- Den jämställdhetspolitik som högern bedriver bidrar till en avpolitisering av begreppet. Eftersom ordet ”jämställdhet” använts både av högern och av vänstern har skillnaden mellan när vänstern talar om jämställdhet och när högern talar om detsamma suddats ut. Men det finns en väsentlig skillnad. Högerns definition av jämställdhet kretsar kring individens vinster av jämställdhet, medan en vänsterdefinition handlar om strukturella maktförhållanden bortom individuella val och vinster.

Denna sammanfattning gjorde Sara Edenheim, forskare vid Umeå Centrum för Genusstudier, som deltog i en paneldiskussion under rubriken ”jämställdhetspolitikens öppningar och gränser”, vilket ägde rum under Socialistiskt forum som gick av stapeln i Umeå förra helgen.

I panelen satt förutom ovannämnda Sara Edenheim även Tamara Spiric, styrelseledamot för Vänsterpartiet, och Emma Ölmebäck som representerade fackföreningen Kommunal, flankerad av moderator och samtalsledare Sofie Tornhill från tidskriften Fronesis.

Inget utrymme för maktanalys

Panelens diskussioner utgick ifrån premissen att högerpolitikens version av jämställdhet baserades på mätbara resultat på individbasis och med ekonomisk vinst som drivkraft. I en sådan jämställdhetspolitik finns inget utrymme för maktanalyser på gruppnivå kring kvinnors och mäns relativa maktpositioner.

Tamara Spiric höll helt med om att ”jämställdhet” som begrepp tappat mycket av sin kraft, eftersom det nu rentav säljs in för att legitimera krig, exempelvis kan bombningar och ockupationer av främmande länder legitimeras för att skydda kvinnor och barn. Lösningen på denna försvagning av jämställdhetsbegreppet, och i dess följe även den förda politiken, föreslog Sara Edenheim därför vore att introducera ett nytt begrepp för politiken om kvinnors och mäns maktpositioner: jämlikhet. Begreppet skulle kunna återbrukas, fyllas med nytt innehåll, och framförallt föra in maktperspektivet, som enligt alla i panelen saknas i det urvattnade och avradikaliserade jämställdhetsbegreppet.

Att tala om jämlikhet istället för jämställdhet menade hon också skulle vara att komma bort från den i grunden essentialistiska särhållning av könen som finns i begreppet ”jämställdhet”: två parter, förvisso likställda i fråga om makt och möjligheter, men likväl särskiljda, som äpplen och päron. Jämlikhet ställer parterna lika, både i fråga om makt och om identitet.

Det behövs mer

Emma Ölmebäck påpekade dock att även begreppet ”jämlikhet” är något som en taktisk höger försöker erövra och förvränga till något helt annat:

– Jämställdhetspolitik behövs. Det stora problemet är att det behövs mycket mer än vad som sker nu. Det har varit väldigt skickligt av högern att bryta ner klassperspektivet och ta bort de strukturella maktperspektiven på bara några få år. Och även jämlikhetsbegeppet står under hot att kapas av högern vilket vi kan se exempelvis i tankegångar som att ”ifall alla har rätt att välja, då är det jämlikhet.”

Utgångspunkten för panelsamtalet var alltså jämställdhetspolitik ur ett vänsterperspektiv, så blockpolitiskt rådde en stor samstämmighet i panelen. Detta öppnade upp för en mer avslappnad stämning men också för mer ödmjuka och självkritiska diskussioner, inte minst kring hur vänstern måste bli bättre på att försvara feminismen, ett begrepp som hela panelen menade fortfarande hade ett progressivt innehåll och radikalitet, och som just vänstern därför hade extra stort ansvar om att värna och försvara, trots att det intensivt kritiserats och stigmatiserats de senaste åren.

Jämställdheten institutionaliserad?

Moderator Sofie Tornhill presenterade i detta sammanhang panelen med dilemmat kring att det ofta pratas om feminismens kris, samtidigt som vi har jämställdheten i det närmaste institutionaliserats med genusvetenskap på universiteten och obligatoriska policyer om jämställdhet hos alla seriösa företag. Men samtidigt då alltså en utbredd skepsis och upplevelse att feminismen blivit alltför teoretisk och distanserad från vanliga människors liv.

Sara Edenheim menade dock att den så kallade världsfrånvända abstrakta feminismen handlar om att analysera komplexa maktstrukturer, så per definition måste det då få lov att bli komplext.

Avslutningsvis menade också Emma Ölmebäck se tecken i tiden om ett vidgat perspektiv, och hon såg positivt på det kommande året:

– Jag tycker mig se ett sug efter värderingsfrågor och ideologi igen, bortom vad som finns att vinna för just mig själv, min familj och andra närstående. Detta skiftade fokus tror jag kommer att avgöra valet nästa år.