Kvinnojouren Terrafems skyddade boende är i fara. Pengarna är slut. Medlen från Socialstyrelsen och Länsstyrelsen som Terrafem fått för 2013 är inte tillräckliga för att bedriva den verksamhet som våldsutsatta kvinnor och deras barn har rätt till. ”Låt organisationer som verkar nationellt också finansieras nationellt och bevilja fleråriga anslag”, skriver Lucia Acosta och Bernardita Nuñez från Terrafem.
Kvinnojouren Terrafem driver tre former av skyddat boende: Tjejhuset – ett akut boende med plats för sex unga kvinnor mellan 18 och 26 år, avsett huvudsakligen för kvinnor utsatta för våld i hederns namn, Stödboendet, ett mellanboende med syfte att ge våldsutsatta kvinnor fortsatt skydd och stöd för att bearbeta de skador som utsattheten för våld och förtryck inneburit samt det nystartade Mammabarnstödboendet, som erbjuder boende för mödrar och deras barn.
Terrafem erbjuder stöd på kvinnans eget språk. Såväl Tjejhuset som Stödboendena vänder sig till våldsutsatta kvinnor i hela landet.
Terrafems Tjejhus har sedan starten 2006 fått stöd från staten, som från början finansierade Tjejhuset till 78 procent. I år har finansieringen minskat till 18 procent, med motiveringen att det är kommunerna som ska finansiera det skyddade boendet för unga kvinnor. Samtidigt har länsstyrelsen rapporterat till regeringen att kommunerna inte tar sitt ansvar för det skyddade boendet.
Terrafems försök att få stöd från olika kommuner har misslyckats. Kommunerna hänvisar till att Terrafem tar emot kvinnor från hela landet och därför kan enskilda kommuner inte finansiera Terrafem Tjejhus.
Terrafems Stödboende har funnits i sju år och har drivits i samarbete med Stockholms kommun sedan starten och finansierats med utvecklingsmedel från regeringen. Från starten finansierades Stödboendet till 54 procent, i år har stödet gått ner till 9 procent.
Terrafem har sökt stöd från alla kommuner i landet. Endast Stockholm stad beviljade medel till Stödboende år 2012. I beslutet från Stockholm stad framgick att stödet på 234 000 kronor ska ses som ett engångsbidrag. Förvaltningen anser också att socialnämnden på sikt inte kan överta rollen som bidragsgivare till Stödboendet eftersom cirka 45 procent av de boende kvinnorna kommer från övriga landet.
I mars 2013 fick Stödboendet endast 300 000 kronor av utvecklingsmedlen. Den dramatiska sänkningen motiverade Socialstyrelsen med att ”utvecklingsmedel inte är att betrakta som verksamhetsbidrag och att de medel som länsstyrelsen tidigare hade att fördela var något annat än de 20 miljoner Socialstyrelsen har att fördela i utvecklingsmedel nu. De 20 miljoner vi har ska fördelas över hela landet och främst till verksamhet på lokal nivå. Syftet är att medlen ska användas till utveckling av befintlig verksamhet och de kan därför inte betraktas som en långsiktig lösning för en hel verksamhet. Medlen söks i stor konkurrens med andra och är aldrig garanterade”.
Ett minst sagt överraskande svar. Dels för att Terrafem sökte medel för just utveckling av verksamheten samt att Terrafem just startat ett nytt boende, Mammabarnstödboendet, som invigdes i januari 2013 av Carin Götblad, regeringens nationella samordnare mot våld i nära relationer. Dessutom ska, enligt regeringens riktlinjer, kvinnor och deras barn som inte vill vända sig direkt till sin kommun ändå ha tillgång till stöd. Terrafems målgrupp är speciellt utsatta kvinnor som många gånger inte vågar söka eller saknar kunskap om att de kan få stöd och skydd av socialtjänsten.
Vad krävs för att uppfylla kraven enligt regeringens riktlinjer för fördelning av utvecklingsmedel?
Terrafem har uppmanats av både Stockholm stad och Socialstyrelsen att höja kostnaderna för Stödboendet. Detta för att både kommunen och Socialstyrelsen anser att Stödboendet ska finansieras av intäkter från alla placerande kommuner. Detta har vi gjort, men det har resulterat i att kommunerna i stor utsträckning har avstått från att placera kvinnor och barn på Terrafem. Kommunerna har sökt billigare lösningar där det kvalificerade stödet saknas och där kvinnor inte får möjlighet till stöd på sitt eget språk.
Olyckligtvis är det så att när kommunerna inte ger det stöd som kvinnor har rätt till, får det beslutet inga konsekvenser för kommunen i fråga. Kvinnor och barn, däremot, blir utan det kvalificerade stöd som samhället eftersträvar, allt enligt de dokument som regeringen och Socialstyrelsen tagit fram.
Enligt en rapport från Länsstyrelsen från 2011 framgår att kommunen begränsar sitt ekonomiska åtagande till att betala enskilda placeringar. Konsekvensen blir att verksamheten blir instabil då det blir svårt att klara av perioder med färre placeringar.
Även Socialstyrelsens kartläggning av perioden maj-juni 2012 visar att sju av tio skyddade boenden drivs av ideella organisationer. Organisationer som inte har någon säker finansiering.
Terrafem har, precis som alla andra kvinnojourer, i decennier tvingats att söka projektmedel och leva med ständig oro för att jouren nästa år inte ska få medel att driva sin verksamhet. Att kvalitetssäkra verksamheten och försäkra kontinuitet är ledord i arbetet med insatser för kvinnor utsatta för våld. I ärlighetens namn, hur kan sådana mål vara möjliga inom det tidsbegränsade projektets ramar?
Terrafems möjligheter till finansiering av det skyddade boendet är för närvarande uttömda. Om det ekonomiska läget inte förändras kommer det att innebära att Terrafems skyddade boenden för unga kvinnor samt för kvinnor och deras barn att försvinna omedelbart. En katastrof, inte minst med tanke på alla skattemedel som har används för att under sju respektive sex års tid bygga upp samt utveckla en framgångsrik verksamhet för att stödja våldsutsatta kvinnor med utländsk härkomst.
Terrafem förslår att organisationer som verkar nationellt ska finansieras nationellt. Att bevilja fleråriga anslag skulle bidra till effektiviteten, främja ett bättre strategiskt arbete och ge bättre stabilitet i verksamheten.
