Stater och företag måste göra mer för att förhindra kränkningar av urbefolkningars mänskliga rättigheter som en följd av affärsrelaterade aktiviteter.
Det framhåller FN:s oberoende arbetsgrupp i en rapport som undersöker utmaningarna som uppstår när medlemsländerna måste hantera när företags aktiviteter får negativa konsekvenser för urbefolkningars rättigheter.
Gruppens ordförande, Pavel Sulyandziga, presenterade rapporten för FN:s generalförsamling i veckan och förklarade att de negativa effekterna kan handla om urbefolkningars rätt att bibehålla sin livsstil och kulturella identitet, diskriminering på arbetsmarknaden och tillgången till varor och tjänster, men också markanvändning och ägarskap samt fördrivning genom tvång eller ekonomiska uppgörelser.
– Sådana störningar leder ofta till allvarliga kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter där särskilt människorättsförsvarare utsätts för risker. Urbefolkningar utesluts också ofta från överenskommelser och beslutsprocesser som oåterkalleligen påverkar deras liv, sade Pavel Sylyandziga.
Han uppmanar medlemsländerna att agera för att se till att urbefolkningars rättigheter respekteras och åtaganden efterlevs av både stater och företag och att implementera FN:s riktlinjer på området. Dessa kommer att diskuteras vid ett forum om näringsliv och mänskliga rättigheter i Geneve 2-4 december.
I veckan varnade även FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare, Margaret Sekaggya, för att dessa i allt högre utsträckning stämplas som motståndare till regeringar och utveckling eller till och med nationers fiender. Männskorättsförsvararnas arbete för samhällen som motsätter sig utvinningsindustriers exploatering av naturresurser spelar enligt Sekaggya en viktig roll för att främja utveckling, inte tvärtom. Trots detta utsätts de för hot, ibland dödshot, och attackeras fysiskt.
Den rättighetsbaserade inställningen till storskaliga utvecklingsprojekt som hon förespråkar inkluderar principer om jämlikhet, icke-diskriminering, deltagande, beskydd, transparens och möjligheter att utkräva ansvar.
– Stater är skyldiga att erbjuda beskydd till de som hävdar sin legitima rätt att delta i beslutsprocesser och göra motstånd mot storskaliga utvecklingsprojekt. De som vill rapportera kränkningar av mänskliga rättigheter måste tryggt kunna göra det, sade Sekaggya.
