I uttalandet skriver UN Women bland annat att "vi erkänner alla sexarbetares rätt välja sitt yrke eller lämna det och ha tillgång till andra sysselsättningsmöjligheter" och att "sammanblandningen av frivilligt sexarbete och trafficking leder till otillräckliga insatser, vilket inte hjälper de som fallit offer för trafficking att tillvarata sina rättigheter".
Margareta Winberg, ordförande för UN Women i Sverige, har kritiserat uttalandet hårt i ett öppet brev som Feministiskt Perspektiv publicerat. Angela Beausang, ordförande i Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, instämmer i kritiken och hoppas att det är en miss i arbetet.
– Mycket tråkigt att UN Women centralt inte kan förena sig med världens kvinnor om att prostitution är våld mot kvinnor och flickor. Samtidigt är jag glad att UN Women Sverige så klart tar avstånd, säger hon.
UN Womens huvudkontor framhåller i sitt svar till de många organisationer som hört av sig att uttalandet inte ska tolkas som den officiella positionen vad gäller frågan som helhet, utan att det formulerats som svar på en specifik fråga. Bland annat hänvisar UN Women till ställningstaganden som UNAIDS har gjort.
Fruktlös dialog
Bakgrunden är den kampanj som en koalition av 97 organisationer som arbetar med att bekämpa människohandel inlett mot rekommendationerna i två rapporter utgivna av FN. Där förespråkas att alla aspekter av prostitution legaliseras. Lauren Hersh, chef för Equality Now i New York, som är drivande i koalitionen, har uttryckt stark oro över rekommendationerna i en intervju med nyhetsbyrån IPS.
– Att FN förespråkar upprätthållandet av bordeller är oerhört, säger hon till IPS.
Lauren Hersh berättar också att koalitionen först försökte föra en dialog med FN via interna kanaler utan framgång. Hon poängterar att avsikten med kampanjen inte är att underminera arbetet mot hivspridning. Dock anser hon inte, som rapporterna hävdar, att en legalisering av sexindustrin skulle öka den prostituerades möjligheter att till exempel kräva kondom. Detta eftersom köparna ofta betalar mer för att slippa använda kondom och såväl ekonomisk utsatthet som hallickars kontroll innebär en press att ändå acceptera oskyddade samlag.
Bredare grepp
Bakom rapporterna Sex Work and the Law in Asia and the Pacific och HIV and the Law står flera olika FN-organ, vars fokus har varit att minska spridningen av hiv och aids.
En lagstiftare i Filippinerna, Luz Ilagan, ifrågasatte öppet rekommendationen att legalisera prostitution redan när rapporterna kom. Hon varnade i ett uttalande för att de som tvingas till prostitution inte skulle skyddas av en total legalisering. Hon ansåg det bättre att avkriminalisera den prostituerade.
– Legalisering garanterar inget skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar och hiv. Våra nuvarande lagar söker bara kriminalisera kvinnorna i prostitutionen. Våra lagar kriminaliserar inte hallickar, barägare och operatörer eller de som betalar för att använda och misshandla de här kvinnorna, sade hon till den filippinska tidningen Global Nation Inquirer.
Koalitionen har nu bett FN att uppdatera rapporterna med ett bredare grepp om konsekvenserna av en legalisering av sexindustrin och publicera om dem. De framhåller att tidigare prostituerades erfarenheter och synpunkter inte kommit fram tillräckligt. Enligt Equality Now är det också problematiskt att rapporterna rekommenderar en snävare definition av begreppet trafficking än den som antogs av FN år 2000.
Inte färdigdiskuterat
IPS har även intervjuat Stella Marr, som är chef och medgrundare av den internationella organisationen Sex Trafficking Survivors United. Hon traffickerades själv för första gången som 20-åring och blev efter tio år erbjuden hjälp av en sexköpare, vilket inte hänt någon annan hon känner. Marr framhåller den nordiska modellen, där sexköp kriminaliseras och prostitution avkriminaliseras, som den bästa lösningen och säger till IPS att FN-rapporterna gör henne ledsen:
– Om vi inte gör något åt efterfrågan kommer det alltid att finnas trafficking.
En talesperson för UNDP, ett av de FN-organ som står bakom rapporterna, framhåller i ett uttalande att de gör skarp skillnad mellan vuxnas sexarbete under samtycke och människohandel för sexuella ändamål.
Inom UN Women är frågan inte färdigdiskuterad och från huvudkontoret utlovas fortsatta kontakter med samtliga aktörer för att finna det bästa sättet att främja respekten för kvinnors rättigheter.
