Trots att bilden av hur en familj kan se ut har ändrats under de senaste årtiondena så är en komponent oftast konstant: barn. Utan barn ingen familj. Denna norm diskuterades när frivillig barnlöshet stod i fokus under seminariet No more babies? på Pride House på Kulturhuset i Stockholm under tisdagen.
– Det är familjen som gör barnen, sade Kristina Engwall, forskare och författare till boken Frivillig barnlöshet, som också påpekade att andra familjebildningar än den lilla kärnfamiljen inte är något nytt, men att det i dag är mer möjligt än tidigare att välja barnlöshet med tanke på tillgång till effektiva preventivmedel.
Minst två barn ska man ha för att vara en familj. Men samtidigt kanske vår biologiska familj inte finns där, vi kanske bygger vår egen familj. Familj handlar ju om trygghet och det behöver inte bara vara vår biologiska, fortsatte Maja Dahl från podcasten Fan vad fittigt.
Seminariet byggde på en krönika av frilansjournalisten Tomas Hemstad i tidningen Ottar i slutet av förra året som hade just rubriken No more babies. I den kritiserade han stereotyper som omger barnlösa i såväl populärkulturen som i offentliga debatter, menade att en stor skiljelinje numera går mellan de som är föräldrar och dem som inte är det, samt efterlyste en definition av vuxenhet som inte kräver ett föräldraskap.
Med krönikan som utgångspunkt ställdes under seminariet frågor kring varför det är så provocerande att inte ha barn, och varför det fortfarande är så självklart att förutsätta att alla vill och bör skaffa barn.
Kristina Ljungros, förbundsordförande för RFSU menade att barnlöshet kontra föräldraskap berör många frågor:
– Det är en fråga om bostadspolitik, det handlar om hur man pratar med små barn om deras familjer, att man utgår att det finns en mamma och pappa. Vi frågar aldrig varför vill du ha barn? Det är allt ifrån en politisk fråga till en upplysningsfråga, sade hon.
”När ska du skaffa barn då” är en fråga som många har konfronterats med, såväl frivilliga barnlösa som ofrivilliga. Men varför anses det vara okej att ställa frågor kring barn, även till personer vi kanske inte ens känner och bara har ytliga relationer till? Moderator Hanna Navier från RFSU undrade när det är okej att fråga och Maja Dahl menade att det beror helt enkelt på vilken relation du har med personen i fråga.
– 90 procent av dem du vill ställa frågan till har du ingen rätt att ställa frågan till. Om du inte kan ställa frågan ”vad drömmer du om” och mena det seriöst så har du ingen rätt att ställa frågan om barn, sade Maja Dahl och fortsatte:
– Ställ frågan så öppet som möjligt – ”hur ser dina framtidsplaner ut?”. Om du då får svaret att ”jag har tänkt att åka ut och cykla” då får man nöja sig med det svaret.
Seminariet som arrangerades av RFSU hölls i den stora hörsalen på Kulturhuset och var fullsatt. Trots att Stockholm Pride i år har temat familj var No more babies det enda seminariet under veckan som ifrågasätter föräldraskapet som norm, något som påpekades från scenen.
En person i publiken underströk att något som inte togs upp under seminariet men som genomsyrade krönikan av Hemstad var frågan kring hur solidariteten förändras inom hbtq-världen när den gått från att vara mycket av en barnlös zon till att nu ha ett ökat inslag av barn.
– Det är bra att valfriheten har ökat för massa folk, men hur påverkar det solidariteten och vilka frågor som är viktiga för oss?
Hemstads artikel fokuserade bland annat på saker som förloras i ett föräldraskap, som att kunna festa hårt, men Kristina Ljungros menade att det också utför en norm kring vad ett barnlöst liv ska kretsa kring:
– Jag hör också en kritik mot Tomas artikel, att ”jag är frivilligt barnlös men vill ha hemmalivet ändå”. Det finns en norm hur man ska leva när man är barnlös också, sade hon.
