Samtidigt som glädjen är stor över det oväntade frigivandet av människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh, och ytterligare 14 av de politiska fångarna i Iran, står det klart att tidpunkten är vald som en strategisk gest riktad mot väst.
Den fängslade advokaten och kvinnorättsaktivisten Nasrin Sotoudeh trodde att hon skulle få gå på en tredagars permission den 18 september, för att träffa sina barn. På väg ut ur Evin fängelset blev hon informerad om att hon inte behöver återvända till Evin. Hennes make Reza Khandan skrev på sin Facebook-sida så fort de kom hem: ”Jag körde hem Nasrin, hon är fri!”
Soutodeh, som är dömd till sex års fängelse, friges från Evin efter tre år, fortfarande utan att ha tagit del av något officiellt beslut. Det är därför ännu oklart om Sotoudeh kommer att kunna praktisera sitt yrke som advokat eftersom hon utöver fängelsestraffet dömdes till tio års yrkesförbud.
Samma dag släpptes totalt 15 personer fria, fängslade aktivister från sociala rörelser och politiker som står nära reformistledarna. Förutom Nasrin Sotoudeh nämns sju män och sju kvinnor, bland dem två kvinnorättaktivister, i iranska tidningar. Några av de frigivna hade bara några få månader kvar av sina fängelsestraff för de aktiviteter eller åsikter som den iranska regimen anser vara brottsliga.
Ingen ny dag än
I en telefonintervju med iranskfödda CNN-chefen Christiane Amanpour sade den glada, nyss hemkomna Sotoudeh att hon är fri, men betonade att det finns andra politiska fångar som fortfarande måste befrias. Hon nämnde sin egen advokat Sultani som är dömd till 13 år i ett av landets värsta fängelser i södra Iran. ”Är det en ny dag för Iran?” frågade Amanpour. Sotoudeh svarade att inte så länge det finns så många politiska fångar och åsiktsfångar kvar, men hoppades på att det till slut ska bli en ny dag.
Enligt lagen kan dömda fångar i Iran som har avtjänat en tredjedel av sin fängelsedom få amnesti förr eller senare. De flesta frisläppta kvinnorna led antigen av svåra sjukdomar eller hade bara några månader kvar av sin fängelsevistelse.
Frisläppandet av 15 politiska fångar som i princip hör till den reformistiska, breda falangen inom oppositionen, väckte stor glädje. Att inte en enda av dessa frisläppta var aktivister från andra politiska grenar eller fackliga aktivister eller studentaktivister, var något som många påminde om i de gratulationstexter som folk delade på sociala medier.
Bland annat spreds information om Bahareh Hedayat, student- och kvinnorättsaktivist samt en av initiativtagarna till kampanjen ”En miljon underskrifter”. Hon är dömd till nio års fängelse och återvände den 19 september till Evin efter en tre dagars permission. Maryam Shafipour, också en studentaktivist som greps i juli i år utan formella anklagelser, fick återända till Evin efter ett kort sjukhusbesök till följd av 50 dagar i isoleringscell.
Förhandlingsgest
Tidpunkten för den överraskande gruppamnestin för de 15 politiska fångarna förklaras med president Hassan Rouhanis resa till New York för att delta i den kommande FN:s generalförsamlingen den 24 september.
– Iran vill inför presidentens resa till New York visa väst ett gott ansikte, säger den president Rouhani närstående politiska analytikern Farshad Ghorbanpour till New York Times. Genom att ge amnesti till ett antal kända politiska fångar, de flesta kvinnor, vill regimen i Iran dämpa den internationella kritiken som riktats mot brotten mot de mänskliga rättigheterna. Att släppa Sotoudeh fri uppfattas av många bedömare som en välvillig gest från Rouhanis sida riktad till Barack Obama. President Obama har särskild nämnt Sotoudeh i en hälsning till iranier och önskade hennes frigivning redan år 2011. Och Soutodeh tilldelades det prestigefyllda Sacharov-priset som en markering från EU.
Irans nytillträdde president, som sedan tidigare tillhör den främsta kretsen kring den högsta religiösa ledaren Khomeini och sedan Khamenei, förväntas med sitt tal i FN:s generalförsamling nästa vecka visa på Irans benägenhet att förhandla. Rouhani har i en färsk exklusiv tv-intervju med amerikanska NBC sagt att ”hans regering har fullt mandat och befogenhet för att lösa kärnvapenkonflikten”. Detta efter ett välsignat offentligt tal av Khamenei som ansåg ”överseende” i en ”hjältemodig diplomatisk förhandling” vara nödvändigt, men under förutsättning att förhandlarna inte ska ”låta sig luras” av västerlänningar. Hans budskap var flexibilitet, bestämdhet och klokhet, något som kan tolkas som en desperat öppning, men inte som ett blankt ja, vilket en del internationella medier har uppfattat det som.
Risk för akut matbrist
Medan regimen i Iran reparerar sina relationer till EU och USA med löften om urananrikningskontroll, hävs en del ekonomiska sanktioner mot Iran vilket gläder iranierna på gator och torg som direkt drabbas av sanktionerna. Men sanktionernas konsekvenser har hunnit ge effekt och börjar skapa oro bland ledarna. Rykten om en akut brist på basmat som sprider sig i landet har drivit iranierna till mataffärerna de senaste veckorna. Moghadam, Irans militärstyrkors talesperson, befarar att en del av landets basvarureserver kommer att tömmas inom de två kommande veckorna och resterande inom två månader.
Detta betyder att landet har allvarliga svårigheter att importera de varor som sägs ha fastnat vid tullarna eftersom iranska affärsidkare inte kan betala via internationella banker och staten lider av valutabrist till följd av sanktionerna. Därför krävs en snabb lösning av Khamenei och samtliga inom det politiska etablissemanget som vinner på import och handel i landet. En stor del av handelsföretagen i Iran ägs av Sepah, landets mäktigaste ideologiska väpnade stryka.
Hijab fortfarande obligatorisk
Att frige politiska fångar, i synnerhet de två tidigare presidentkandidaterna Mousavi och Karoubi som sitter i husarrest med sina familjer, var Rouhanis vallöfte. Inga konkreta tecken på dessa reformistledares frigivning syns dock än så länge. Att lösa urananrikningskonflikten med västvärlden står högst på Rouhanis prioriteringslista. För ett förmånligt resultat behöver regimen slinka ur omvärldens kritik för brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Samtidigt som Rouhani med en charmoffensiv försöker vinna internationella poäng har livet för iranierna inte förändrats märkbart. Presidenten har nyligen bekräftat att iranska kvinnor måste respektera landets lagar när det gäller den obligatoriska hijaben. Han underströk vikten att respektera anständighet, hijab och de moraliska normer som enligt hans tolkning godtas av majoriteten av samhället. Samtidigt har han påmint ordningspolisen att de ska undvika kränkning i sina möten med kvinnor på gator och torg som dagligen och avsiktligt bryter mot dessa lagar.
