Att bli utsatt för våld kan ge både fysiska och psykiska skador och att förebygga våld är en viktig samhällsfråga. De årliga telefonundersökningarna från Brottsförebyggande rådet har visat attden mest våldsutsatta gruppen i samhället är unga män som utsätts för våld av främlingar och på offentliga platser. Den näst mest våldsutsatta gruppen är unga kvinnor. De utsätts främst för våld i sitt eget hem och av nuvarande eller före detta partners.

En brist med telefonintervjuerna är att de bara mäter våld som inträffat under de senaste tolv månaderna. Därför initierades under 2000-talets början forskning för att mäta utbreddheten av våld mot kvinnor över hela deras vuxna liv. En grupp forskare, där sociologiprofessor Eva Lundgren ingick, fick finansiering för att genomföra en enkätstudie. Gruppen valde ett enkätformat som tidigare använts i exempelvis USA, Kanada och Finland och som har utgjort basen för ett antal välciterade forskningsartiklar (se exempelvis Johnson, 1996; Tjaden and Thoennes, 2000; Bowlus and Seitz, 2006). Statistiska centralbyrån genomförde undersökningen bland 10000 slumpvis utvalda kvinnor och svarsfrekvensen uppgick till 70 procent.

Resultaten om utbredningen av våld mot kvinnor redovisades år 2001 i rapporten Slagen Dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige: En omfångsanalys (Lundgren m.fl. 2001). Den visade att utbredningen över kvinnors livstid är stor. Nästan hälften av alla kvinnor har någon gång utsatts för en våldshändelse från en pojkvän, partner, före detta partner eller främling. Utbredningen var också omfattande i alla skikt av exempelvis utbildning och inkomster, både när det gäller kvinnornas och männens karaktäristika.

År 2005 bestämde Uppsala universitet att Eva Lundgrens forskning skulle granskas. Detta var en unik händelse i den bemärkelsen att det var den första, och hittills sista, granskningen i sitt slag. I stället för att utlösas av en anklagelse om forskningsfusk påbörjades den efter en debatt i media i vilken Eva Lundgren ansågs ha gjort kontroversiella uttalanden. Universitetsledningen utsåg två personer till att granska om Lundgren hade agerat vetenskapligt ohederligt i sin forskning. Granskarna breddade dock på eget bevåg sitt uppdrag till att också behandla forskningens kvalitet.

Den här texten är en granskning av granskningen av Eva Lundgrens forskning, närmare bestämt av den stora del som handlar om hennes bok Slagen Dam. Föreställningar om vad granskningen kom fram till verkar nämligen ha levt ett eget liv, både i dåtidens och i nutidens debatt, och vi vill klargöra vissa missförstånd. Till vår hjälp har vi hela det datamaterial som låg till grund för studien.

I sin helhet kom granskningen fram till att Lundgren var oskyldig till vetenskaplig ohederlighet. Beskedet om att forskningen var av bristande kvalitet har dock hängt kvar.

Vi utgår från två dramatiska påståenden om granskningen av Slagen Dam som lever kvar i dagens debatt, och vi citerar Bo Rothsteins nyligen publicerade debattartikel på Newsmill:.

1. Granskningen av Lundgrens egna data visade att siffran för hur många kvinnor som utsätts för våld har överdrivits mellan fem och tio gånger!

2. Det framstår […] som helt missvisande att Lundgren m fl har avlivat en myt om att det är särskilt vissa män som slår kvinnor. Det är tvärtom så att vissa män utgör ett större hot mot kvinnorna än andra.

Är graden av våldsutsatthet överdriven?

Den första utsagan kan vi omedelbart avvisa. Granskningen av Slagen Dam diskuterar överhuvudtaget inte om Lundgren m.fl. överdrivit utbreddheten av våld. Det stämmer inte heller att Bo Rothsteins påstående hör ihop med resultaten i Slagen Dam, även om det ofta antagits så av andra debattörer. I kommunikation mellan oss och Bo Rothstein hävdar han i stället att påståendet syftar på en del av granskningen som diskuterar en helt annan del av Lundgrens forskargärning.

