I dag är det snart nio månader sen vi samlades här för första gången och protesterade mot en förlossningsvård som vi
inte längre ansåg vara säker eller trygg.
Vi hade helt enkelt fått nog!

Fått nog av att vara en del i en vård som inte tillgodoser
kvinnans behov. Som inte tar hänsyn till individen och olika
behov som kvinnor och deras familjer faktiskt har.
En vård som gör att vi barnmorskor ständigt måste bryta
mot den etiska koden.

Fått nog av att inte kunna ge kvinnan det stöd hon behöver
när hon ska möta den kanske största utmaningen i sitt liv!
Fått nog av att inte få arbeta utifrån den evidens som finns
i dag. Evidensen som talar sitt tydliga språk.

Vi vet i dag att med en närvarande barnmorska minskar
risken för en mängd komplikationer. Interventionerna
minskar. Likaså behovet av smärtlindring. Forskningen visar
dessutom att det bemötande och stöd kvinnan får under
förlossningen har större betydelse än till exempel ryggbedövning.
Att kvinnans känsla av att ha varit delaktig har betydelse för
en positiv förlossningsupplevelse.

Att föda barn är en stor livshändelse som påverkar
anknytningen mellan kvinnan och barnet och relationen till
hennes partner. För resten av livet! Ska vi inte kunna ge den
vården i Sverige 2013?

Ja, allt det där vet vi i dag!

Att ha kontinuerligt stöd av en barnmorska är alltså
ingenting annat än basvård!

Vi har fått nog av att barnmorskeforskning ignoreras till
förmån för den medicinska forskningen som produceras av
läkare. Vad är det förresten som gör att våra PM blixtsnabbt ändras
så fort det kommer ny forskning producerad av läkarkåren? Fått nog av att det friska normala födandet är hänvisat till
stora sjukhus med all teknologisk utrustning man kan tänka
sig. Det går inte att ersätta en barnmorska med teknisk
övervakningsutrustning. Ska det vara så svårt att förstå!

Fått nog av att befinna oss i en arbetsmiljö som skadar både
oss själva och dem vi ska ta hand om. Arbetsmiljön är en bov
som gör att allt fler barnmorskor känner samvetsstress. En
del blir utbrända och vi ser en flykt från professionen. Ska
det behöva vara så? Handlar det om att det är kvinnor som
vårdar kvinnor? En jämställdhetsfråga?

Fått nog av undermåliga organisationer och arbetsgivare
som hukar under stram ekonomi och ständiga sparbeting.
Och fullständigt nog av att ansvariga och politiker är så
dåligt informerade om vad som pågår ute i den kliniska
verkligheten.

Ja, vi hade verkligen fått nog av allt detta. Men nu! Nu har vi
fullständigt tröttnat!

Vi har jobbat hårt under året som gått och haft samtal med
ansvariga på samtliga nivåer och visst, man har lyssnat till
oss och vi ser att det finns en del förändringar på gång.
MEN har det hänt någonting egentligen? Jobbar vi
annorlunda? Har vi fler rum att tillgå? Är vi fler
barnmorskor? Är arbetsmiljön bättre? Nä!

Det har under de sista veckorna förts en debatt i media som
är både okunnig och vinklad. Man har på något sätt tagit sig
friheten att uttrycka att det mest riskabla en kvinna i fertil
ålder kan göra är att föda barn. Forskningen visar på det
rakt motsatta!

I många utvecklingsländer stämmer det såklart att det är
förenat med stora risker för både mamma och barn. Men det
går inte att jämföra med våra förhållanden i Sverige.
Mödrahälsovården i Sverige är mycket väl utvecklad. 98 procent
av kvinnorna går på regelbundna kontroller under
graviditeten. Syftet är att riskbedöma och förebygga
komplikationer.

