I tisdags firades demokratins införande i Norge med ceremoniell pompa och ståt. Den 11 juni 1913 fick norska kvinnor rösträtt och inför samma datum hundra år senare hade politikerna laddat upp för en topp i firandet, som pågår hela året. Särskilt inbjuden till Stortinget i Oslo, platsen där allt hände, var historikern Josefin Rönnbäck.
Josefin Rönnbäck har doktorerat på rösträttsrörelsen och berättade om hur de svenska rösträttsaktivisterna använde humorn och ironi som vapen. Utgångspunkten var en monolog av aktivisten Frigga Carlberg som framfördes av skådespelare från Nationaltheatret.
– Hon skrev en monolog som baserade sig på motståndarnas argument. Det måste ha varit roligt då, men nu nästan 100 år senare framträder argumenten ännu mer fåniga. Det var ett sätt att stärka sammanhållningen och gå vidare i kampen, säger Josefin Rönnbäck.
Rösträttsjubileet 2013 har i Norge inneburit ett år av festligheter. I stil med hur Linnéåret firades i Sverige har varenda skola, bibliotek och kulturinstitution aktiviteter kring rösträtten. Information om jubileet och alla arrangemang finns samlad på en egen hemsida.
– När man gick där längs Karl Johan hade varenda lyktstolpe rosa skyltar om stemmerettsjubiléet, så det märktes även i det offentliga rummet, berättar Josefin Rönnbäck.
Hon konstaterar att också det mediala intresset var stort, många av de ledande politikerna intervjuades i pauserna under firandet i Stortinget och avslutningstalet hölls av statsminister Jens Stoltenberg. Sammantaget har rösträtten aldrig firats på samma sätt som denna gång. Rönnbäck ser en klar koppling mellan det storslagna firandet och Breiviks terrorattentat:
– Att hans attack mot demokratin, åsiktsfriheten och hans antifeminism sammanföll med rösträttsjubileet gjorde det ännu viktigare att manifestera tron på demokratin. Jubileet hade firats ändå, men det har blivit mer välförankrat och sipprat ner i samhället på ett annat sätt nu. Det är verkligen man och kvinna, hen ur huse.
Men i svenska medier har det norska jubileet trots detta inte uppmärksammats särskilt mycket. Josefin Rönnbäck har flera teorier om vad det beror på och kommer fram till att det troligen handlar om en kombination av dessa:
– Norge ligger oss kanske lite för nära. Ibland verkar det lättare att fokusera på tredje världen eller de anglosaxiska länderna. Sedan handlar det nog lite om självgodhet. Det tar emot att vi är sämre, att medge att Norge faktiskt var före med rösträtten. Media vill dessutom gärna peka på problem och svårigheter och det här handlar om en feministisk framgång, vilket vi är lite dåliga på att lyfta fram.
Vad är den vanligaste missuppfattningen om kvinnors rösträtt?
– Att när rösträtten vanns var kampen över, att med formella rättigheter följde också reella möjligheter.
