Författaren och aktivisten Rita Banerji startade kampanjen 50 Million Missing (50 miljoner fattas) 2006 för att motarbeta alla former av våld mot kvinnor som har ökat i Indien, inte bara aborteringen av flickfoster.

Hon berättar, i en artikel i One World South Asia, att andelen flickor under fem år som mördas, antingen genom att de svälts eller misshandlas till döds, har närapå fördubblats, att dödligheten bland flickor under fem år är 75 procent högre för flickor än pojkar, jämfört med 40 procent för tio år sedan. Hemgifts-relaterat våld och mord har skjutit i höjden, lynchningar där kvinnor anklagas för att vara häxor har ökat. Våldtäktsbrotten likaså, med 87 procent.

– Inom 20 år kommer 20 procent av kvinnorna i Indien ha utrotats. Det här är mer än våld. Det är ett folkmord på en skala som saknar motstycke i mänsklighetens historia, säger Rita Banerji.

Den senaste statistiken visar att könsfördelningen bland nyfödda är 914 flickor per 1 000 pojkar, vilket är den lägsta andelen flickor sedan 1947. Och välmående områden har lägre andel flickor än fattiga. Vanligast är flick- och kvinnomord bland de 20 mest välbeställda procenten av Indiens befolkning:

– Det enda sociala skikt i Indien där könsfördelningen är närapå normal är bland de 20 fattigaste procenten. Det här mönstret visar på ett grundläggande fel i synen vi har haft på Indiens folkmord på kvinnor hittills. Vi har velat tro att det är ett utslag av fattigdom och analfabetism, men egentligen handlar det om maktutövning. Det är de mäktiga som har resurserna att förfölja, döda och förstöra, säger Rita Banerji.

Problemet, menar hon, är rättssystemet. Lagar finns men implementeras inte och polismyndigheterna ställs inte till svars.