En av de hetaste politiska frågorna i tysk politik under våren är lagstadgad könskvotering börsbolagsstyrelserna. De tyska kristdeomkraterna CDU var från början trängda av oppositionen av Socialdemokrater SPD, de Gröna och Die Linke vänstern som alla såg en tvingande lagstiftning som det enda rimliga.

Det blev en enorm medieuppmärksamhet då Angela Merkel utmanades av arbetsmarknadsminister Ursula von der Leyen i frågan om könskvotering till bolagsstyrelser. von der Leyens slagfärdighet gör att hon anses kunna bli en verklig utmanare till Merkel, men för många ter det sig överraskande att förslaget om könskvotering kom från denna sexbarnsmor, som annars kritiserats för sina mycket konservativa uppfattningar i familjefrågor.

Att just hon tagit parti för en kvoteringslagstiftning för att öka jämställdheten i näringslivet är kanske ett uttryck för hennes relativa otålighet – hon vill få saker gjorda och inte vänta på att någon annan ska tala om för henne vad som bör göras.

Vinnande kompromiss

Personligen tror jag dock, att det handlar om hennes taktiska och strategiska sinne för politiska frågor, vilken gjort att hon förstått laddningen i just lagstiftningen om kvotering. von der Leyen såg en möjlighet att profilera sig genom att fokusera på en sakfråga som har gehör i stora delar av CDU och som utmanar Merkel. Hon har under upprepade tillfällen förnekat eventuella ambitioner att efterträda Merkel. Men varför så många ursäkter för något hon påstår inte finns?

Kansler Merkel visade återigen sitt politiska geni: hon tog inte von der Leyen under upptuktelse och hon krävde inte att von der Leyens förslag skulle bort. Men hon vägrade samtidigt att gå med på oppostionens förslag – eftersom detta hade varit en maktförlust och ett politiskt nederlag. I stället, med sin vanliga kylighet, och saklighet, väntade Merkel tills alla trodde det var försent. Då kom hon med ett kompromissförslag om att försöka förmå näringslivet att åstadkomma bättre könsbalans i styrelserna frivilligt. Merkel är känd som ”sista minutens kansler” för att hon ofta fattar viktiga beslut i sista stund.

I och med detta fick Angela Merkel ytterligare två viktiga politiska segrar i stället för att förlora ansiktet. Frågans sprängkraft i den partiinterna disskussionen desarmerades (tillfälligt) och CDU vann mot SPD och oppositionen. Men manövern innebar samtidigt att CDU återigen, under Merkels ledning, tagit ett steg närmare socialdemokratin.

Lika lön huvudlöfte

Striden kring kvotering i börsbolagsstyrelser, är en symbolfråga i Tyskland. Den engagerar långt över partigränserna, och trots att förbundsdagen nu fattat ett beslut i frågan, är den inte död som laddad politisk fråga. Den kan jämföras med striden om vinster i välfärden i Sverige, en fråga som är kopplad till stora samhällsproblem som kräver sin lösning, och som engagerar långt utöver partigränserna. Det är en fråga där de politiska ideologiska skiljelinjerna blir skarpa. Trots beslutet i förbundsdagen har Merkels koalitionspartner liberalerna FDP gått ut och sagt man kommer motarbeta varje form av lagstiftning som innebär en kvotering.

Överhuvudtaget är jämställdhetsfrågor och familjepolitik viktiga i den nuvarande tyska valrörelsen, man har förbundsdagsval i september, och alla oppositionspartierna försöker vinna kvinnors röster. SPD socialdemokraterna har som ett av sina huvudvallöften kraven på lika lön för lika arbete. Socialdemokraterna vill dessutom gradvis slopa sambeskattningen – något som gjordes i Sverige 1971. De Gröna och vänstern die Linke, har en mängd liknande krav.
Anledningen till att kvinnors situation uppmärksammas i den tyska valrörelsen beror inte så mycket på att deras ställning är starkare i Tyskland – den är tvärtom mycket svagare. Men hur valet än går i september är det säkert att jämställdhetsfrågorna kommer att få stort utrymme och som det verkar i stort stärka kvinnornas positioner efter valet. Frågan är bara hur långt.