkligen Kroppspanik, jag har lärt mig så otroligt mycket av att läsa den.

Det är en bok som alla borde ta del av, för det är så mycket man tror att man vet om vikt och hälsa innan man läst den, som sedan blir helt oväsentligt.

En annan sak jag gillar med Kroppspanik är språket och valen av uttryck.

Jag har blivit arg, jag har skrattat högt och jag har känt för att gråta medan jag läst.

Kroppspanik är fantastisk och om du inte redan har läst den – gör det!

Eller varför inte ge bort den i julklapp?