Nyligen genomfördes en stor nationell studie i England,
Birthplace England, där författarna drar slutsatsen att det
generellt är väldigt säkert att föda barn.
Den visar att det för friska kvinnor med normal graviditet är
lika säkert att föda barn på fristående eller sjukhusförlagda
barnmorskeledda enheter som det är att föda på sjukhus.
För omföderskor är det lika säkert att föda hemma. Det
förefaller dessutom vara de mest kostnadseffektiva
alternativen.

Den vård som i dag bedrivs på svenska
förlossningsavdelningar ger inte alltid valuta för pengarna.
Enligt Birthplace England är det 30 procent dyrare med planerad
vård på sjukhus jämfört med vård utanför sjukhus.
Varför håller vi i Sverige så krampaktigt tag i en förlegad syn
på födandet? När våra grannländer har fattat galoppen. Så var finns valfriheten för kvinnan?!

I en tid när vi pratar om vårdval och hyllar delaktighet och
självbestämmande finns det trots det inget val för den
svenska kvinnan när hon ska föda sitt barn. Utom för en liten
skara som föder på Södra BB, cirka 1 300 per år. I Sverige föds
drygt 100 000 barn per år.

Jo visst hon kan välja mellan bedövning eller inte. Men hon
kan inte välja att ha en närvarande barnmorska. Detta trots
att forskningen så tydligt visar på att det är det bästa. Hon är hänvisad till våra stora sjukhus där teknologi tar
över och där inte barnmorskans kompetens används
optimalt. Där det inte finns tid för oss att arbeta så som vår
profession ska.

Kvinnors rätt till valfrihet och delaktighet i vårdens
innehåll kränks dagligen.

Patientsäkerhetslagen slår fast att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i
överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
En patient ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och
sjukvård som uppfyller dessa krav. Vården ska så långt som
möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Patienten ska visas omtanke och respekt.

Vi eftersöker en saklig debatt. En debatt som inte präglas av
rädslor och känslor. En massa tyckande och tänkande. All
vård ska bygga på evidens och beprövad erfarenhet.
Vi har blivit alldeles fartblinda i vår övertro på att medicinsk
teknik fixar allt. Och rädslan att göra fel präglar de
ansvarigas beslut så till den grad att de försöker att bromsa
den nya förlossningskliniken i Stockholm som vi så väl
behöver. Vi saknar ledning och framförhållning från de
ansvariga!

Vi varnade redan i våras i dialog och debattartiklar att det
krävs framförhållning när nya förlossningskliniker ska
öppnas i Stockholm. Att det inte finns tillräckligt med
barnmorskor för att bemanna dessa. Att vi omgående
behöver fler utbildningsplatser!

Ingen brydde sig om att göra en konsekvensanalys för att
förstå vad som då kommer att ske och nu står vi handfallna
inför en vår där det under några veckor i februari kommer
att saknas ett 80-tal förlossningsbarnmorskor i Stockholm. Alltså över 80 barnmorskor som under några veckor inte
kommer att ta hand om våra födande kvinnor. De skolas då
in på en ny förlossningsklinik som ännu inte har öppnat. Det blir ett glapp under några veckor och samtidigt
har några av de andra klinikerna tvingats dra ner på platser.
Stängt förlossningsrum helt enkelt och kvinnor kommer att
skickas runt. Inte bara i Stockholm utan sannolikheten är
stor att långt många fler kvinnor behöver åka längre än så.

Återigen drabbas kvinnorna av ogenomtänkta beslut.
Från hälso- och sjukvårdsförvaltningen varnar man nu för
ett krisläge värre än sommarmånaderna. Under februari
månad kommer vi att ha ett bemanningsunderskott på
befintliga kliniker. Detta innebär att vi under en
övergångsperiod kommer att ha en förlossningskris i
Stockholm där vi inte kan hantera de förlossningar som sker.
Denna kris sträcker sig över åtminstone över februari-mars men
troligtvis kommer det att vara stora problem över hela 2014.
Det här är en analys av hälso- och sjukvårdsförvaltningen.