I studier som bygger på intervjudata har Lundgren funnit att personer som upplever våld i en nära relation med tiden uppfattar detta som mer normalt än andra, vilket ses som en av många förklaringar till varför personer som utsätts för våld stannar kvar i den våldsamma relationen (Lundgren, 1993). Rothstein menar att granskarna inte fick lyssna på alla intervjuer, vilket skulle påvisa att resultaten överdrivits med 5 till 10 gånger. Eftersom denna teori gäller hur kvinnor i våldsamma relationer upplever sin egen utsatthet, snarare än utbreddheten av våld i samhället, är det dock svårt att se innebörden av kritiken. För en mer ingående diskussion av granskningen av de kvalitativa bidragen i Lundgrens forskning hänvisar vi till den debatt om granskningen som initierades av sociologer (DN Debatt 2005-12-14, ”Eva Lundgrens granskare saknar kompetens för uppgiften”).

Felaktiga slutsatser från enkla regressioner

Påstående nummer två har en betydligt starkare förankring i granskningen. Det ifrågasätter om Slagen Dam drar en korrekt slutsats i att våld förekommer inom alla samhällsklasser. Att det är ett missförstånd att det är särskilt ”vissa män” som är våldsamma.

Jörgen Hermansson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, ansvarade för granskningen av den statistiska analysen och sammanfattade resultaten med att ”slutsatsen borde vara den motsatta”. Våld är inte allmänt förekommande, utan ”tvärtom så är vissa män ett större hot mot kvinnor än andra”. Vidare framhölls detta som ”en mycket allvarlig kritik som vi riktar mot Lundgrens forskning” och föranledde uttalandet att ”[h]ennes arbete [..] brister [..] i ett bestämt avseende i kvalitet”.

Vi anser att det finns stora brister i analysen och tolkningen som leder fram till granskarnas slutsats. Detta kommer vi att diskutera genom att 1) göra om granskarnas analys men ändra definitionen av referenskategorin och 2) diskutera tolkningen av intercept och regressionskoefficienter.

Här vill vi förekomma den uppmärksamma läsaren med att vår replikering inte stämmer helt överens med granskningens siffror. Anledningen till detta är otydligheten i hur variablerna specificerats. Vi fick inte tillgång till någon information från Jörgen Hermansson om detaljerna för hans analys, och inte heller fick vi några kommentarer då vi skickade en detaljerad beskrivning av våra specifikationer. Ironin i detta är slående med tanke på den starka kritik som granskarna själva riktade mot Eva Lundgren för att ha undanhållit information om sin metod.

I tabellen nedan visar vi resultatet av att replikera Hermanssons regression för förekomsten av våld i en partnerrelation under de senaste 12 månaderna och mannens karaktäristika (granskningens Tabell 1). Utfallet är antingen noll eller ett och skattningen är genomförd med OLS (att istället använda logit påverkar inte våra slutsatser). Vi kan notera statistiskt signifikanta korrelationer mellan våldsutsatthet och om mannen är arbetslös, utrikesfödd och dricker mer alkohol. Sådana korrelationer är accepterade fakta inom forskningen om våld mot kvinnor. Däremot bevisar de inte att Lundgrens slutsats om våldets utbreddhet är felaktig.

För att reda ut missförståndet kan vi ta ett exempel. Ponera att vi vill undersöka vilka grupper i Sverige som är de mest röststarka i riksdagsvalet. Här skulle vi antagligen hitta att det största antalet röster kommer från personer utan doktorsexamen, men att personer som har en sådan examen röstar i större utsträckning. Vill man få maximal utdelning på sin valkampanj vore det därför ett misstag att rikta all uppmärksamhet mot dem som har examina eftersom de är så pass få.

Lundgren med flera menar att den största delen av våldshandlingarna i parrelationer drabbar kvinnor som är gifta med svenskfödda män som har jobb och som inte missbrukar alkohol. Därför borde förebyggande åtgärder riktas brett. Att det är en marginellt större sannolikhet att utsättas av en man med alkoholmissbruk säger alltså inte mot Lundgrens slutsats. Det handlar istället om två olika forskningsfrågor, fördelningen av våldsutsatthet i absoluta antal och sannolikheten för utsatthet i olika grupper.

