Sara Dahlin och Johanna Lauri har med boken Det löser sig jämt utforskat hur människor kan få sin vardag mer jämställd. Nu har de utsetts till Årets Stöttare 2012 av föreningen Makalösa föräldrar. Feministiskt Perspektiv träffade Sara Dahlin för att få veta mer om utnämningen och bakgrunden till boken.
– Det känns jätteroligt! Vi känner oss väldigt hedrade! säger Dahlin om utnämningen.
”Årets stöttare” är ett pris som organisationen Makalösa föräldrar har delat ut de senaste fem åren. Priset ges ut till människor som på något sätt hjälpt till att uppmärksamma andra familjekonstellationer än kärnfamiljen.
– Det är en inspirerande bok med bra konkreta exempel, säger generalsekreteraren Sophia Lövgren.
Hon menar att de konkreta tipsen är ovanliga, och tror att det är lätt att tycka att par ska vara jämställda i teorin, men i verkligheten är det svårare. Sophia Lövgren anser att boken hjälper till på riktigt.
En del av ett projekt
Sara Dahlin berättar att boken är en del av ett projekt som hon och med författaren Johanna Lauri startade inom Forum för feministiska föräldrar, Foff. De blev sammanförda genom en gemensam bekant inom nätverket, så de kände inte varandra innan arbetet startade.
– Vi visste ingenting om varandra, det enda vi visste var att båda var genusvetare, säger hon.
Projektet hade olika syften, de ville öka samarbetet mellan fler frivilligorganisationer som jobbar med dessa frågor, samla denna kunskap, vilket i stort sett är boken. Och så vill de vara en del av en samverkans grupp som kallas Plent som jobbar på EU-nivå för individuell föräldraförsäkring. Själva projektet på gick i ett år men boken skrevs från mars 2012 till juni samma år.
– Vi jobbade med boken fyra-fem timmar varje kväll och jag hade ju ett annat jobb också så jag skrev på nätterna. Vi såg väldigt tidigt i arbetet att vi vill ha den temaindelning som vi valt i boken. Sedan fick en person huvudansvaret för ett kapitel och vi skickade dem mellan oss. Vi upptäckte då att vi hade väldigt olika sätta att skriva på, och det hela handlade om att låta någon annan stryka i sin text, vilket kan vara ganska känsligt då man inte känner varandra, säger hon.
Ingen prestige
Dahlin menar att först i början kunde man bli väldigt irriterad på den andra och inte förstå varför vissa ändringar gjordes men att det tillslut var deras gemensamma envishet som gjorde att de lyckades avsluta arbetet.
– Vi insåg att vi fick lov lägga undan prestigen och det var nog det som gjorde att vi kunde ro det här i land, efter ett tag började man märka när en text var färdig men vi hade också ett väldigt demokratiskt sätt att jobba på, ingen hade vetorätt, säger hon.
För att finansiera projektet sökte de pengar från Ungdomsstyrelsen, vilka de fick. Men i april tog pengarna slut.
– Det var inte roligt att jobba hela nätterna där i slutet av arbetet. Men varken jag eller Johanna ville ge upp, vi båda tänkte att nu har vi påbörjat det här så då får vi avsluta det, säger Sara Dahlin.
Formgivit, sålt och skrivit
Omkring 500 mejl tror Dahlin att hon och Johanna Lauri har skickat mellan varandra under arbetet med boken, men de diskuterade också texterna i telefon och hon förklarar att både hon och medförfattaren kände på sig när texten var klar och när de var redo att visa den för en korrekturläsare. Hon säger att de hade en formgivare, men att de har varit med genom hela processen.
– Vi har suttit på alla stolar. Vi jobbade även parallellt med att sälja in boken, vilket också är ett arbete, säger hon.
Boken har blivit såld till många kommuner och landsting men även till TCO. De har även nu ordnat så att privatpersoner kan köpa boken.
Vad är det viktigaste ni uppnådde med boken tycker du?
– Det som känns som det viktigaste är två saker, den ena är att ha samlat all denna kunskap från föräldrarna och paketerat den på ett konstruktiv sätt. Och det andra är att vi har fyllt ett tomrum och gett ett verktyg till personer som jobbar med jämställdhet hos kommuner och landsting, har vi förstått i efterhand. Norrbottens läns landsting ger den till alla som blir gravida 2013, säger hon.
När de valde ut föräldrarna som de skulle intervju för boken, så vill de ha regional spridning och de letade aktivt efter killar som hade tagit ut lika mycket eller mer föräldraledighet än sina partners, eftersom att de vill ha positiva exempel. De ville inte heller bara ha medelklass pappor med flexibla jobb utan de tog människor från alla klasser.
Boken Det löser sig jämt är uppbyggd dels genom enkätsvar från ungefär 400 föräldrar som är aktiva inom Foff och enskilda intervjuer med par från olika delar av samhället, av olika sexualitet och med olika civilstatus.
– Ambitionen med den här boken var att gå utanför kärnfamiljsnormen, vi har med en person som valt att vara ensam förälder och föräldrar som har separerat, säger hon.
Ni har inte med något bögpar, varför då?
– Nej, det var svårt för oss att hitta, men vi har med ett lesbiskt par. Vi hittade inga helt enkelt, säger Dahlin.
Något som Sara Dahlin vill påpeka är att de aldrig skrev en definition av vad ett jämställt föräldraskap är i boken.
– Vissa har frågat oss varför vi inte gjorde det, det var helt enkelt för att vi inte tyckte att det var viktigt. Man kan aldrig luta sig tillbaka och säga att nu är jag jämställd. Utan jämställdhet är något som man hela tiden måste jobba med.