Det här hade vi kunnat tala om för ansvariga politiker. De
måste lära sig att lyssna på oss kliniskt verksamma
barnmorskor. Det är vi som ser tendenser och får signaler
först.

Vi visste också att det inte kommer att finnas barnmorskor
att täcka upp nya förlossningskliniker med. De måste tas
från andra förlossningar som till följd av brist på
barnmorskor och ekonomi stänger ned platser och
Nollsummespelet är ett faktum. Vi befarar att det till
sommaren endast blir en marginell skillnad på
förlossningsplatser i Stockholm.

Det här är politiskt haveri av stora mått och återigen är det
kvinnor som drabbas!
En konsekvensanalys hade allt varit väldigt bra!
Vi tror att vi står inför ett paradigmskifte nu!

Det är dags att alla som arbetar med kvinnor under
graviditet, förlossning och eftervård kommer samman nu! Vi
behövs allihop. Barnmorskor, läkare och undersköterskor.
Med vår sammantagna kompetens kan vi nu göra om. Göra
rätt.
Vi tjänar på det. Kvinnorna tjänar på det. Samhället tjänar på
det! Alla har allt att vinna på om vi tillsammans ser till att
forma en vårdkedja som låter kvinnan gå stark o trygg ur sin
förlossningsupplevelse!

Vi är redo och vi är otroligt starka om vi tillsammans tar
ställning och skapar en vård som är trygg, säker och värdig!
Finns det någon som tvivlar på att det är möjligt?!
Finns det de som säger att ”Det går inte att ändra” ”Så här
har vi alltid jobbat och det går så bra så”, ”Jag tror inte att
kvinnorna vill ha oss i rummet hela tiden”?

Jag vet att det finns några som tänker så men se tillbaka
några år. Vad höll vi på med då? Vi ler lite överseende åt
rutiner och konventioner man ägnade sig åt för inte så länge
sen.
Vi höll barnet upp och ned och slog det i stjärten och sen
hällde vi lapis i ögonen på den nyfödda. Att sticka en slang i
halsen på barnet direkt innan första andetaget för att suga ut
slem ansågs säkert och bra. Vi hade barnsalar och barnet fick
träffa sin mamma var fjärde timme för att amma under en
begränsad tid och inte så länge barnet ville. Hud mot hud var
ett okänt begrepp.

Och papporna! De fick till en början inte vara med
överhuvudtaget. De sågs som helt oviktiga. De ansågs helt
orimligt att de sen skulle stanna med kvinnan och det
nyfödda barnet. Då tyckte man inte att det var en viktig tid
för familjen att vara tillsammans. Att knyta an och bli just en
familj.

Och kvinnorna! De skulle ha lavemang. Deras bröst och
underliv spritades. Alla skulle rakas i underlivet, vare sig
man ville eller inte. De skulle ligga ner i sängen och inte
komma upp och röra på sig. Varken under förlossningen
eller dagarna efteråt. Ryggbedövning fanns inte. När det var
dags att krysta gavs slutnarkos. Ingen kunde minnas
ögonblicket när deras barn föddes.

Så småningom kom den välsignade ryggbedövningen men
under lång tid kunde den endast ges på kontorstid! Det
ansågs inte så viktigt att prioritera kvinnors smärta vid
förlossningen.
Amning on-demand fanns inte vilket resulterade i att det inte
producerades tillräckliga mängder bröstmjölk.
Det finns en mängd exempel på onödiga och skadliga rutiner
som försvunnit.

Bakom förändringarna finns vi! Vi barnmorskor som arbetar
nära kvinnan, nära barnet och familjen. Vi som ser vad som
fungerar och vad som inte fungerar.
Vi måste ta vårt professionella ansvar nu och våga säga ifrån.
Vi måste våga bryta mönster och normer. För om inte vi gör
det händer ingenting!
En snabb check i backspegeln och vi fattar att allt är möjligt!
Så nu vänder vi blicken framåt och ser till att skapa en trygg
och säker vård! Det finns ingen annan väg!
Tillsammans är vi starka!