För att förtydliga att granskningens resultat i själva verket INTE motsäger Lundgrens följer nu en mycket grundläggande kvantitativ illustration. Vi gör om variablerna från granskningens analys så att interceptet i regressionsekvationen motsvarar ”typmannen”; just den typman som Hermansson verkar lika ivrig att frikänna som han påstår att Lundgren är att fälla. Han har gymnasieutbildning, arbetar heltid, har en alkoholkonsumtion som sällan uppnår två gånger i veckan och är lika gammal som medelåldern i stickprovet (53 år).

Det skattade värdet för interceptet är 4.0, vilket visar att det är fyra procent av kvinnorna som är gifta med en typman som också utsatts för våld under de senaste 12 månaderna. Detta ställs mot stickprovets medelvärde som är 4.6 procent. Sannolikheten är alltså nästan lika hög bland typmännen som i det representativa urvalet av hela befolkningen. I och med att typmannen är den mest förekommande typen innebär det naturligtvis också att fler våldshändelser skett i sådana relationer, i absoluta tal. Analysen i granskningen ger därigenom stöd för Lundgrens tes att ”[f]öreställningen om att män utövar våld mot en viss typ av kvinnor och att dessa män främst är invandrare, har alkoholproblem eller är lågutbildade är en myt (sid. 72)”.

Några enkla genomsnitt från data visar tydligt att detta stämmer. Nio av tio som blivit utsatta för partnervåld under de senaste 12 månaderna har en make eller sambo som arbetar heltid. Åtta av tio har en partner som är född i Sverige och sex av tio har en partner som sällan dricker alkohol.

Tvärvetenskapliga kvalitetsgranskningar som mått på professorers kompetens – Nej tack

I den här texten har vi diskuterat två påståenden i debatten om granskningen av Slagen Dam. Det första visade sig vara helt taget ur sitt kontext såtillvida att det inte alls gällde boken i fråga. Det andra visade sig bygga på en bristfällig tolkning av lösa empiriska resultat.

Att dessa påståenden i många sammanhang tolkats som den slutgiltiga sanningen gör oss förvånade, inte minst för att de bemöttes av Eva Lundgren redan när granskningen skrevs.

Det är anmärkningsvärt att ingen av de två professorer som utsågs att granska Eva Lundgren själva var sociologer (det ämne i vilket hon hade sin professur vid Uppsala universitet) eller religionsvetare (det ämne i vilket hon tidigare innhaft en professur).

Ett antal sociologer ifrågasatte i en debattartikel detta val genom att ställa frågan om vi ”lika lättvindigt [skulle] låta en etnolog, med intervjuer som specialitet, få avgöra trovärdigheten i nationalekonomiska kalkyler?”. Vi tycker att bristerna i granskningen av Slagen Dam visar på problematiken med att låta personer från andra ämnen göra formella bedömningar av forskares kompetens. Vi håller inte med om att analysen i granskningen ger någon grund för slutsatsen att Slagen Dam brister i kvalitet.

Enstaka vetenskapliga bidrag i en forskargärning ska inte heller ligga till grund för helhetsbilden av en forskares kompetens. Därför borde inte heller att bristerna i granskningens analys och tolkningen av dess resultat utgöra en grund för att bedöma Jörgen Hermansson eller Bo Rothsteins kompetens som statsvetare. Vi hoppas också att framtiden innehåller en mer respektfull inställning till varandras arbete inom professorskollegiet, oavsett om man tillhör olika discipliner.

Referenser

Bowluz, A., & Seitz, S. (2006) Domestic violence, employment, and divorce. International Economic Review 47, 1113-1149.

Johnson, H. (1996). Dangerous domains: Violence against women in Canada. Toronto: Nelson Canada.

Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. och Kalliokoski, A-M (2001) Slagen Dam. Mäns våld mot kvinnor i det jämställda Sverige: En omfångsanalys. Fritzes: Stockholm.

Tjaden, P., & Thoennes, N. (2000) Prevalence and consequences of male-to-female and female-to-male intimate partner violence as measured by the national violence against women survey. Violence Against Women 6(2), 142-161.